Blöta fötter

Det har regnat ute. Om man då prompt ska ta en naturpromenad i färgglada sommarskor, så blir man blöt om fötterna.

På vägen hem efter ett besök hos en potentiell arbetsprövningsplats stannade jag vid kanalen och tog en liten promenad. Jag behövde rensa huvudet. Ta en sån där mindfulness-promenad som jag har försökt mig på länge.

Det är svårt att vara närvarande och helt i nuet på det sättet och jag behärskar inte tekniken riktigt. Speciellt inte till fots. På cykeln är det väldigt enkelt att lägga märke till omgivningen med alla sinnen, utan att vara värderande. På cykeln känns varma vindar med sommardoft och susande gröna löv på en gång. Ibland känns det extra mycket, till exempel när små kryp bestämmer sig för att flyga in i halsen och ställa till med hostattacker. (Stäng munnen när du cyklar, Kirsi!) Till fots är det inte lika enkelt. Till fots måste jag anstränga mig, koncentrera mig ordentligt och leta efter saker att lägga märke till.

Ibland strutar jag i att låta bli värderandet. Ibland letar jag efter fina saker att ta kort på. Då måste jag värdera saker till att vara fina. Idag behövde jag leta efter fina saker lika mycket som jag behövde tömma huvudet på intryck.

Så, nu har jag ytterligare ett beslut att ta…