Kaffemonster

Plocka upp tråden

Efter att ha bakat 12 piroger, 4 minipizzor och 3 vallmofrallor var jag så trött att jag kunde ha somnat sittandes. Jag kan inte sova nu, eftersom jag måste vänta in min gravida syster. Jag har istället suttit och druckit kaffe efter bästa förmåga. Något som inte var så lätt kan jag tala om. Jag blev genast glad när jag strosade runt lite bland mina vänner (facebook, bloggar, forum och andra ställen där det går bra att masa sig fram med trötta ögon och skvättande kaffekopp). Pigg och glad. Johanna tycker att jag är klok. 😀 Och hennes blogg går mycket fortare än förut!

Johanna är en person jag beundrar. Hon har förmågan att utstråla en enorm glädje, även när hon mår dåligt. Det är så behagligt att vara i hennes sällskap. Alla konversationer med henne är ärliga och raka. Och ivriga. Vi är väldigt lika, hon och jag (här skulle jag kunna gå in på att eftersom jag beundrar Johanna så borde jag beundra mig själv på samma sätt, men vi skippar det den här gången). Inte så att våra intressen överensstämmer direkt, utan det är mer på det mentala planet, speciellt på det känslomässiga planet. Vi har liknande erfarenheter om väldigt många saker, många av våra värderingar är desamma och de allmänna åsikterna och tankesätten är ofta kusligt lika. Många, jag skulle nog vilja säga de flesta, av de tankar hon uttrycker kan jag direkt placera i min egna tankevärld eller på annat sätt känna igen. Så här har det varit sedan tidernas början (läs: sedan vi träffades, för ett par-tre-några år sedan). Jag har aldrig känt mig obekväm i hennes sällskap. Det känns alltid bara väldigt bekant. Jag har börjat fundera på om det inte är så att vi har känt varann längre än sedan tidernas början… Det är tur att hon är min vän!

Nå, nu när jag är pigg och har lust att vara produktiv igen, så ska jag återuppta mitt skrivande. Boken! Just nu håller jag på med ett ämne som inte har en riktig plats ännu. Jag vet inte om det ska vara en del av boken eller bli ett blogginlägg. Eller båda. Det är det som är lite besvärligt just nu. Jag skriver och skriver och får beslutsångest. Jag vill ju inte publicera allt i bloggen, något ska väl vara öronmärkt för boken. Men ändå skulle jag vilja blogga om det mesta… Jag har i alla fall bestämt att jag skriver boken endast för min egen skull, inte för att få den publicerad utan helt för mig själv bara. Jag orkar inte med den prestationsångest som kommer automatiskt med tanken på att folk ska läsa den. Om någon ska läsa min bok så måste jag ju skriva som folk. Och ha en tråd igenom hela allt. Jag får revidera den om det skulle bli aktuellt med publicering.

2 Comments

Leave a Reply to Vidde Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.