Personlig utveckling

Åskväder

Kan inte sova. Lyssnar på åskväder på Youtube och tänker på den senaste tidens synchronicities och den röda tråden i min inre värld.

Det är fascinerande vilken nytta “total” acceptans kan göra. Jag tränar nämligen på att låta tankar och känslor komma och vara precis som de är, helt utan att förminska dem med logik eller mota bort dem av rädsla och obehag. De tankar och känslor som kommer tolkar jag helt enkelt som sanning. Jag låter dem också vara kvar tills de försvinner av sig självt. Mycket konstigt (men väldigt intressant!) har dykt upp i min tankevärld nu när jag bara låter bli att styra allt.

Det här sättet att hantera mitt inre väsen har hjälpt mig enormt. Jag förstår lite bättre varför en del återkommande känslor bara dyker upp ur egentligen ingenting ibland. De har alla sin orsak. Det är också mycket enklare att se mönster i mitt beteende och och hitta de små, små detaljer som alla pekar åt samma håll. Detaljer ur både dåtid och nutid som spinner vidare på samma trådar. Olika händelser, sammankopplade med varann via en enda gemensam stig, men ändå separerade som parallella linjer i ett rutnät.

Det här är delvis ett verktyg för att läka gamla sår, både sådana jag vet att jag bär på och sådana jag glömt eller trott att jag lämnat bakom mig för länge sedan. De där känslorna av värdelöshet, ångest och annat skit är mest gamla sår och annat skräp vars existens jag inte har tillåtit. Varje gång jag tillåter en känsla eller tanke att komma precis som den kommer, utan att täcka över den eller försöka transformera den till något annat, så blir allting mycket lättare. Att bara rakt av sätta ord på och erkänna för mig själv vad den underliggande sanningen är, tar udden av det mesta. Det är som att jag klär in mina demoner i mjuka fina dunjackor och gulliga fluff-vantar. De är hälften så skrämmande och kan inte riva alls lika hårt. Nästa steg är att strö lite glitter på dem och sätta på musik så att de kan dansa.

Det är där det blir jobbigt, när glittret ska fram. För visst kan jag utan problem glittra en bunt halvmetershöga små grinch-liknande demoner i fluffiga kläder. I tankarna. I verkligheten översätter glittret till handlingar som inte riktigt följer samhällets rutiner och påhittade regler. Don’t get me wrong, jag har inte mycket susning om exakt vad dessa handlingar skulle vara, men jag vet riktningen och den betyder att jag behöver kliva runt i väldigt stenig terräng. De sanningar jag precis har börjat våga låta mig veta, behöver i vissa fall uttalas högt också. Jag tror inte att jag är modig nog för det. Ännu.

svartvatten

One Comment

  • Vidde

    Va, måste jag kunna gångertabellen för att visa att jag är människa? Vad har vi datorer till???

    Men det var en intressant text! Fast jag förstod inte metaforen riktigt. Är det som att klä på monster fluff-vantar? Är det inte som att titta på, och verkligen se Katla i Bröderna Lejonhjärta och se hur draken är en fånig docka egentligen. Att man bara varit rädd för idén av monstret, inte själva monstret? När man möter det så var det rätt löjligt. Ta tjuren vid hornen och upptäck att hornen är av gummi…

    När det gäller att vara pinsam tycker jag det går lättare med något i öronen, tex en ljudbok. Om jag är i en annan världspelar väl denna ingen roll? Förresten är folk jjag inte känner NPC:er och inget att ta hänsyn till när det gäller deras eventuella känslor kring mitt uppförande.

    …sa hon som skäms ihjäl varje gång det blir en “konstig stämning” med okänt folk. Oftast när man ska avsluta. Jag kan fan inte avsluta.

    Fast jag brukar tänka (för att få tyst på hjärnspökena) att om jag kommer ha mer samröre med personen så kommer de inse hur jag är och förstå. I annat fall spelar det ingen roll…

    Långt det blev…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.