Singel igen

En orange sol reser sig sakta, starkt och stolt. Molnet, delvis mörkt och hotfullt, delvis mjukt och fint, försöker vira sig runt för att inte tappa greppet. Där strävar de två mot olika mål, omgivna av en färgsprakande himmel. Det rofyllda ljusblåa blandades med det lyckliga rosa. En sprudlande lila och det vackra turkosa följt av ett skrämmande svart som försikigt lade sig över trädtopparna. Där dansar de två i väntan på att våga släppa. I väntan på att våga hålla kvar.

En alldeles för tidig morgon. På vägen till jobbet ville jag bara stanna bilen mitt i vägen och beundra utsikten. Önskade att jag hade haft med mig kameran. Den bilden beskriver mitt känslomässiga tillstånd bättre än något annat. Ingen panik. Alla motsägelsefulla känslor på en gång.

Sedan en vecka tillbaka har jag återgått till mitt gamla vanliga igenkännliga civilstånd. Singel. Lättad. Ledsen. Besviken. Nöjd. Ensam. Stark. Fri. Fri…

Jag vet inte om jag orkar hitta orden som förklarar varför det inte fungerade. Pulserandet i mitt bröst känner till varenda liten obetydlig orsak, men överföringen av det till ord fungerar inte. Jag säger därför inte mer än att: Norge, min goding… Tack. Du berikade mitt liv.

Dagens favorit: Lauri Tähkä – Pauhaava Sydän