Kaffemonster

Jag är fan bitter!

Det är sant. Jag erkänner. Jag är bitter.

Gamla erfarenheter har färgat min syn på livet och det levande. Färgen är närapå svart. Alltid är det något som är fel, eller kan gå fel. Det finns alltid något som kan gå fel. Det har det alltid gjort tidigare. Om jag inte skulle ta med färgen av de tidigare erfarenheterna i beräkningen, så skulle jag konstant vara väldigt besviken.

Kanske är det ingen slump att mina favoritfärger är som de är. Vinröd. Skogsgrön. Färger, men ändå mörkt. För säkerhets skull. Det kommer ändå att skita sig. Jag kommer ändå bli irriterad och behöva öppna gnällventilen. Kanske är det då helt onödigt att omge sig med klara och glada färger?

Jag bär mycket ilska i mig, och ibland råkar någon oskyldig bevittna något raseriutbrott. Oftast är det inte riktat mot någon person, utan jag behöver bara morra och muttra över situationen som jag för tillfället anser mig oförmögen att påverka. Var gång jag mer eller mindre exploderar över något relativt oväsentligt, så släpper jag iväg en bit av den där gamla, riktigt ingrodda ilskan som finns där i hörnen.

Ibland tycker jag till och med om det. Att vara arg och sur! Det är så befriande. Det är så enkelt. Jag har så mycket att prata om bara jag får gnälla lite. Ofta presterar jag så mycket mer bara jag får vara förbannad. Lägenheten är aldrig mer välstädad än när jag är riktigt arg. 😉

Kollegan bredvid mig är alltid glad som en liten hundvalp med en ny boll. Även när han egentligen är sur och tvär. Alltid sprutar han ur sig positiva ord om situationen, trots att han ibland inte menar allt det positiva. Han gör mig glad när jag morrar alldeles för mycket åt något. Det är beundransvärt att han orkar. 🙂

Vid ett tillfälle hajade han till och hade kommit på vem han tyckte att jag liknar. Morran. Jag liknar Morran i Mumindalen. Finsk och bitter. Morrar alltid. Morrrrrrran!

Det sägs att Morran är missförstådd. Jag skulle vilja hävda att jag också är lite missförstådd. Stundtals i alla fall. När jag inte är bitter, så är jag missförstådd. Annars är jag bara lite lagom komplicerad. Jag tycker om liknelsen till Morran. Jag kan acceptera den liknelsen och jag ser med spänd förväntan fram emot den utlovade karikatyren med mig som MorrRRRran (med många ljudliga R).

Morrran är min pseudonym på min bittra blogg förjävligt.nu. Jag tycker om Morrran. Jag har ett ilsket temperament. Men jag är en vänlig själ. Den som känner mig väl vet att det finns fler än 6 sidor på den här tärningen. En sida är självinsikt. Förståelse om att även denna bittra sida existerar, spekulationer om varför den existerar så tydligt och en humoristisk syn på allt det hela. Precis som Morrran!

Jag är en bitter jävla kärring!

Dagens favorit: Skillet – Monster

 

7 Comments

  • InternetLina

    Åhå. Vad bra skrivet. Ja det är svårt att förstå hur han orkar! Jag vet att du inte alltid är så bitter som det verkar för du ler ofta! Jag gillar ju rosa för att inte alltid vara det svarta molnet. Jag gillar rosa moln mer 😉

    • Kirsi

      Tack. 🙂

      Det är bra att du ser mig le, så har jag ett ögonvittne på det!

      Jag tycker också om rosa moln. Har dock inte sett till några på ett bra tag nu. Kanske är de rädda för vintern…

  • Jonna

    Vet du vad du kan göra när du är så bitter..!!?? Ut i skogen o krama ett stort träd. Då kommer du bara känna dig fånig o börja skratta 🙂 O så kan man skrika lite. De rådet fick jag av Inger, men har inte vågat göra de än 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.