Fin balkong åt ena hållet

Fin balkong åt andra hållet.

Åt andra hållet igen.

I hörnet. Den blåa krukan längst in i hörnet ska ha en daglilja, mahognyfärgad indiankrasse och
blomman för dagen (om jag har kommit ihåg att så den).
De andra krukorna där det ännu inte växer ska också ha blomman för dagen.

Fina saker i mitten. Piedestalen var jag bara tvungen att köpa idag. Den är så vacker!
Den ska stå ute i vår trädgård. Sen när vi får en. Den rosa dahlian tyckte inte riktigt om att flytta till oss.

Fint igen.

Jag köpte lite “stick ner i jorden”-pinnar. Här växer det lök. Det är väl en grönsak?

Jag kunde inte motstå denna söta vattenkanna.

Så söt.

Åh, den här smälter in så fint.

I vanliga fall gillar jag inte såna här stenar, men den här var bara så rätt.
Den matchar ju våra vigselringar! I dem står det “Happy eternity”.

Jag är SÅ lycklig! Inte bara för syrrans och hennes blivande mans (jo, de ska gifta sig på lördag) skull, det är även helt egoistiskt. Jag ska vara världens bästa moster! Jag får ju TVÅ nya syskonbarn! Ett i september och ett i december. Yey!

Tänk vilket lyckligt år detta är ändå. Två bröllop och två bebisar. Det borde göras en film med den titeln.

Haha! Häromdagen hade de två, mina tokiga syrror, suttit och pratat om just detta. Hur de skulle bli mostrar för första gången. Diskuterat lite och så, ända tills de kom på att det bara är jag som blir moster för första gången. De är ju redan mostrar.

Jag (vi) har funderat ett tag nu på om vi vill ha ett barn vi också. Och ja, det vill vi. Jag har längtat ett tag nu, men jag har låtit förnuftet hålla i tyglarna. Det är nog inte så smart att bli gravid just nu, inte när jag mår dåligt och är sjukskriven. Det är bättre att jag mår bra först, sen får vi se. Oron har velat vara med och styra den med. Är det inte bara jobbigt att börja om från början? Nu när mina småtokar är självgående och jag bara behöver samla krafter så att vi överlever tonåren, så är det kanske bara galet att börja om med 2-årstrotsen, 5-årstrotsen, 7-årstrotsen… och en till tonårstid, som vi inte ens vet hur den fungerar!

Efter cellprovet (som f.ö. bara var en infektion!! \o/) kom ju sen insikten om att jag inte har hela livet på mig. Erfarenheten berättar att jag har svårt att bli gravid, så det kan dröja år innan det händer något. Sen är jag inte sådär jätteung. Med åldern ökar risken för komplikationer. Ju längre vi väntar, desto oroligare kommer jag vara. Och man vet ju aldrig när de där kvinnodelarna lägger ner verksamheten. Nu förväntar jag mig inte att klimakteriet ska komma inom de närmsta 20 åren, jag tänker mer på alla sjukdomar som kan ta bort livmodern bara sådär. De kommer när man är gammal…

Efter bröllopet har längtan ökat med sisådär en 800%. Jag längtar efter ett barn så att det gör ont i hjärtat. Ett barn som bara är mitt och älsklings. Det gör ont i livmodern också. Som den skriker, var och varannan dag sådär. Läkaren skrattade lite när jag berättade om min längtan och våra försiktiga planer. Han menade att det är ju såhär det brukar vara när man är nygift. Det var skönt att han inte reagerade likadant som kuratorn, utan tyckte att det var självklart att medicinerna skulle justeras så att det bara är att sätta igång sen. Därav nedtrappningen av Lyrican (som f.ö. går mycket snabbare nu när jag inte hade några halvdos-tabletter hemma). Om två veckor finns det alltså inga mediciner som kan orsaka jävelskap!

Som sagt, det kanske inte är världens smartaste drag att bli gravid nu, med det helvetiska måendet och så (har btw haft många riktigt deppiga dagar på senare tid). Men om vi inte börjar försöka nu så kommer jag bara att oroa mig för att det ska vara för sent sen. Det hjälper inte till med rehabiliteringen direkt.

Å andra sidan, om världen nu tänker gå under i slutet av året, så är det väl ingen mening…

Jo, jag har bakat brysselkex så att jag har något att lägga i den tomma burken på frukoststället. Städat och fint är det. Tills ungarna kommer hem och tappar kaksmulor överallt.

Recept på brysselkex:

Deg:
4,5 dl mjöl
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
200 g smör

Garnering:
0,5 dl socker
karamellfärg

• Blanda samman de torra ingredienserna
• Tillsätt smör och knåda degen tills den är fast
• Forma degen till 2 rullar om ca 4 cm i diameter
• Färga sockret till garneringen och rulla degen i sockret
• Lägg rullarna i kylen i minst 2 timmar
• Skär degen i ca 5 mm tjocka skivor och grädda i 175 grader i 11 minuter

Jag var trött ett tag också, men jag var tvungen att gå upp ur sängen för all irritation som snurrade som små jävla flugor. Jag försöker mig på “ensam med kaffe och ljus”-knepet. Jag har min arga musik i öronen också. Vi får se om jag blir mindre ilsken av det.

Det var därför jag skrev den där anmälan till skolinspektionen. För att jag var arg. Fast jag inte visste det. Men en anmälan, det gjorde jag. Jag satt här och skrev i timmar. Utförligt, noggrannt, tydligt. Utöver det tre-sidiga formuläret blev det åtta sidor bilagor. Hoppas att det är någon som orkar läsa dem. Jag måste skicka iväg det analogt. Jag gjorde sådär som tanter som jobbar på kommunen gör. Jag skrev allt digitalt, naturligtvis, och så skrev jag ut allt och stoppade i kuvertet. Allt utom formuläret, som jag var tvungen att fylla i med en riktig penna. Word-dokumentet det kom i ville nämligen inte alls vara redigerbar. På tal om riktiga pappersmail, det finns ett helt underbart citat om det på http://warpdrive.se/39109. Helt underbart, verkligen.

Jag har nån jävla ögonfrans i ögat. >:( Brände munnen också.

Jag pratade med min läkare i morse. Han gratulerade till bröllopet. Jag tycker om honom. Han är en jättebra läkare. Han förstår precis och frågar inga dumheter som “Hur mår du?” och förväntar sig att jag ska dra mina slutsatser själv. Han frågar istället vad jag tycker om medicinerna och berättar vad jag kan förvänta mig och hur jag ska göra saker bättre. Bara för det så ska han sluta om ett par veckor. Så nästa gång jag har kontakt med läkare så kommer det att vara en ny. Igen. Vi kom fram till att jag ska sluta med Lyrican. Nedtrappning under 3 veckor, sen är det slut med dem. Yey. Eller nåt…

Åh, jag tycker inte om det här jävla utseendet på bloggen. Måste byta det.

1. Vilket rum i ditt hem tycker du bäst om och varför?
Köket. Jag tycker om köket för att här finns kaffeapparaten, det är ju här jag har mitt kaffe. Och min dator. Här kan jag sitta i lugn och ro, och blicka över de vackra blommorna på balkongen. Här är det enkelt att variera utseendet och känslan, det är bara att byta dukar, tabletter och ljus. Just nu är det nytt, grönt och glatt!

Jag tycker om att laga mat, och här finns ju ingredienserna. Jag tycker om fina burkar och lådor. Här finns det burkar och lådor. Och ja, doften av kaffe. Här är den starkast. Mest frestande.

2. Hur vill du ha det när du är gammal och grå?
Harmoniskt. Jag längtar efter det lugn som jag inbillar mig att jag ska ha när jag är gammal. Bara lugnt, fint, lyckligt och mysigt. Harmoniskt. Jag hoppas att den när harmonin kommer snart. Jag är ju lite gammal, fast jag inte är så jättegrå.

3. Vita väggar eller mönstrade tapeter?
Mönstrade tapeter! Definitivt! Jag vill ha mönster och livligt. Annorlunda. Vitt är trist. Ljust är trist. Här i köket är det bara bården med olivkvistar som livar upp, men för det mesta är det bara trist. Beiget, eller grått.. Jag kan inte riktigt se vad färgen är. Det enda som finns på det ljusa fula är en massa kladd och smuts. Det får väl gå för mönster det. Jag längtar tills vi har ett hus och kan måla och tapetsera så mycket vi vill!

4. Vilken är den vackraste människa du känner?
Min gubbe och min gumma. De är så vackra att jag skulle kunna gråta.

5. Berätta om någon gammal ungdomsidol du haft!
Vad har jag haft för idoler i min ungdom? Åh, Luke Perry! Så jäkla snygg var han ju!

6. Vad är en bra låt?
Den har djup och lite riv i sig. Rockig och tung. Och med en mycket tilltalande text. Den ska skjuta ända in i själen och fungera precis lika bra när man är arg, som när man är glad och sprallig.

Deliver us (In flames) är just en sån låt. Förutom den riktigt bra texten, har den ett underbart trumspel. Lyssna till trummorna nästa gång du gör låten. De lättar depressioner. Delight and angers (In flames). Thought I was unbreakable, but this is killing me… Behöver jag säga mer? Please heal me… na na nan naa… Min nya favorit är You´re gonna go far, kid (Offspring). Lite svordomar går alltid bra ihop med ilska. En låt som heter Nightmare (Avenged sevenfold) måste ju vara bra. Den här ger energi! Och trummorna då… Bara jättebra!

Jag kanske borde börja spela trummor. Tänk att få banka ur sig all ångest och alla aggressioner.

7. Vilken är den finaste presenten du har fått?
Men åh, är det inte så att varje present man får är den finaste just när man får den? Nu skulle jag ju säga att det är morgongåvan jag fick av älskling. Så underbart fint smyckesset. Världens finaste!

8. Vilket är ditt favoritplagg?
Mina linnen med spetskant. Jag måste dock ha dem ut och in för att de ska vara riktigt bekväma. Lappen skaver nämligen nå fruktansvärt. Den är fastsydd så jävligt också, så jag tror inte att man får bort den som man sprättar ens. Jag har inte orkat försöka.

9. Om du fick välja att bli fotad av någon känd fotograf, vilken som helst, vem skulle du välja då?
Jag vet inga kända fotografer.

10. Vilken är din favoritstad?
Oj. Hmm. Västerås?

Hon den där rektorn ringde upp mig en vecka efter att hon avbokade vårt möte. Det är rätt spännande att det tar en vecka att få fram en ny tid för ett möte. Den 30:e blev det, 41 dagar efter incidenten. Det var den enda tiden hon kunde skramla fram så nära inpå sommarlovet. Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så svårt att få till ett möte som är så här viktigt.

Ungarnas pappa tycker att det känns lönlöst att “bråka” om detta, allt kommer säkert att rinna ut i sanden ändå. Jag är inte beredd att hoppa av krigsstigen. Nu på morgonen hittade jag till skolinspektionen.se, där de har ett alldeles färdigt word-dokument för anmälan. Den ska jag använda! För visst måste detta kunna klassas som kränkning? De hade bara kränkning/mobbning och otillräcklig stöd för elever med problem som exempel, det stod inget om ungar som blir misshandlade och en rektor som vägrar ta ansvar…

Eftersom vi redan har muggar i Swedish Grace-serien, så känns det som att det övriga matporslinet bör också vara i samma serie. Det är lite dyrare, men just av ovanstående anledning tycker jag att det är värt det. Vi behöver ju inte köpa allt på en gång, utan börjar med att använda presentkorten. Sen kan vi ju alltid önska oss diverse delar i present tre gånger om året. Och så köper vi ett par tallrikar lite då och då tills vi har fullt. Å andra sidan finns det så mycket annat fint som mycket väl skulle kunna fungera… Älskling är inte helt övertygad om just denna serie i och med att det är så mycket kant, ca 8 cm yta som det inte kan utnyttjas till ätande, på tallrikarna. IKEA-tallrikarna har ingen kant, så vi måste ha en kant. Ju.

Nå, igår var vi på Iittala Outlet och tittade, och försökte bestämma oss för vad vi vill ha. Efter många om och men beslutade vi (nog?) att vi ska ha Swedish Grace. Men vilken färg då? Jag som är van vid att tänka kaotiskt tycker att det är självklart att vi ska ha olika färger. Olika antal av de färgerna dessutom. Alla färger (utom vitt, som är tråkigt) och definitivt inte samma antal av två färger. Muggar och skålar har vi redan i tre färger, så det är bara att fylla på med resterande färger. Eller? Älskling stod där och såg väldigt obekväm ut när jag jämförde, funderade och fantiserade om hur fint vi kommer att äta sen. I halvpanik fick han ur sig att vi inte kan ha olika färger, han kommer ju att få tokryck varje gång vi dukar.

Meh. Var lite wild and crazy? Nej… Älskling är inte den som är wild and crazy (crazy möjligtvis, men inte wild). Han är strukturerad, stabil och försiktig. Just vid såna här tillfällen är det väldigt tydligt hur BRA han kompletterar mig. (Nå, matporslin är ju ett rätt harmlöst exempel. Det finns värre.) Han tonar ned mina utsvävningar så att saker inte går överstyr.

Jag vill minnas att prästen sa något om att kompromissa. Så, om vi tar olika färger men samma antal av dem? Samma färg av en sort, mattallrikar t.ex. och en annan färg av assietter? Det är verkligen en konst det där med att kompromissa. Vi måste träna på det. Det tog lång tid att komma fram till att vi köper skålar så att vi har tre rosa och tre blåa, och små koppar så att vi har två rosa och två gröna. De två små gröna kopparna vi redan har, kan ju inte vara ensamma.

Men, jag är nöjd med bara Swedish Grace. Om det är absolut nödvändigt med bara en färg, så får det vara så. Vi behöver dock använda oss av alla tre färger vi redan har, så att de inte blir ensamma. Jag älskar kompromisser.

Här är de: Bröllopsbilderna!