Kaffemonster

Stenmarknad i Kopparberg

Idag besökte jag Kopparberg stenmarknad. En resa som jag har planerat sedan i början av maj, eller så, och som i och med min nyfunna fascination för smyckestillverkning blev extra intressant.

Planerna och resesällskapet ändrades några gånger under tiden och omständigheterna gjorde att jag till slut åkte iväg ensam. Det blev ju helt bra det också. Det var enkelt att ge mig själv utrymme att njuta av hela resan, och inte bara det roliga med att handla stenar.

En resa måste börja med införskaffandet av färdkost, det vet ju alla. Beslutet om att låta bli kaffe och socker från och med igår, ekade lite hånande i bakhuvudet. Yolo, eller vad är det ungdomarna säger?

Sen åkte jag genom Sommarsverige, på väg uppåt i landet. Bytte tropikerna mot lite mer svensk sommar.

Jag njöt till fullo av det kraftiga, varma och härliga regn som kom. Jag var tvungen att stanna bilen och tillåta mig att glädjas lite.

Skog, regn, blöt väg, sommar, min favoritklänning. Vad jag älskade livet just då. Det kanske inte såg ut som det, med den molniga solen i ögonen och alldeles för mycket ljus för vettiga selfies. Men, men.

Det regnade i Dalarna med. Hur underbart är det inte med regn? Fatta vilket jäkla mirakel. Vilken otrolig tur vi har som får uppleva ett sånt brett väderspektrum.

Sen blev det plötsligt Örebro län och jag kom ihåg att det här med geografi – inte så mycket min grej.

Jag såg mig omkring på ett mycket intensivare sätt än man bör göra när man kör. Men tack vare det intensiva spanandet, såg jag en sjö som skymtade bakom några träd och lockade väldigt.

Så det blev en ganska bestämd inbromsning och en kraftig högersväng. Vilket ställe. Dit vill jag åka med flit någon gång.

Bilderna blev inte så bra. Jag beskyller regnet för det. Och att jag var uttittad av campande turister. Doften av nyregnad skog och sjö är så mycket bättre än doften av nyregnad asfalt.

Jag var framme i Kopparberg kl 11.11, ganska exakt två timmar efter att ha åkt hemifrån.

Det kan bara betyda bra saker, eller hur?

Två timmar och alla pengar senare var jag hungrig, svettig och trött.

Det var dags att hämta ungdomar i Ludvika. (Ja, jag stannade bilen vid vägkanten och tog bild. Drog åt handbromsen och allt.)

Ungen har piercat sig igen.

Dalarna bjöd på väder. Efter Smedjebacken gick det långsamt på grund av brist på sikt.

Det var ingen mening att fortsätta köra i det vädret, så vi stannade i Söderbärke. Tänkte passa på att handla medan vi väntade ut regnet.

Den planen fungerade bra i hela tre minuter. Sen smällde åskan till och tog elen med sig.

Det är ganska kusligt i en mörk affär, även med mobilens ficklampa på.

Hela äventyret slutade i alla fall med att vi kom hem helskinnade. Och jag har massor av nya stenar – en del ska bli smycken och en del ska bara vara.

Vilket äventyr. Vilken underbar dag. Vilket härligt väder. Jag är glad att jag åkte.

Och att klockan är 22.22 när jag sitter och skriver detta, kan bara betyda bra saker det med.

 



16 Comments

Leave a Reply to Kirsi Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.