Kaffemonster

Att välja utstyrsel till en rockkonsert

Somliga av er har redan läst om mina klädbekymmer på facebook, så för er blir det här upprepning. Efter mina utlägg på fb behöver jag reflektera lite mer på det här med val av kläder och varför garderoben aldrig innehåller några kläder.

För många kvinnor är det ofta så. Hur stor garderoben än är, så finns det aldrig något att ta på sig. Caitlin Moran beskriver fenomenet på ett väldigt bra sätt i boken “Konsten att vara kvinna”. Hon sammanfattar det med orden “När en kvinna säger ‘Jag har inget att ta på mig’ betyder det ‘Här finns inget som passar åt den som jag ska vara idag’.” Och precis så är det. Visst är det tydligt att garderoben svämmar över av kläder, skor och väskor, men det finns inget som fungerar vid det tänkta tillfället.

Jag har upplevt fenomenet många gånger. Senast idag fick jag anstränga mig ordentligt för att inte galoppera iväg till shoppingcentret i jakt på en ny utstyrsel. Vi ska nämligen gå och se Iron Maiden (Och Sabaton!!). Då måste jag ha kläder på mig.

I ett par veckor jag har lite löst funderat på vad jag ska ha på mig. Kortärmade kläder och bekväma skor är det jag har haft klart för mig hela tiden. Min svarta tunika, capri-tights och mina gympadojor med blå snören. Det blir jättebra.

Eller vänta nu… Vi ska ju se SABATON! Det betyder att det är lite fest, och då vill jag så klart klä mig lite festligt. Kjol eller klänning får det bli då. Jag har inga som helst överdelar som jag kan ha med någon av mina svarta kjolar, så en klänning blir det. Bra.

Sen ska jag ju hoppa och sjunga och vifta med armarna i luften. Då kan jag inte ha någon väska i händerna. För hur skulle det se ut? Där står en galning och viftar med handväska. Nej, jag måste ha en väska som kan hänga på axeln utan att jag behöver hålla i den. Två väskor som uppfyller det kriteriet har jag. Båda är vinröda. (Varför har jag ingen svart!?) Då går de klarblå-snörade gympadojorna bort direkt. Och vilken väska? Den i skinn är lite kort i axelbandet, så det enda väskalternativet är den indien-inspirerade. Den är så sliten. Ser väldigt hippie ut. Äh! 🙁

konsertväska

Men vänta nu, hippie är coolt. Hippie kan jag vara. Kan man se ut som en hippie på en rockkonsert? Det kunde man. En brun klänning blev skitsnygg med den vinröda väskan. Städad hippie. Skitbra!

Men skorna då? Av alla mina över 40 par skor är det endast de svarta, vadhöga remsandalerna som är tillräckligt hippie-aktiga för att inte kasta omkull hela resten av outfiten. Sandaler vill jag inte ha. Jag vill skydda tårna mot så mycket folk. Någon kan vilja trampa på mina fötter, och då ska de vara skyddade. Kängor, stövlar och allt med klack går bort. Ballerinor skulle fungera. Men inte klarblåa, jättegröna, lila, rosa eller mintgröna. Och de svarta är inte i närheten av tillräckligt bekväma för flera timmar av rock.

Om jag byter klänning då? Tar bort den tantiga bruna, och sätter på mig en tantig svart-vit? Blir det enklare med skorna? Mjo, då är det bara väskan som sätter färgskalan. Och då skulle mina gula gympaskor fungera jättebra! Fast jag vill inte ta dem. De kan bli smutsiga. Jag kan åka och köpa såna i en annan färg… Nej nej! Jag ska inte köpa något nytt! Inga nya kläder, inga nya skor och definitivt ingen ny väska! Ett par svarta lågklackade pumps blir bra. Jag kan nog överleva med lite klack. Jag är klar med valet av utstyrsel.

Who am I kidding? Jag kommer att ta med mig både remsandalerna och de gula gympadojorna till hotellet och stå där in i det sista och försöka bestämma skor. 😀

Man får klä sig som man vill. Visst är det så. Och säkert kommer ingen att reagera på något vis över vad jag har på mig. Men JAG kommer ju att veta vad jag har på mig. Och om jag stör mig på detaljer, hur oväsentliga de än är, så kommer jag inte vara bekväm i det jag har på mig.

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.