Andlighet,  Personlig utveckling

Empati och empater

Nu när vi vet att jag identifierar som intuitiv empat och vad ordet intuitiv betyder, så är det dags att prata om vad en empat är.

För mig har det tagit väldigt lång tid att acceptera att jag är empat. I några år har tanken dykt upp, att jag är nog empat, men jag började inte aktivt identifiera mig som empat förrän för kanske 1-1,5 år sedan.

Att vara empat är något helt annat än att känna empati. Empati är inlevelseförmåga, förmågan att uppfatta och leva in sig i en annan människas känslor. En empat känner andra personers känslor och energier som sina egna. En empat är en mycket högkänslig person.

Numera är det tydligt för mig att jag har varit empat i hela mitt liv. Det var en del av det liv jag valde att inkarnera i. Jag har dock inte alltid varit medveten om det. I större delen av mitt vuxna liv har jag uppfattat mig själv som känslomässigt avstängd. Och det har jag ju varit! Jag arbetar fortfarande hårt med att tillåta mig att känna. Avstängdheten har jag alltid tolkat som ett resultat av trauman och svåra perioder i livet. Nu vet jag ju att inte riktigt var som jag tidigare trodde. Istället för att vara en direkt följd av faktisk trauma, så har det mestadels varit så att jag har inte kunnat hantera att vara så känslig i en omgivning som inte riktigt har tillåtit det. Av självbevarelse och överlevnad, har jag varit tvungen att stänga av. Inte tillåta mig att känna och inte tillåta mig att känna av.

För känna av, det gör jag konstant. Precis som med intuitionen, viftade jag tidigare bort mina empatiska förmågor med logik. För hur kunde jag veta att en person inte hade ärliga avsikter utan några bevis? (Suck. Detta samhälle och dess överdrivna krav på fysiska bevis hela tiden…)

Men jag lärde mig. Eller ja, syrran lärde mig. När jag mådde som sämst kunde hon muttra åt mig att ta min depression och ångest bort från henne. Så jag lärde mig att också känna av mitt mående när andra kom i närheten av mig. Det var så jag förstod att inte ens hälften av allt jag känner är mitt eget, utan kommer från andra – människor, djur och icke-fysiska väsen. Det mesta av min ångest har försvunnit sedan jag lärde mig skillnad på mitt och andras känslor.

En del av mina diagnoser som utmattning och social fobi har att göra med att jag är empat. Det är jobbigt för mig att vara ute bland folk för att jag plockar in andras energier. Jag måste vila så ofta och så mycket för att jag plockar in andras energier.

Beskydd

Väldigt många empater ser sina förmågor som förbannelser. För att det är jobbigt att konstant, som en svamp, suga åt sig andras energier. Det finns sätt att skydda sig med – kristaller, visualiseringsövningar och besvärjelser bland annat. Själv väljer jag numera att låta bli att skydda mig. Jag har insett syftet med att vara empat. Och när jag är beredd på det, så vet jag hur jag ska hantera det. Och det är helt okej att vila bort det som blir för tungt att bära.

Syfte

Ungefär samtidigt som jag lärde mig att acceptera att jag är empat, så förstod jag också varför jag är empat. Ett av mina syften som ljusarbetare är att vara empat och hjälpa människor (både enskilda individer och mänskligheten som kollektiv) att hantera känslor och tillåta sårbarhet.

Det kan ske på lite olika sätt. Mycket handlar om att acceptera och tillåta alla sorters känslor (Jajamen, exakt alla sorters känslor). Ytterligare en hel del handlar om att arbeta bort den negativitet som omger känslor och sårbarhet överlag.

Men framför allt, så är det dessa två sätt som mitt ljusarbete som empat handlar om:
– antingen hjälper jag andra att bära de känslor som de finner övermäktiga. Det blir som en spegling av känslorna och jag tar hälften av bördan så att den andra personen får en chans att bearbeta det som behöver bearbetas.
– eller så låter jag känslorna (ofta negativa och rädslobaserade) flöda igenom mitt energifält för att omvandlas till kärlek och släppas tillbaka till Moder Jord och universum.

Anledningen till att det tog så lång tid för mig att acceptera att jag är empat, är mest att jag trodde, precis som med medialitet överlag, att alla hade samma slags förmåga. Men när det kommer till att vara empat, så är det bara de som har valt att vara det, som är det. En empat har förmågan att bära fler och kraftigare känslor än en icke-empat. Mina guider har påpekat det flera gånger. Det finns ett avsnitt av Förhäxad (eller Charmed, som seriens originaltitel är, Primrose Empath S03E06) som visar så tydligt hur stor en empats förmåga att bära känslor är.

När jag tröstade min dotter en gång, så frågade hon om jag försökte suga åt mig hennes sorg. Hon hade märkt att jag alltid tog så djupa andetag när jag kramas och ska trösta eller lugna. Nja, inte helt. Det är så jag gör när jag centrerar mig och fokuserar på att hämta den gudomliga kärleken från universum och kärleksfulla, läkande energier från Moder Jord. För ibland är det inte meningen att jag ska bära några av andras känslor, ibland behöver de själva uppleva helheten. Det jag kan göra då är att kanalisera kärlek så att de vet att de kan hantera det själva.

14 Comments

    • Sandra

      Så otroligt bra du skriver om detta, så förståeligt. Jag hade ingen aning om att jag var empat förrens jag började min mediala bana. Jag vet ju att jag har känt olika känslor när jag gått i affärer osv. Det är först när jag healade och insåg att jag tog på mig andras smärta som jag insåg att jag känner av det andra känner. I bland bubblar jag upp mig för att det inte ska bli för mycket, tex när det är mycket folk omkring mig för jag orkar inte med det, det blir liksom för mycket och det blir till en ångest om jag inte gör det. Jag har däremot känt av under hela mitt liv att jag känner mer än jag ska och har inte förstått vad det är, nu när jag vet det kan jag enkelt använda mina healing förmågor ❤
      Vet inte om jag svammlar, men det gör jag säkert

    • Kirsi

      Det är mycket möjligt. Men det är du som vet hur du fungerar och det är bara du som kan veta om du är det. 🙂

  • Mina

    Detta är spännande och en helt ny värld för mig.
    Hade ingen aning om att man kunde känna på det viset och även om jg kan känna och leva mig in i andra människors sorg så är jag långt bort i från detta.

  • Amanda Kanterfors

    Tack så mycket för att du förklarade för mig varför jag hela tiden känner av andras känslor och varför de påverkar mig. Första stycket beskriver mig helt klart. Är någon negativ och jag är positiv men är runt den personen som är negativ så blir jag själv negativ för jag får in personens känslor. 🙂

  • Anna

    Så spännande att läsa om dina tankar och om hur du fungerar. Jag kan känna igen mycket av det i hur min faster pratar kring högkänslighet, även om ni har helt olika sätt att jobba med det på. Superintressant!

  • Michaela

    Jag hade faktiskt ingen som helst aning om skillnaden. Men jag tackar ödmjukast för lärdomen. Kan känna igen mig en del också I det här med att man drar åt sig energier.

  • jessica burman

    oj du hade så rätt, jag känner igen mig helt i detta, så jag är alltså empat , vad lärorikt detta inlägg blev för mig. har nog alltid dock varit medveten om att det inte är mina känslor jag känner, fast mitt eget känsloliv påverkas ibland av den andras känsloliv som jag får in. dock har jag väl också jämt tänkt detta som något normalt som alla känner, men börjat på senare år ibland ana faktiskt inte alla har det så här, vilket ja lite undrat jaha men om det inte är något alla känner, va är det för skumt med mig som känner detta och funkar såhär om det inte är något alla andra gör lixom. men nu vet ja ju genom ditt/ dina inlägg ja är empat . ps får kolla in det avsnittet av förhäxad <3

  • Karl

    Jag har en empat i familjen och det jag försoker nu är att lära mig mer om empati och empater. Bland annat hittade jag att jag också har några empat-egenskaper. (enligt ett test jag gjort )

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.