Kaffemonster

I masshysterins spår igen

Denna statustext är något som florerar på facebook nu:

“Först får vi inte sjunga nationalsången på vår nationaldag, sen ska vi döpa om jullovet till vinterlov för att alla inte firar jul (dom som inte firar kan väl skita i lovet och gå i skolan då) sen får vi inte heller ha julmat i skolorna för att alla inte äter och firar jul, våra barn får inte gå utklädda som julgris i luciatåget för då är dom rasistiska och har man en svensk flagga då ska vi inte tala om hur rasistiska vi är, VAD FAN HÄNDER MED SVERIGE NU FÅR DE FAN VARA NOG!! Jag är inte rasist men va fan, ni som kommer till Sverige får väl acceptera våra traditioner. Är du lika less på skiten som jag skicka vidare och få högre folk att inse vad som händer med vårt land och att vi inte tycker om det!!”

Min spontana reaktion var att det är ju skönt att åtminstone en annan (upphovsmakaren till texten, inte kopieringsmaskinerna) tycker lite som jag, att det är helt galet att folk vänder sig ut och in bara för att de är livrädda för att göra någon ledsen. Sen såg jag en respons på texten som bara gjorde mig irriterad. Den var ett direkt svar till en annan kommentar och tog bara upp hur den föregående skribenten skulle ändra sina uppfattningar, inte vara så rasistisk och hur synd det är om alla de som måste lämna sina hemländer. Visst förstår jag att de flesta tolkar texten ur synvinkeln rasism, eftersom det just är det exempel som tas upp. Men måste man verkligen vara så inskränkt att man bara ser det skrivna ordet och inte lägger till eller drar ifrån för att skapa egna uppfattningar? Kort sagt, jag såg rött och hann inte ens med att dricka kaffet medan det var varmt för jag skrev så det rök om tangentbordet.

Även om texten direkt pekar på en del traditioner och idiotiska förbud bara för att ingen vill stöta sig med någon, så är det ju inte det som är poängen. Syftet med texten är att upplysa den masshysteriska mentaliteten som väldigt, väldigt många svenskar använder sig av. För att ändå följa linjen en stund, så vill jag minnas att nationalsången och hissandet av svenska flaggan på nationaldagen togs bort från skolorna nån gång på 90-talet. För herrejösses om någon invandrare skulle bli sårad över det, vi kan ju bli stämplade som rasister och ojojoj.

Denna hysteri över att i alla lägen visa hänsyn till alla andra utom sig själv, visar sig på andra sätt också. Jag har tidigare tagit upp det ur grammatikens aspekt. Folk skriver fel, överallt och hela tiden, men det är ingen som rättar dem. Ingen talar om någon att de upprepar samma fel, något som irriterar de flesta. Den stackaren som gör fel får aldrig veta detta eftersom det är så farligt att påpeka detta. Det anses vara omoraliskt, för att kritik hindrar ju någon att leva fritt.

Denna ‘låt alla göra som de vill såra inte någon säg inte vad du tycker följ strömmen’-mentalitet syns tydligt även i t.ex. föräldraförsäkringen, där föräldrar bokstavligen tvingas dela upp dagarna bara för att det är så viktigt att allt är jämställt. Är det inte det så vrålar ju feministerna och det skulle ju vara så hemskt om ojämställdhet fick förekomma i svenska hem. Varför är det så fel att låta individen välja sin ståndpunkt själv? Varför ska det som verkligen är av vikt vara förvalt åt en, medan i allt annat ska alla få göra precis vad som nu må behaga dem? Detta fenomen har jag sett gällande andra saker. På jobbet, på dagis och i skolan. Även hemma, sorgligt nog.

Jag menar inte att man alltid ska påpeka någons misstag, man måste ju låta det sunda förnuftet komma fram lite (även om det nästan är förbjudet att tänka själv). Man kan inte alltid böja på hela verkligheten för att undvika att stöta sig med någon. Man ska heller inte konstant kritisera någon för obetydliga fel den gör. Det bannlysta sunda förnuftet alltså, agera efter vad som är bäst för dig själv och den andra individen i långa loppet.

Och ja, det kan nog vara nödvändigt att börja en mening med att neka den spontana massreaktionen av sitt uttalande. “Jag är inte rasist, men…” minskar antalet “ånej, hur kan du vara så inskränkt och fördomsfull”-utrop med ca 4. För sånt är det ju okej att påpeka. Det går bra att meddela någon att deras åsikt inte håller den nu rådande moraliska standarden. Det går bra att bryta ner den enskildas egna moraliska värderingar, men inte att påpeka att “ojj” är en felstavning.

Det är vad den omtalade texten handlar om. Åtminstone för den som har förmågan att se bortom ordet “rasist”.

För att då återgå till texten och hur den uppfattas: nej problemet är inte invandrarna, jag tror inte att de har någon som helst avsikt att försöka ändra våra traditioner eller att bli stötta av dem. Problemet är svenskar som så överdrivet försöker vara politiskt korrekta att det visar sig på en mängd idiotiska sätt, till exempel att traditioner blir lidande.

Till sist, det är absolut inte okej att rada upp fjorton utrops- eller frågetecken eller ATT SKRIKA MED STORA BOKSTÄVER PÅ NÄTET!!!!!!!!!!!!!!

15 Comments

  • Kirsi

    Hehe, ja det vore väl något. Eller kanske inte, för då skulle jag ju behöva skriva om politiskt korrekta saker och helt enligt vad som är acceptabelt. 😉

  • Vidde

    Du är redan skribent här på din underbara blogg. Varför har du inte flattr så jag kan klicka på den knappen för såhär bra poster?

  • Linda

    Det som retar mig med den där posten, och de flesta andra liknande poster som dyker upp med frasen “jag är inte rasist, men ni kommer hit, då får ni respektera… ” eller liknande. I just det här fallet är det “Jag är inte rasist men va fan, ni som kommer till Sverige får väl acceptera våra traditioner.”

    Du pratar om en djupare symbolism, en symbolism som går ut på att svenskar är för mesiga för att våga hålla kvar sina traditioner för då kan vi tolkas som rasistiska. Nej, jag kan ärligt säga att jag ser inte den.

    Det upphovsmannen till texten pratar om är att “…ni som kommer till Sverige får väl acceptera våra traditioner”, inte om att “vi svenskar måste skärpa till oss och våga vara stolta över våra traditioner”. Att läsa in en symbolisk mening som ska tolkas som att det är vi svenskar som måste ändra oss är för mig lika ologiskt som att uppmana Kalle föräldrar att komma ihåg att ta med vinterstövlar till dagis när det egentligen är Olles föräldrar som behöver påminnelsen.

    • Kirsi

      Mmm, det är nog så att jag tog ut min irritation över alla möjliga saker och bombade lite extra här. Jag ser den rasistiska tonen i hela texten, men jag ser också det jag beskrev tidigare. Jag valde att inte betona den uppenbart rasistiska biten. Dels för att alla tjafsar om det redan, vara eller inte vara rasist och bla bla. Dels för att jag såg detta som en väg för min irritation att ta sig ut.

      Vidare så ser jag också något som inte nödvändigtvis är upphovsmakarens direkta åsikter, utan snarare en produkt av just “det korrekta agerandet”. Textförfattaren har inte riktigt konsten av uttryckande på sin sida, h*n anser att orsaken till det resultat som nämnda exempel har lett till är svenskarnas rädsla att bli stämplade som rasister och i sina klumpiga försök att förmedla det, skriver h*n precis det som klassas som rasism; “…ni som kommer till Sverige får väl acceptera våra traditioner”

      Jag borde kanske ha förtydligat att den enda varianten av tolkning jag och textens upphovsmakare är överens om, är just den som avser svenskarnas mesighet. För jag är ju inte rasist (här vore det tid för lite ironiskt skratt). Alltid. Eller, kanske är jag det. Ibland. Det brukar vara enkelt att tycka “jävla svarting” när jag blir arg på någon icke-svensk. Som grannen här ovan… Han är en av de mest idiotiska av idioter jag vet. Och utlänning. Jag är nog rasist ändå. Jag tycker inte om folkgruppen idioter.

      Kanske är jag bara överdrivet optimistisk. Kanske läste jag bara in en hel massa i texten som egentligen inte fanns där.

  • Linda

    Att skriva av sig irritation är nog en av de bästa medicinerna mot densamma. Och att ta ut sin irritation över alla möjliga saker genom att ta i lite extra på ett ställe är faktiskt jävligt skönt ibland! Du gör det i alla fall på ett både kreativt och tänkvärt sätt =)

    Du kanske inte är överdrivet optimistisk, kanske ÄR det faktiskt det textförfattaren vill och försöker förmedla men inte får fram. Och du kanske inte är överdrivet optimistisk, utan du kanske är extra bra på att se det som är bra i människor? Och OM det nu är så att du är överdrivet optimistisk så kanske det inte är en dålig sak, utan något som är bra!

    Och angående det där att vara eller inte vara rasist så undrar jag om det någonstans här i världen finns någon människa som inte har en enda fördom om både det ena och det tredje? Jag tror faktiskt inte det.

    Jag tror att vi alla bär runt på en massa fördomar, en del är vi medvetna om, andra inte. Liksom du är allergisk mot idioter (jag måste nog medge att jag har en och annan fördom mot sådana jag med), är jag allergisk mot uttrycket “jag är inte rasist, men (placera valfritt typiskt rasistiskt här)”.

    Jag ser din poäng där, att genom att påpeka att man inte är rasist kanske man kan förhindra en del förhastade kommentarer, men jag har också sett (hört) vid rätt många tillfällen hur personer använder just den frasen för att på något sätt linda in sina rasistiska åsikter, och jag tror att det är det som har gjort mig lite allergisk :p

    För övrigt håller jag med Mathias om det där med kaffet! =)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.