Kaffemonster

Morgon på riktigt

Märkligt. Nu när jag har börjat göra detta med nästan-natt-bloggande till en vana så har jag inte längre riktigt lust med det. Jag har väl inte direkt något att skriva om idag heller.

Idag mår jag mest dåligt. Jag är inte alls pigg, men jag kunde inte ligga kvar mellan mina två gubbar. Det var för varmt där och jag ville inte väcka dem med min hosta. Hostan försöker verkligen ta livet av mig. Ont i ryggen har jag också, av hostan eller av för mycket sittande vid datorn. Armarna vill inte riktigt ligga på bordet så att händerna kan få skriva lite. För att kunna göra det måste jag ju sitta och anstränga en hel massa muskler. Som gör ont. Jag har godmorgon i ögat också. Det gör ont det med. Till skillnad från när man har exempelvis en ögonfrans i ögat, som man ibland kan hitta och peta bort, så syns inte godmorgon alls. Nej, den får man stå och leta desperat efter tills den har irriterat klart och smält tillbaka in i systemet.

Det känns som att det här blir en besvärlig dag. Den frånvarande piggheten hittade jag redan en orsak till. Jag insåg att klockan är ju morgon på riktigt. Halv sju är ju vanlig morgon, för vanliga människor. Då behöver inte jag sitta och vara pigg, det är det ju så många andra som redan gör, misstänker jag.

Jag har bara två av mina älsklingar hemma idag. Gumman är hos sin pappa tills imorgon, så att barnen får spendera lite tid ensamma med en förälder bara och slippa varandra en stund också. I och med detta så bör ju jag och sonen sysselsätta oss med något roligt och speciellt idag, nu när vi ändå har möjlighet till det. Gissa vem som har en begynnande ångest för att det nu måstes planeras in och göras något och det måstes orkas med den planerade aktiviteten också? (Inte säger man väl måstes? Vad säger man?)

När armarna inte riktigt orkade vara med för en stund sedan, så läste jag ikapp mig lite på min vän Johannas blogg. Hennes mående har heller inte varit på topp den senaste tiden och jag känner så väl igen de symptom hon beskriver. Stress, utmattning, kaos och panik. Något som har en tendens att göra hela livet ohanterligt. Undrar om hon jobbar idag? Det är ju vardag idag, har jag fått höra, så folk jobbar väl. Annars kunde vi kanske åka hem till henne och hosta en stund, be om lite kaffe och jämföra anteckningar om att må dåligt…

På tal om vardag. Jag måste nog ringa min kontakt på försäkringskassan idag. 😐 Igår fick jag höra att om man under sin sjukskrivning jobbar, om så bara för en dag, så ska sjukdagsräknaren nollställas och man börjar sjukskrivningen från dag 1 igen. Jag måste höra om detta stämmer. Det vore ju behändigt om det gjorde det och jag slipper gå ner i sjukpenning.

Jag har sagt “man” alldeles för många gånger i detta inlägg. 😐

Jag snodde den här från Facebook. Väl skrivet.

 

3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.