Kaffemonster

Haunted

Det var ju det här med drömmar, fantasier och föreställningar… Undra om det är ett tvångsbeteende, eller om de envist infinner sig för att tillåta mig att fly verkligheten?

Nu har jag suttit här och fantiserat ihop historier igen. Vart till och med lite bebissugen. 😐

Tidigare har jag haft svårt att tänka mig att kunna leva ihop med någon man, att introducera någon för mina barn, men nu känns det plötsligt väldigt viktigt att den möjligheten ska existera. Det känns väldigt viktigt att få ihop den här “familjebilden”. Att hitta en man som passar in, som jag kan tänka mig att leva med och som mina barn kan trivas med. På något vis har mina föreställningar bestämt sig för att nyckeln till att få tillbaka mina barn och mitt liv, är en vettig karl att flytta ihop med. Skulle nog till och med kunna tänka mig att gifta mig igen… Huhu! Vad det där kommer att skrämma bort alla manliga läsare! 😛

Men allvarligt. Jag tror ärligt att jag är helt desperat. Och de lammkötten kärringsjukan på senare tid lyckats gräva fram och lagt ögonen på, duger inte för den positionen… Karlen i förra inlägget var nog den som ändrade mina tankars bana… Och jag tror att han hade passat bra för jobbet. Eller snarare, han fanns till för mig mitt i allt annat elände på precis det sätt jag behövde. Jag insåg vad jag behövde, och ville ha, så jag ville gärna att han skulle stanna kvar och passa bra för jobbet. Fast jag egentligen vet att det är bäst för  alla att det inte blir så…

Nå. Det ena kommer ju inte hända, det andra kommer inte hända. Var finns det som kommer att hända? Suck! nu förbannar jag mig själv för detta. Hade ju bestämt att aldrig någonsin kasta in en dikt i min blogg. Men Hjalmar Gullbergs “Kyssande vind” är lite på rätt väg… Den som kan göra något sådant, han är den för mig…

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Nämen nej! Den där beskriver ju alla mina vanliga kärlekar. Vad dum jag är! 😐 Jag vill ha en vind som stannar kvar! Men man kan inte förneka att den där texten är fin och tilltalande. Eller hur? 🙂

Äh, skärpning Kirsi! Ja!! Jag inser ju själv att det låter jättedumt med det här med att känna att det behövs hittas en man som kan vara en del i familjen. Nog fan klarar jag av att vara tillräckligt med familj för mina barn! Jag vet vad jag vill ha, och vad jag behöver. Egentligen handlar det inte om någon karl alls. Innerst inne är jag rätt nöjd med att vara själv, trots att jag längtar efter närhet. Det jag behöver är att regeringen i Kirsiland ska inse att det finns tillräckligt med dugligt självförtoende. Den behövs bara plockas fram…

Blir du förvirrad? Imagine then att ha allt det här snurrande i huvvet hela tiden. Det är ett under att jag inte är knäppare än jag är. Kan man inte bara få stänga av alla känslor och tankar i en månad för att pusta ut?

Jag måste köpa ett hus. 😐

Dagens favorit: Fronda – Gränslandet

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.