Där den finns

Där är den. Jag kan inte se den, men jag känner den så tydligt. Där. Den ligger precis under ytan. Vakar och väntar. Väntar tålmodigt på att få frigöra sina begär, väntar på exakt rätt tillfälle…

När den kommer, så öppnar den sina stora käftar och hugger. Hugger hänsynslöst. Bara hugger tills allt har raserats och ligger utspritt på golvet, i miljoner skärvor.

Det är dags nu. Dags att mura igen väggen. Armeringsjärn, murbruk, tegel, skottsäkert glas, mörkläggningsgardiner, silvertejp… vad mer? Inget ska igenom igen. Inget ska ut, och inget ska definivt nå ända in igen. Inget.

Jag ska kväva den besten.

Dagens favorit: In flames – Delight and angers