En av de helvetiska dagarna igen
by Kirsi on November 1st, 2011
filed under Det otäcka inre
Hela kroppen värker av kaos. Måste fly någonstans, men jag hittar ingen väg att ta. Det känns meningslöst att ta vägen till seriernas värld, det finns ändå inget intressant där. Vägen till Säter kan jag inte ta själv denna veckan, så det blir inte ens någon flyktväg. Ångesten i bröstet växer sig starkare ju mer jag inser att det finns ingenstans att fly.
Vaknade nyss från en tupplur. Försökte smyga ut till balkongen, men familjen upptäckte mig och flockades runtomkring direkt. Av kärlek, det förstår jag, och jag älskar dem för den närhet de så gärna vill ge. Men just nu är jag inte mottaglig. Jag har inte åtkomst till det rum där alla de fina känslorna lagras. Jag har tappat mitt lösenord och kommer inte in.
På balkongen brukar jag få sitta ifred. Det är därför jag är där så ofta. Jag försöker slappna av. Tömma kroppen på allt obehag som tar alldeles för stor plats. Dottern knackar på fönstret och vill att jag tittar när hon glatt spexar runt. Jag lyckas få fram ett litet leende. Varför kan hon inte vänta med att pocka på uppmärksamhet? Nå ungar härjar på lekparken och gapar så att huvudet vill explodera. Var tyst för i helvete! Är det ingen som har några hem att gå till? Jag längtar till tystheten och friheten i Säter.
Jag behöver ha utrymme, jag behöver ha tysthet, jag behöver vara ensam. Jag behöver ha en handfull ångestdämpande tabletter.
Det är höstlov nu. Något som är synonymt med familjeaktiviteter av olika slag. Dagens aktivitet består av ishallen och skridskoåkning. Jag vill gärna se när ungarna visar hur duktiga de är på att åka skridskor och hur fina trix de har lärt sig. Jag tror dock inte att jag kan ta mig ut idag. Jag kommer inte att ärligt kunna uppskatta ungarnas glädje. Jag kommer att behöva slåss mot en envis ångest och en stark vilja att bara försvinna. Det stora behovet att inte låta folk se mig. Jag befarar att det kommer att vara så mycket ljud. Många människor på samma ställe tenderar att skapa ett sådant irriterande sorl att jag säkert kommer att gå under av ilska. Jag vill verkligen inte gå ut idag.
Underbara kaos!
by Kirsi on May 31st, 2011
filed under Kaffemonster
Tänk att kaos kan bestå av positiva känslor också! 
Förväntansfull, hungrig, greklandsdrömmig, nöjd, säker, svettig, glad, fnittrig, lekfull, planteringssugen, nyfiken, energisk, lugn och lite småtrött.
Ingen negativ stress, ingen onödig oro, ingen jobbig press som ligger och gnager i kanterna. Idag är en riktigt bra dag. Idag känner jag mig alldeles lycklig. Fler av idag vill jag ha!
Nu, lite lasagne. Over and out!
Vår var det ja…
by Kirsi on May 1st, 2011
filed under Total förvirring
Den senaste tiden har varit ett jävla kaos igen. Tankar, känslor, måenden och allt har farit runt som en tornado på koffein. Runt, runt, runt. Upp, ner och överallt. Länge har jag känt ett behov att skriva av mig, att få ut något ur kaoset och få bort känslan av hopplöshet.
Inlägget jag postade för en stund sen var resultatet av att vilja skriva, men inte kunna ta tag i en enda tanke tillräckligt länge för att det ska komma något vettigt ur det. Jag var övertygad om att även ett futtigt blogginlägg var åter en alldeles för krävande aktivitet. Ända tills jag besvarade en vänninas omtänksamma undran om hur jag mådde. Jösses, jag har ju hur mycket som helst att skriva om!
Jag mår inte alls bra nu. Att bara vara, att andas, sitta på balkongen, dricka kaffe, stirra på skärmen, att bara göra små små saker suger ur mig all min energi. Nu igen. Det är januari all over. För att få något till övers för sådant som måste göras behöver gräva djupt och länge. Att mata barnen, valla dem till och från skolan, åka till vårdcentralen eller att träffa min samtalsterapeut kräver så mycket att jag inte riktigt vet ut eller in. Allting är mörkt och jag vill inget annat än att ligga på sängen och vänta på bättre måenden.
Även de aktiviteter som är menade att hjälpa mig, att få mig att må bättre, har skapat så stora stressmoment att jag nu är rädd för en ny krasch. Allting är sig kusligt likt. Jag knaprar piller till höger och vänster. Ska man tro på mediciner, så borde jag inte känna såhär. Trots det, känns allting väldigt bekant…
Före påsk insåg jag att jag måste komma ifrån allt. Jag måste ta lite semester för att inte klappa ihop. Så jag valde att strunta i vårdcentralen och mina tabletter där. Jag valde att låta bli min “hemläxa”. Istället hämtade jag ut nya tabletter på apoteket och har tagit dem själv. Istället har jag lyssnat på Mia Törnbloms “Självkänsla nu”. Det gav mig så mycket och jag kände mig så fri av att slippa träffa männsikor. Bara av det lilla beslutet fick jag så mycket energi att jag lyckades få mig en underbar påskhelg.
Nu är det vardag igen, och slut på semestern. Saker ska tillbaka till det “normala”. Imorgon ska jag åka till vårdcentralen och visa upp mig för sköterskan. Ta min tablett där, istället för här, prata en massa onödigt och försöka mig på att le och åtminstone verka må som folk.
Det gör jag rätt ofta faktiskt, försöker le och måla upp en bild av att måendet är mycket bättre än det egentligen är. Ibland mår jag bra. Helt ärligt. Men ofta, ofta är det inte helt sant. Ofta hittar jag bara inte orden som ska förklara hur jag mår, vad det är som är fel. Ofta vill jag bara inte att någon ska veta hur illa det är, för då måste jag ju förklara och prata om det. Ibland tänker jag att om jag bara gör det tillräckligt ofta, så är det sant tillslut. Att jag helt ärligt mår så bra som jag visar. Så bra som jag vill må.
Nej, jag sitter inte här och beklagar mig för gnällandets skull, utan för att jag själv ska kunna bena ut allt och försöka förstå var roten till allt detta helvete sitter.
På fredag ska jag åter på sinnesrogudstjänst. Det ser jag verkligen fram emot! Jag brukar i normala fall inte be (eller ens tro så mycket på gud). Jag anser mig inte ha rätten till det, att till vardags be till gud. Men på sinnesrogudstjänsterna känner jag mig hemma, och där känns det som att även jag får be och önska mig styrka. Tända ett ljus, ta nattvard och känna mig som en del av guds familj. På sinnesrogudstjänsterna är den där högljudda klumpen i bröstet alldeles tyst och stilla.
Jag ser fram emot fredag.
Tvätt och andra barnsligheter
by Kirsi on March 18th, 2011
filed under Små irriterande saker
Vem ska ta hand om detta?
En av anledningarna till att jag fick ångest utan dess like och var tvungen att fly till syrran, var denna monstruösa tvätthög. Se på den, den har ett eget liv! Den växer ohämmat. Står där mitt i tvättstugan och skrämmer livet av alla stackare som försöker komma in. Speciellt djupt deprimerade 30-åriga kvinnor.
För det är ju inte så besvärligt att tvätta lite, tänker du då. Eller, är det?
Mjo… Tvätten behöver till att börja med samlas in från lägenhetens alla rum, för att sedan sorteras och slutligen stoppas in i maskinen. Den enkla biten är avklarad och maskinen sköter sig själv i en timme. Sedan ska ju den blöta tvätten hängas på tork. För att detta ska vara möjligt så måste den tvätt som redan hänger på tork plockas av, sorteras i olika högar för att sedan förhoppningsvis vikas in i garderoberna. För att det ska vara möjligt att stoppa in något i garderober och andra ställen vi förvarar kläder och skit på, så måste det a) finnas plats, b) vara någon typ av ordning å det aktuella stället. Varken alternativ a eller b existerar i den här jävla lägenheten, så för att kunna vika in tvätt måste hela garderoben först rivas ut och läggas tillbaka i ordning. Helst skulle hälften av allt kastas också…
Det är alltså inte BARA att tvätta lite, utan varje maskin innebär egentligen tre dagars jobb! :/
Alternativet är att skita i allt ovan, tvätta och lägga den torkade tvätten i en av de andra högarna som ligger här och skapar ångestfylld kaos i väntan på att garderoberna ska ordnas upp.
När jag kom hem från syrran blev jag glatt överraskad. Närapå hälften av all tvätt som legat på tvättstugegolvet och hånat min avgång var borta! Dääämn, vad hade hänt här? Nog trodde jag att sambon mitt fått hjärnskakning när han betedde sig på detta viset.
Jag ser nu att min upphetsning där var helt onödig. Vid letande på tvättställen efter rena underkläder, visar det sig att sambon min har haft ett för mig obekant sorteringssystem när han tvättade. Han tvättade endast sina egna kläder.
Vi har tydligen en speciell levnadsstrategi här hemma som jag inte var medveten om tidigare. Den kallas ‘every man for himself’ och bygger på principen ‘sköt dig själv och skit i andra’. Tänk om jag hade vetat om detta när jag tvättat tidigare!
Nå, det känns som att det blir rätt enkelt att besluta vad som ska kastas vid vårstädningen av garderobsutrymmen sedan…
Garderobsboende
by Kirsi on March 13th, 2011
filed under Små irriterande saker
Sova på internet?
För andra gången under min sjukskrivning har jag flytt till syrran i Säter och installerat mig i hennes garderob. I lördags packade jag Superseaten med det viktigaste; datorn, luftmadrassen och ett gäng chokladbollisar, och drog iväg så däcken tjöt (nå, nästan i alla fall). Den här gången brydde jag mig inte ens om att dubbel- och trippelkolla att jag verkligen hade allt med mig.
Varför? För att jag inte tål att vara hemma. För att ångesten stiger i takt med att väggarna kryper närmare. Kaoset i lägenheten speglar sig till kaoset i mitt inre och jag får panik. Jag känner att jag inte får luft och kommer säkerligen att dö om jag inte lämnar platsen omedelbart. Jag har tur som har en syster som bor på en sån lagom avstånd och som inte har något emot att jag använder garderoben som fristad var och varannan vecka. (Eller vänta nu, det kanske hon har? Jag kanske är jättejobbig att ha som nattgäst? Jag måste kolla med källan.)
Det är så skönt att vara här. Det känns som rena semestern! Här kan jag andas (såvida jag inte har glömt allerigmedicinen) och är fri från tvång och begränsningar. Här kan jag få känna mig nyttig, utan någon som helst press. Framför allt, här får jag umgås med åtminstone ett av mina syskon och hennes fästman.
Vidare bestämde jag mig nyss för att döpa om min blogg till bara ‘kirsi.se’ Det kändes som att ordleken med ‘Inuti kirsi.se’ var gammal och barnslig. Så nu när jag bara är gammal är det nog lämpligare att minimera barnsligheten till de tillfällen den verkligen behövs. 
Förhoppningsvis ska jag snart också få till en liten uppdatering på presentationssidan.
Nu ni, ska jag försöka somna till ett par avsnitt av ‘Sex and the city’. Blev övertygad om att den serien är väldigt bra att titta på när man mår lite dåligt. efter en säsong kunde jag hålla med. 
Natti.
