Kaffemonster

Är du okej?

Några små ord kan göra så mycket. Alla som har upplevt ordens kraft, vet att något till synes obetydligt kan dängas in i ens medvetande med en sådan styrka att det kan få den stadigaste av oss att vackla. Det kan vara en fras eller några ord så fina att de ger mod och energi i åratal efter uttalandet. Det kan också vara något som hugger ner och trasar sönder en totalt. I mitt liv har jag, som de flesta av oss, fått uppleva båda delarna. Senast idag fick jag en till upplevelse, den positiva varianten.

Jag var hos min psykolog för veckans redogörelse av de övningar som ska hjälpa mig med den sociala ångesten. I syfte att hitta orsaker till beteenden, hamnade samtalet på händelser långt tillbaka i livet. Sådana som jag gärna inte pratar om. Då blev allting väldigt jobbigt.

Även om jag inte vill prata om dessa saker, så har jag ändå trott att jag på något vis har bearbetat och lagt dem bakom mig. Jag har berättat och ältat en del med mina tidigare terapeuter. Jag har gjort förlåtelseceremonier och jag känner inte längre någon ilska där. Nu är det alldeles tydligt att jag mest har stängt in allt.

Jag satt där och kände minnena skölja över mig. Jag kom ihåg känslor och tankar från då. Det växte och växte i bröstet, något stort och grumligt. Ett monster. Varenda muskel i kroppen spändes och den röst jag hörde berätta om eländet var inte min egen. Varenda cell ansträngde sig och gav sitt yttersta för att jag inte skulle rasa samman i en trasig hög på golvet. Bara det krävde allt jag hade.

“Är du okej?” En liten fråga, följt av en förstående blick, var alldeles avgörande för mig idag. Utan den frågan hade jag nog inte haft förmågan att resa mig ur stolen, än mindre köra hem.

Nu är jag mest förbryllad. Och så ledsen. Jag som har trott att det här är färdig-gråtet sedan många år.

Men det är väl som de säger, en får inte mer än en klarar av. Kanske är det först nu jag är redo att ta itu med dessa bitar. Ett lager i taget ska skalas av. Det som är sparat där under ska fram. Det som inte längre är till nytta ska läggas bort.

141022

One Comment

  • mamma

    Du skriver så bra <3 Jag vet också att små, små ord, eller meningar kan såra, även om någon kanske inte medvetet menar det, eller så gör dom det. Jag vet inte, ibland kan det vara jobbigt och känslosamt. Kramar gumman <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.