Spärrar
by Kirsi on September 20th, 2007
filed under Total förvirring
Vad fan är det här?
I vanlig ordning sitter jag här. Lyssnar på musik och drömmer. Väntar på att det ska ramla ner någon fin karl från himlen… Nej, nu ljuger jag. Jag väntar på att EN karl ska ramla ner från himlen. Jag har, till min förvåning, upptäckt att det verkligen finns EN särskild som jag längtar efter. En som jag visste att jag tyckte om. Förvåningen ligger mest i att jag inte var medveten om att han gjort ett så stort intryck på mig. På väldigt kort tid har han avancerat från en person jag har roligt ihop med, till en first class goding!
Jag har svårt att sluta tänka på honom. Jag drömmer om honom på nätterna. Jag drömmer om honom på vägen till jobbet. Jag drömmer om honom på jobbet. Jag drömmer om honom på vägen hem från jobbet och jag drömmer om honom nu. Jag kan inte sluta prata om honom.
De gånger vi träffas vill jag bara hålla mig nära honom. Han luktar så gott. När han pratar med mig, hör jag inte vad han säger. Jag bara beundrar utsikten och skyller förvirringen på min ålder. Jag vill röra. Jag vill kyssa. Jag vill sniffa och njuta.
Hur många gånger har jag inte tänkt att när jag får chansen, så ska jag röra… så ska jag kyssa. Och vad händer alla gånger jag verkligen har haft chansen? Inget! Inte ett jävla skräp!
Jag vågar inte.
Damn! 
Till en viss del så verkar det som att intresset och attraktionen är ömsesidig. Men ändå inte. Vi har inte pratat om det, och ingen har tydligt visat något. Jag vet inte alls vad han tycker och känner. Och även om det är ömsesidigt, så finns det hinder. Det finns alltid hinder!! Varför?? This cannot happen! Det jag vill kommer aldrig att hända. Det går inte. Förbjuden frukt. Det går bara inte. Skulle det gå, så slutar det ändå i att jag blir sårad.
Jag behåller hellre det vi har. Hellre håller jag käften och låter det förhållande vi har stanna på den nivå där den är. Hellre har jag roligt med honom, njuter av hans sällskap och nöjer mig med den förståelse för varandra som finns mellan oss. Hellre det än att ta upp vad jag känner, undra vad han känner och förstöra allt vi har nu. Jag vill inte riskera att förlora det. Jag har gjort det en gång. Jag har gått igenom det här en gång tidigare. En underbar vänskap har förstörts på grund av alldels för djupa känslor. Jag vill inte göra det igen!!
Å andra sidan… Jag vill så gärna… Jag vill veta. Veta vad som finns och vad som kan bli. Men jag vet inte hur! Det är som Lionel Richie säger… “Tell me how to win your heart, For I haven’t got a clue…” Tänk om… tänk om jag inte tar chansen. Möjligheten att vi blir lyckliga tillsammans kan ju faktiskt finnas… Men det finns ju hinder. Det går inte. Jag bör hålla mig på plats.
Egentligen vill jag bara trycka upp honom mot en vägg någonstans och hångla lite. Han är så fin! Att det skulle ta sån tid för mig att inse det…
Varför blir det alltid såhär? De jag förtjusar mig i är alltid otillgängliga. Eller så är de tillgängliga men väljer bort mig. Det är väl helt enkelt så att jag inte är girlfriend material…
Dagens favorit: Lionel Richie – Hello
Funderar…
by Kirsi on September 13th, 2007
filed under Frågvis
Hur ofta läser du här?
För dig som inte kommenterat förut kan jag upplysa om att till höger här nedanför finns “comments”, där ovanstående fråga bör besvaras. 
Dagens favorit: Good Charlotte – Broken hearts parade
( Och jag fick ett godmorgon sms! 
)
Alla dörrar öppna och ingenting är vuxet
by Kirsi on September 6th, 2007
filed under Kaffemonster
Kräftskiva och krogen på en onsdag är inte ett bra alternativ när man inte är ledig på efterföljande torsdag har jag fått lära mig. Jag har varit död idag. Jag är inte så säker på om jag lever nu heller, men det kanske blir folk av mig också tills imorgon.
Igår var det alltså kräftskiva med jobbet och moderskeppet. Den första “riktiga” jag varit på, ett sånt där som svenskar alltid har. Med hattar och haklappar. Snaps och sång. Så här vi aldrig gjort hemma. Alla utom jag äter kräftor, dricker vad det nu är som finns att dricka, så härjas det tills alla slocknat. Det här var ju riktigt roligt. Lite annorlunda än vad jag är van vid.
Dessa jobbfester, som enligt vissa familjemedlemmar är alldeles för frekventa, har en liten nackdel. När alkohol är inblandat så delges det en hel del information som egentligen borde stanna där den utveklades från första början. Jag är expert på att läcka inside information. En del info som tillhör regeringen i Kirsiland har kommit i orätta händer. Tydligen är en del självklara saker fick jag veta. Jahaja, där ser man vad jag är genomskinlig. Faktumet att alldeles för många ord klättrar över mina läppar var jag ju medveten om, men att det jag jobbar hårt med att hemlighålla ändå lyser klart och tydligt var en överraskning. Märkligt det där.
Tröstar mig med att det iaf inte är enbart min mun som går lite väl mycket då och då. Intressant hur andras luddiga meningar och små ord som “också” och “vet” kan få mig att fundera så mycket. Måste lära mig att reagera på saker snabbare, så jag kan slänga iväg mina funderingar när samtalsämnet är aktuellt, istället för att ett dygn senare komma på att jag borde ha frågat något.
Jag har också fått veta att jag inte är vuxen. Va?? Jag har två barn, körkort och bil. Jag har en lägenhet som städas ibland och jag lagar mat själv. Jag har alldeles för mycket skulder och för lite pengar… det är väl vuxenpoäng om inte annat? Tydligen var det en komplimang. Jag försöker se det som det, men ännu har jag inte bestämt mig för om jag ska ta det som det
Idag är också en dag då jag älskar singellivet. Ja, jag vet att jag alltid tjatar om hur jag saknar förälskelsen, närheten och tillfredställelsen som ett förhållande bör innebära, men inte idag inte. Idag är jag så nöjd med att vara singel, att inte vara bunden och få ha alla mina dörrar öppna. Och många dörrar finns det.
Dagens favorit: Good Charlotte – Dancefloor anthem
( Och bakfylla borde inte vara mer än en dag )
