Kaffemonster

Ensamheten

Omgivningen börjar prata om hur jag bör träffa en ny kärlek. De erbjuder sig att hjälpa mig och de föreslår dejtingsajter. Det är jättegulligt och jag uppskattar all omtanke, men inom mig ekar det ett högljutt NEJ! Även om jag förstår omgivningens argument och hur jag kan ha nytta av dem, så är jag inte redo att bege mig in i någon kärlekshistoria. Eller ens en flirt, varken fysisk eller virtuell.

Delvis tror jag inte att det finns något utrymme för romantisk kärlek i mitt liv just nu. Det finns så många delar av mig som jag fortfarande behöver jobba med, så många tomrum som ännu behöver ha uppmärksamhet. Jag tror inte att det finns tillräckligt med energi till att både hålla fokus på bättre mående och bry mig om en ny kärlek. Jag har inte krafter till det just nu. Samtidigt som ensamheten äter upp mig inifrån.

Det är just det, ensamheten finns inom mig och den är inte begränsad till att vara singel. Jag vet att ensamheten inte botas av ett förhållande. Jag kände den här ensamheten när jag var gift också. Båda gångerna. Ensamheten har funnits där vid varje förhållande jag har haft. Det är därför den känslan är så outhärdlig nu. Jag har inte varit ensam under bara det år jag har varit singel, jag har varit ensam så länge jag kan minnas. Det är mycket värre att känna ensamhet i ett förhållande än det är att ha samma känsla själv. Rädslan för att vara ensam i ett förhållande är alltså också något som hindrar mig från att ens börja se mig om efter någon ny.

Samtidigt tänker jag att universum vet ju exakt vad jag vill och vad jag behöver. Om det är meningen att jag ska bota min ensamhet med ett förhållande och om detta förhållande hittas via en dejtingsida, så skulle jag definitivt känna någon slags lust att bege mig ditåt, istället för bara motstånd som nu.

Visst finns det en stark längtan efter att bota ensamheten, men det kommer inte att ske på vilka random sätt som helst. Jag har redan provat de sätten och de fungerade inte. Nu behöver jag lyssna på mitt hjärta. Och det vrålar TÅLAMOD! Nå, på senare tid har det lagts till en tanke om att min kravlista begränsar, så jag kanske ska jobba lite mer med att släppa förväntningar också.

Hur som helst. Känslan av ensamhet finns där av en anledning och medan jag utforskar den anledningen, så sker det en hel massa läkning. Läkning som måste till om jag någonsin ska kunna må bra och i förlängningen leva i ett hälsosamt förhållande.

mossa

One Comment

  • Vidde

    Näe, vet du Kirsi! Ensamheten som finns botar man inte. Det är omöjligt. Man njuter av den.

    “Every creature on this earth dies alone” säger den där Sparrow-tanten till Donnie Darko.

    Jag tolkar det som att alla har ett inre universum där de upplever sig själva, och där är man obönhörligen ensam. Alltid.

    När man blir bekväm med den ensamheten slutar man kanske kalla den ensamhet. Då kanske den heter självständighet istället.

    Du har klarat allt som krävts av dig i den ensamheten hittills. Det finns inga orsaker att oroa sig för att du inte skulle klara av det i framtiden.

    Kram! <3

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.