Kaffemonster

Skaffa dig ett liv!

Läste mitt horoskop för dagen nyss. Den sa att jag skulle stanna hemma ikväll och se en bra film eller så. Göra nåt som håller tankarna borta från sådant som har en inverkan på min framtid. Men är det inte alltid på det viset?? Det där är ju vardag för mig. Att drömma mig bort och ignorera verkligheten. Att låtsas att jag har något som kan liknas vid ett liv. Att fantisera om att brevbäraren upptäckt hur mycket räkningar han egentligen släpar hem till mig. Och istället för att kasta ner dem i brevinkastet bestämt sig för att betala alla dem, så jag slipper sitta och pussla och räkna kronor. Det är väl realistiskt? Det kan ju faktiskt hända. 😉

Ibland funderar jag på hur det skulle vara om jag var en social och trevlig person. Hur det skulle vara om jag visste vad jag skulle prata om, eller hur det vore om jag inte alltid var smått förvirrad om vad jag egentligen menar. Hur skulle det vara om jag inte alltid befann mig i Kirsiland? Om jag, istället för att sitta i bilen på väg till eller från jobbet och hitta på händelseförlopp i olika situationer, var kvick nog att genomföra dem på ett tillfredställande sätt direkt på plats. Eller om jag inte gömde mig bakom text dygnet runt… Åjo, jag har ett helt liv färdigt i huvudet.

Har väl dagt det förr, men jag säger det igen. Hela jag är inget annat än en emotionell bergochdalbana… Är det inte överdrivet lyckligt, så är det överdrivet deprimerat.

Den variation jag har i livet beror på om veckonumret är jämn eller ojämn.

Jämna veckor: Vaknar, dricker kaffe, försöker få varelsen i spegeln att se någorlunda presentabel ut, drömmer åkandes till jobbet, jobbar, slösar 70 kr på lunch, jobbar, drömmer åkandes hem, sätter mig här och sysselsätter mig med någon form av text, knatar runt och drömmer, dricker kaffe, badar, lägger mig och funderar i några timmar, somnar….

Udda veckor: Vaknar, dricker kaffe, klär på ungar, försöker få varelsen i spegeln att se levande ut, släpar upp sovande ungar, fösöker pedagogiskt avsluta bråket om vem som ska in i bilen först, och ut ur bilen först, puss och kram och lämna på dagis, drömmer åkandes till jobbet, jobbar, slösar 70 kr på lunch, jobbar, drömmer åkandes till dagis, puss och kram, försöker avvärja bråket om vem som ska in i bilen först, och ut, skramlar fram lite ätbart medan det mammas varannan sekund, diskar, badar, lägger ungarna om de mot förmodan skulle vara vakna, sätter mig här och sysselätter mig med lite text, lägger mig, funderar på en massa, somnar, vaknar, somnar förhoppningsvis igen…

Skuld och skam är väl det enda som diktaturen i Kirsiland tillåter sina innevånare att känna.Inför varenda barnvecka tänker jag att nu ska jag vara en ordentlig mamma, nu ska jag orka ha tålamod med allt bråkande, lyssna ordentligt på allt mammande varannan sekund… Jovisst. När vi kommer hem halv sju-sju, så är ungarna trötta och griniga, jag är trött och grinig. Glöm storhandlandet, glöm den rättvisa pedagogiska mamman, glöm de stimulerande aktiviteterna…. Gör det som är absolut nödvändigt för överlevnad. Mata, bada, tvätta, diska… Gör det som inte är lika nödvändigt. Svarar “Strax, jag måste bara plocka fram kläder”, “Jag har diskat klart om en stund, så kommer jag”, “Men lugna ner dig en sekund”… När den lilla stunden har gått, när jag gjort det som tydligen var så viktigt så möts jag av den här synen…

Sovande sötnos Sovande sötnos 2
limpa2.jpg anka2.jpg

Once again, I have failed.

Funderar på hur det skulle vara om jag vore en bra mamma. Det skulle förmodligen vara enklare. Ungarna skulle vara enklare. De skulle säkert inte härja så mycket… Med största sannolikhet skulle jag inte vara så trött och less mot slutet av veckan att jag ser fram emot att få vara själv. Ändå… när jag är själv. Och lägger mig ensam i sängen så vill jag inget hellre än att ha dessa små händer och fötter att hålla i.

Vad gör jag då? Sitter och textar om hur det skulle vara om det som rör sig i mitt huvud skulle vara verklighet. Dumjävel…

Nåja. Badrummet är snyggt och fint iaf. Kanske borde jag gå på nå piller? Mosade alvedon måste knastra fint under fötterna 😉

Dagens favorit: Skillet – Comatose

 

2 Comments

  • Ango

    Men du, inte sjutton har du misslyckats!
    Så här är det att vara mamma! Det dåliga samvetet finns där oavsett vad man gör. Gör man de där sakerna man drömmer om att man ska göra så har man dåligt samvete i alla fall, jag lovar. Det dåliga samvetet är programmerat så att det ska dyka upp och påminna om saker man inte gjort HELA tiden! Man ska aldrig känna frid i sinnet…
    Du är en bra mamma! L och A håller garanterat med mig om det!
    De mammor (och pappor) som alltid är lugna och alltid ultrapedagogiska, de går på stora mängder Valium för att orka *s*!

    Kram
    /Ango

  • Tiina

    Men hörru! sluta klanka ner dig själv, du e en bra mamma och inget annat, du sköter ditt jobb, försöker att hålla barnen sällskap o hitta på skaer med dom, men hur lätt är det när ni kommer hem så sent, det finns barn som har det sämre tro mig, o sånna barn borde ha dig som mamma o ingen annan så kom inte o påstå nått annat.

    En medalj borde du ha, en annan skulle inte klara av två timmar med nån unge =) därför detta härliga barnlösa liv=)

    Kramar från en som tycker du e bäst

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.