Det otäcka inre

Idag ljög jag. Det var inte meningen att göra det. Jag fick tummen upp. En sån varm känsla. Tack. Den hjälpte och jag behövde den så väl. Jag fick frågan om det var bra. Jaa-a då, det var det. Ett automatiskt svar. Reflexmässigt. Munnen svarade med intränade ord innan hjärnan ens reflekterat över frågan. Shit, …

Continue reading Gnäll och osanning

Som så ofta annars, så sitter jag här i mitt hörn, i min fåtölj. I mörkret, det underbara, trygga mörkret. Lyssnar på datorns brummande, det enda ljudet jag hör just nu. Det är så tyst, dovt och isolerat på något vis. Det här är min värld. Efter många dagar av att ha balanserat ett närmast …

Continue reading Mitt i natten

Så trött. Rastlös. Misslyckad. Första mensdagen. Ont. Ledsen. Saknar syrran. Ångest. Vill inte. Orolig. Meningslöst. Klarar inte. Hjärtklappning. Kan inte mata ungarna. Orkar inte. Tvivel. Kan inte mata mig själv. Det blir gammalt. Fel. Äckligt överallt. Illa. Kan inte ens ta hand om mig själv. Huvudvärk. Snorig. Blod. Ensamhet. Kan inte. Vet inte. Skulle behöva. …

Continue reading Snö och skit, mest skit

Här är ytterligare ett gammalt inlägg från förra året, från en annan blogg. Lite om vilka lärdomar depressionen hade med sig och längtan att vara exakt så modig som jag skulle vilja. Jag har inte kvar riktigt samma känsla som tidigare. Citatet och tanken på citatets mening ger inte samma känsla av att vara så …

Continue reading Ett annat gammalt inlägg

Ingen förtjänar att leva i en miljö som direkt får en att må dåligt. Ingen förtjänar att leva med konstant rädsla i hjärtat. Ingen förtjänar att bära runt på andras laster och behöva anpassa sig på grund av dessa. Ingen förtjänar att få sina behov ignorerade. Ingen förtjänar att känna den skam som kommer med …

Continue reading Att be om hjälp