Kaffemonster

Allt det vackra

Jag ser så mycket vackert i världen som jag vill skriva om. Det irriterar mig att jag inte hittar ro och koncentration att skriva på det sättet jag vill.

Det är så tydligt att min hjärna ännu inte har återhämtat sig från förra svängen i diket. Hjärnan blir blockerad när jag vill skriva. Orden hittar inte fram (jag har ju förklarat detta fenomen många gånger). I mitt hjärta finns en stor längtan att skriva, där finns många ord som behöver komma fram. Men när jag försöker, så blir det bara halvdant. Det känns som att mina beskrivningar inte gör det vackra rättvisa.

Är det ett prestationskrav som jag själv lägger på och som inte har någon egentlig verklighetsförankring? Eller är mina nutida texter verkligen precis så blaj som jag själv upplever dem?

Nå. Det var inte en utvärdering av mina förmågor som det här inlägget skulle handla om. Jag skulle skriva om det vackra i världen. Inte bara det som är vackert att titta på, utan även de handlingar som är vackra. Igår skrev jag om Rickard som helhjärtat och fokuserat sprider kärlek. Idag vill jag skriva om något som är precis lika vackert, Saris änglar.

Vilket underbart initiativ Saris änglar är! Sari förmedlar hjälp till människor som har det dåligt ställt. Hon samlar ihop kläder, mat och hygienartiklar och ger till behövande. Dels så har änglarna ett förråd i Stockholm dit behövande kan komma och hämta matkassar, kläder, blöjor eller vad det nu är de kan behöva. Dels så publiceras olika familjers specifika behov på facebook, så att någon i rätt stad har möjlighet att hjälpa familjen direkt.

För ett par veckor sedan såg jag att en mamma här i närheten sökte höst- och vinterkläder och skor till sina fyra barn. Jag hade skor till det äldsta barnet, men inte så mycket annat. Det tog dock inte mer än några timmar av förfrågningar bland mina bekanta innan jag hade något till alla barnen. Jag åkte och lämnade två kassar med saker till mamman. Det var bara så härligt! Det var helt underbart att se hur tacksam mamman var (även om det var tydligt att det fanns lite skamkänslor där bakom också). Och det kändes så fint att veta att det jag donerar kommer till nytta på en gång, istället för att ligga på en hylla i någon second hand-butik och vänta på att bli köpt för att det ska generera pengar till hjälpinsatser.

Den söndagen uppstod det ett litet förråd här i vårt kök. Några papperskassar agerar behållare till kläder och skor i väntan på att en lämplig mottagare ska uppenbara sig. Eller kanske ser jag till att ta mig till huvudstaden för att lämna sakerna i änglarnas förråd. Vi får se. Men jag lämnar inte längre saker till de insamlingsbehållare som står utställda vid återvinningsstationerna överallt. Man vet aldrig vad som händer med de kläder som lämnas där. Jag inbillar mig att de väldigt lätt blir kontaminerade på olika sätt (skadedjur och regn bl.a.). Inte heller säljer jag ungarnas gamla kläder på Tradera längre.

Vi är inte rika på något vis, men vi har så att vi klarar oss (och mer ändå!). Jag ger hellre till någon som uttryckligen är i behov av något vi inte längre behöver.

Jag vet hur det kan vara när man av någon anledning har hamnat i knipa. När pengarna helt enkelt inte räcker till, så är det verkligen guld värt att det finns sån här hjälp att få snabbt. Det är kärlek.

En artikel om verksamheten Saris änglar finns på: http://www.ubro.se/saris-anglar-ideell-kraft-pa-natet
Facebookgruppen Saris änglar: http://www.facebook.com/pages/Saris-%C3%A4nglar/440622586004144

ljushand

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.