Genom bloggen och vidare
by Kirsi on November 30th, 2011
filed under Det otäcka inre
De senaste dagarna har jag spenderat lite tid att läsa igenom gamla blogginlägg och jag blir alldeles bestört av hur mycket elände jag har skrivit om. Det är bara depressioner och dåligt mående, rakt igenom. Sedan bloggens start 2007 har jag bara varit varit förvirrad, inte vetat hur jag ska vända och vrida på saker, hur jag ska hantera livet med allt vad det innebär. Det är så uppenbart att jag inte har haft en aning om hur jag ska hantera alla mina tankar och känslor. Hela min tid har upptagits av att försöka manövrera vardagen genom storm efter storm. Vardagen, som skakades om vid minsta lilla förändring.
Även om jag minns hur det var, jag minns känslan av hopplöshet och det konstanta trevandet efter mening och framför allt kontroll, så känns det så overkligt. Så långt borta, det känns nästan som att det inte var jag utan jag läste bara om någon annans sorgliga tillvaro. Visst mår jag fortfarande dåligt alldeles för ofta, men det är inte samma desperation efter någon form av lugn. Denna desperation och förvirring som genomsyrar så gott som varje inlägg rakt igenom 2007, 2008 och 2009, känner jag knappt igen.
Nutidens ångest och panik kan jag ändå sätta ord på. Jag har lärt mig att hantera känslor och tankar med ett lugn som jag inte har haft förut, även när allting egentligen känns hopplöst. Ofta ser jag ändå logiken i ångesten, dag för dag hittar jag orsaker till den och vad som utlöser den. Jag vet att jag har en stadig grund nu. Jag kan ta till mig mina erfarenheter och jag vet att det hemska går över förr eller senare. Jag har en fin familj som fångar mig när jag faller, jag har en terapeut som ger mig goda råd och kommer med smarta reflektioner. Jag behöver inte vara rädd längre. Kaoset är inte så ohanterligt längre.
På reikin idag fick jag höra att jag har vuxit mycket (nej, inte på bredden) och kommit väldigt långt i läkandet. Jag håller med. Se bara på skillnaderna i blogginläggens karaktär. Min självkänsla har sakta börjat sin vandring uppåt. Jag ser inte längre mig själv som något som ligger och skvalpar på botten av näringskedjan. Jag är värdefull, inte bara för mig själv, utan även för min familj. För mina vänner också hoppas jag.
Jag känner mig heller inte så obekväm i min kropp som jag brukade göra, trots att jag nu är tjockare än någonsin. Min fina sambo påminner mig ofta om hur vacker han tycker att jag är. Hans uppfattning och min uppfattning (som är ganska mycket lägre än hans ändå) är liksom de enda som räknas. Det känns liksom gott nog, jag känner inget behov av annan bekräftelse.
Jag är min egen nu, inte längre min egen slav, utan bara min egen. Är inte livet underbart? 
Morgonstörd
by Kirsi on November 30th, 2011
filed under Små irriterande saker
Här sitter jag och morgonsurfar, precis som varje morgon. Kaffet smakar gott och allt är lugnt och fint, ända tills jag ser titeln på en av flikarna från gårdagens kvällssurf. Jag satt nämligen och dreglade över alla fina ljus i PartyLites katalog. Nu ser jag det hemskaste av de hemska. En särskriven titel! 
Ljus katalog. Ljus katalog? Den var inte värst ljus. Den var mest mörkröd och julig. Morgonkaffestunden förstörd.
Är det med flit, en liten lek med ord? Eller är det bara så att programmeraren inte hade vett nog att förstå sammansatta ord? Jag hoppas på det förstnämnda, så slipper jag bojkotta världens bästa ljus.
Nej, vid närmare granskning så visar det sig att det inte bara finns en särskrivning, utan två i titeln. Ljus katalog – Senaste online katalogen för ljus. Är det bara jag som vill få det till “onlinekatalogen”? Grrrr!
Igår var jag till en ny, bra kurator på affektiva. Idag ska jag på reiki. Therapy in progress. Jag kanske borde göra mig av med denna frustration över felaktig grammatik. 
Virkning
by Kirsi on November 28th, 2011
filed under Kaffemonster
Detta med virkning var ju svårare än jag kom ihåg. Det tog tre startförsök innan jag gav upp och googlade hur man skulle göra. Två rader har jag lyckats virka. Den tredje ser ut att skita sig. Jag tror att jag har en för stor nål. :/
Det är fem och klockan är måndag
by Kirsi on November 28th, 2011
filed under Kaffemonster
Jag har ingenting vettigt att skriva ner, men jag känner att jag måste skriva. Det är det vettigaste jag har att göra nu. Utöver kaffedrickandet, som alltid är vettigt.
Rastlösheten är här lite grann, men ändå inte fullt ut. Det känns som att det spritter och sprätter i kroppen, men det vill inte riktigt komma fram ordentligt. Är det någon medicin som fungerar tro? Lyrican ska motverka ångesten och de riktigt riktigt dåliga dagarna. Lamotriginen ska ta bort topparna och dalarna. Det är lite så det känns, som att jag toppar men det stoppas nånstans på vägen. Jag måste fråga min läkare om det är såhär det ska kännas när medicinen fungerar.
Nu är förra veckans måsten över. Så skönt, så skönt. Jag bakade som en galning i två dagar. Massor med mjuk pepparkaka som allt gick åt på scouternas försäljning nere på julmarknaden. Julmarknaden ja… det var länge sen jag hade så tråkigt så länge. Brorsdottern skulle också stå och sälja, men redan kl 13. Brorsan ville gärna ha sällskap att stå där och uggla, så klart vi ställde upp och åkte dit redan då. Nu tar det ju rätt precis 1,5 minuter att gå igenom hela marknaden, så även om vi gick runt och kollade tio gånger om, så var tidsfördrivet i princip obefintligt. Sonen skulle stå och sälja kl 15, trodde jag. Det visade sig att jag mindes fel och det var ju 15.40. Det var så tråkigt. Ett besök i varenda jäkla affär plus en stunds gluttande på någon skitfilm på bio tog en timme, och sen var det mer väntande. Och mer väntande. Dottern red på en häst och var så stolt, så stolt. Hon berättade: “Det var så roligt! Jag bara höll i sadeln och skumpade och skumpade. Jag kunde inte hålla i kopplet, för den där tjejen gjorde det. Hon drog i kopplet så att hästen skulle gå.” Hon muttrade sedan över hur förjävligt det är att både sonen och jag är så allergiska att hon inte kan börja ridskolan.
När vi ändå var i komplett tristess, så passade jag på att köpa virknål och lite garn. Jag har länge funderat på att börja virka eller sticka. Bara för att ha något att göra. Och för att jag tycker om hur stick-pinnar låter. Stick-pinnar? Inte heter de väl så? Vad sjutton kallas de för, de där pinnarna man stickar med? Nå, eftersom jag är rätt säker på att jag inte minns hur man stickar, så var det bättre att börja med en virknål. Jag är inte säker på om jag minns hur man virkar heller, men det känns lättare att börja testa med en pinne istället för två. Vad ska jag virka då? Ingen aning. Det blir väl en enda lång orm av det hela.
Härliga advent
by Kirsi on November 27th, 2011
filed under Så underbart
För visst är det första advent idag? Om inte, så har vi tjuvstartat. Men vad gör det?
Trevlig första advent till alla er läsare. Kända och okända.
Vår adventsfrukost:
Frukost på väg.
Frukostmys.
Nattmat: socker med fil och flingor
by Kirsi on November 26th, 2011
filed under Kaffemonster
Att jag alltid blir så gottesugen såhär på nattkvisten. Jag fick inte baka idag. Tog en skål flingor och fil med alldeles för mycket socker istället. 
Loppisfynd
by Kirsi on November 26th, 2011
filed under Så underbart
Jag är en sån som verkligen tycker om att gå på loppis och handla en massa spännande. Jag vill ha originella saker i mitt hem. Speciella saker. Något som har en historia, en själ. Något som är lite udda och inte finns i varje hus och hem. Dessvärre har vi alldeles för mycket massproducerat skräp här hemma. Inget som riktigt faller mig i smaken, men som karlen tycker om. Han är den strikta, stilrena typen, medan jag dras åt det plottriga, osammanhängande hållet. Han vill ha det städat och snyggt, jag trivs bäst med småkaos och tecken på liv omkring mig. Så det är en blandning av både det ena och det andra här.
Det var länge sen jag gick och spanade på loppis, men idag passade jag på när orken ändå var på halvstång. Åh, det var så roligt! Att titta runt och fundera på om något skulle passa mig, oss och vårt hem. Om något opersonligt kan bytas ut mot något annorlunda. Kanske kan något udda placeras bland befintliga saker så att det bryter av lite. Jag älskar att gå på loppis!
Idag hittade jag en bunt härliga ramar. Jag har länge haft funderingar på att byta ut samtliga ramar vi har på fotohyllan till något snyggt och speciellt. Jag har även en fantasi om att festborden på bröllopet ska prydas av fina ramar med vackra bilder på oss. Nu hittade jag äntligen två små ramar som passar perfekt till det ändamålet. Tre lite större köpte jag också (en missade jag att få med på bild), varav två ska pryda ungarnas nya skolkort och en ska få bli ett hem till vårt bröllopsporträtt sen.
God natt, eller?
by Kirsi on November 25th, 2011
filed under Kaffemonster
Gick och la mig och tittade på CSI runt 20, för att sova var tanken. Strax därefter smög ungarna in, en i taget, med täcke och kudde under armen. Fredagar är det mysigast att ligga hos mig, säger de. Klart, vi har ju saknat ihjäl oss efter varann hela veckan. Gumman somnade rätt omgående, men gubben tyckte att det var otäckt att lyssna på att alla var döda hela tiden, så jag bytte till The Big Bang Theory. Avsnitt som jag har sett minst trettio gånger. Piggelin och inte vidare bekväm med så många armar och ben överallt. Rastlösheten växte och växte och jag fick ett sånt plötsligt sug på något gott. Vad gör man när dumle inte hjälper? Jo, man går upp och bakar mjuk pepparkaka.
Jag antar att det var en underliggande stress över tvånget att baka några kakor till scoutförsäljningen som låg och gnagde någonstans. Nu har jag gjort tre satser, två kakor alltså. Här bakas det inga fjantiga små tunna kakor, utan de är rejäla och fina. De gånger jag inte glömt att jag bakar och de har bränts i ugnen, det vill säga. Så, 45 minuter till kakorna är klara. Timern står här bredvid och tickar irriterande. Funderar på om jag ska göra ett par till eller om det ska få vänta tills imorgon. Det märks väl om en halvtimme eller så. Utöver mjuk pepparkaka så är regnbågskaka och vanlig sockerkaka beställda.
Nu är det julpyntat och klart här i alla fall. Har donat med gardiner, belysning, små tomtar och en ny julgran i ett par dagar här. Det är bara röjandet av alla rester som är kvar. Kanske skulle jag passa på att göra det nu, när jag ändå har en massa skum energi.
Lite märkligt är det, att alltid när jag får en massa energi vill jag bara sitta och skriva. Om allt och inget. Går runt med mina eviga osammanhängande monologer i huvudet och skulle bara vilja skriva om varenda en. Jag har alltid sagt att det skulle vara bra med en tankeinspelare. Just en sån som de hade i Eureka.
Allt som allt har det varit en bra dag idag, trots mina farhågor imorse. Vaknade med ångest i bröstet och förberedde mig för en riktigt jobbig dag. Som tur var kom bästaste mamma och hämtade mig så att vi tillsammans kunde handla födelsedagspresenter till båda dagens födelsedagsbarn. Pengaslösande är ju den bästa medicinen mot dåligt mående. Klarade av båda kalasen galant och har inte varit nämnvärt irriterad heller, så som jag brukar bli mot slutet av dagen, de dagar jag vaknar med ångest.
Jag är kaffesugen.
Livlöst
by Kirsi on November 24th, 2011
filed under Total förvirring
Lilla, lilla Lyrica, det verkar som att du gör ett dåligt jobb.
Vaknade med ett ryck. Klockan har blivit “normal” tid. Trycket i bröstet verkar ha vaknat före mig och redan börjat sprida sig till magen. Tvångsmässigt går jag upp. Varför? Vad har jag uppe att göra? Rutinerat sätta kaffet på dropp, röka lite och sedan sitta här vid datorn och tvinga mig att spela det ena spelet efter det andra bara för tidsfördriv? Som jag gör varje dag. Varenda jävla dag. Har jag verkligen inget vettigare för mig?
Är det den vanliga återkommande ångesten som visar sig idag, eller har den en orsak? Jag vill verkligen att Lyrican ska göra skillnad, att den ska ta bort de här dagarna. De som är fyllda med ångest och jävelskap. I ren desperation, i förhoppning om att det ändå inte är Lyricans fel, så letar hjärnan efter den skyldiga. Varför mår jag så dåligt idag? Har jag bara haft för stora förväntningar och ställt orimliga krav på Lyrican? Nej, det vill jag inte gå med på, så vi börjar med att leta efter en syndabock. För det kan ju vara så att ångesten har en annan, mer logisk orsak.
Jag måste ringa försäkringskassan idag. Jag har inte fått något läkarintyg, så jag måste kolla om de har fått in ett. Är det detta som är orsaken? Jag hatar verkligen att ringa. Verkligen. Jag har svårt att ringa min familj till och med. De jag har känt i hela mitt liv, de som är en av de få tryggheter jag har, de får oftast nöja sig med sms. För att våga ringa andra ställen tar det oftast flera dagar av mental förberedelse. Telefonfobi tror jag det kallas. Eller typ. Det går ju bra när folk ringer mig, det är bara hemskt när jag måste ringa folk. Denna rädsla har ju skapat lite problem emellanåt. Jag har fått mycket skit för att jag föredrar sms. Vid sjukanmälningar till exempel. Det är tydligen så att alla måste vara stöpta i samma form, några utsvävningar är inte tillåtna. Att vara rädd för att ringa verkar inte få existera. När ska det vara accepterat med enbart elektronisk kommunikation? Där bokstäverna är synliga och missförstånden minimerade. Nåja, för att återgå till grundfrågan här, så nej det är inte detta ringade som är problemet. Nu har jag ju visserligen förberett mig hela veckan, men jag kom ju på att jag kan bara logga in på fk och se om det har kommit in något.
Kanske är det julen? Jag började julpynta igår. Jag kom så långt att jag släpade fram jullådan och tömde den på köksbordet. Fick upp balkongbelysningen och så var det slut med orken. Nu står alla jävla tomtar här och glor på mig. Påminner om att jag inte orkar idag heller. Det kan vara så att det är de envist gloende tomtarna…
Eller så är det vetskapen om helgens bakande. Det är julmarknad i helgen och scouterna brukar stå där och sälja bakverk. För att de ska ha något att sälja, så måste mammorna och papporna först baka något. Så även denna mamma. Sonen har beställt mjuk pepparkaka. Han påstår sig hjälpa till med baket, men där vet vi ju hur det gick förra året då mamman fick göra allt utom att smöra och bröa formen. Men nej, det är inte bakandet som orsakar ångesten. För jag planerar att släpa hit lite vuxenhjälp. Kanske ska jag fråga Linalainen?
Vad har vi kvar då? De dumma tomtarna, den totala bristen på ett vettigt liv och trasiga tabletter. En av dem, eller alla tre? Vem fan är boven?
Borlänge centrum
by Kirsi on November 22nd, 2011
filed under Kaffemonster
Då har jag strosat runt i Borlänge och njutit av dess skönhet. Eller nej, jag har spanat efter roliga butiker. Främst riktades jakten mot festklädesbutiker och den perfekta brudklänningen. Som inte fanns, helt enligt förväntningarna med andra ord. Men visst hittade jag mycket annat intressant.
Besökte en guldsmed som lovade att tillverka en ring helt enligt mina önskemål. Det lät ju spännande och efter att ha provat en och annan ring är jag rätt säker på vilken modell jag vill ha. En sömmerska lovade att sy upp en klänning från grunden om jag bara kommer in med tydliga bilder på det jag är ute efter. Intressanta inrednings-/krafsbutiker fanns det gott om. Jag kunde inte motstå att köpa två vackra burkar som kan användas till godisbuffén på bröllopsfesten. Till slut satte jag mig på mysiga café Caal och åt en god frukostmacka.
Önskehuset hade så fina porslinsprylar att jag stod där och dreglade alldeles för länge. Där finns såna skålar jag vill ha. Fina kannor som skulle fungera perfekt för juice och saft. Burkar, formar och kakfat, precis som jag vill ha det. Så från Önskehuset önskar jag mig en massa porslin!
Jag kom alltså hem med två fina glasburkar, några ringbroshyrer och visitkort, samt en liten julklapp till syrran med sambo. Det var riktigt givande att våga trotsa rädslan och promenera på okända gator. För finns det något roligare än att slösa pengar på fina saker? Jag var lite sugen på att unna mig en manikyr också, men det var så dyrt så jag fick låta bli.
