Psykisk ohälsa

Våldsamma män

Vid flödesscrollandet i morse snubblade jag på ett Mia Skäringer-citat med tillhörande kommentar som fick igång mig lite grann. Jag tänkte dela med mig av min respons, för att det känns som att den behöver vara på bloggen.

Nu har jag inga länkar eller källor att visa för mina kommande påståenden här, men spontant får jag ju en känsla av att jag har läst en hel del om orsakerna till mäns våld mot kvinnor. Googlar man “orsaker till mäns våld mot kvinnor” så dyker det upp en hel drös med pdf-filer (bland annat en från amnesty, som ser intressant ut) som jag inte orkar läsa såhär tidigt på morgonen.

Jag tycker mig ofta se porrkonsumtion (ffa våldsporr) som en angiven orsak till våldet. Toxic masculinity brukar vara en annan.

Men som en som har personlig erfarenhet av både aktivt och passivt våld (och har i åratal medvetet och empatiskt observerat både kvinnors och mäns beteenden), så vill jag påstå att det inte är så enkelt som att det finns EN orsak.

Det går inte att säga att det är en viss typ av män som blir våldsamma. Om det vore så enkelt, att det handlade om ålder, ursprung, uppfostran eller situation, så vore lösningen också enkel.

Problemet, i grunden, är samhällets attityd i många olika avseenden, men framför allt i det som anses acceptabelt. Det är där, i skymundan, som våldet smyger sig in.

Det smyger sig in för att samhället har i århundranden (årtusenden?) uppmanat män att inte känna och inte visa känslor, samtidigt som kvinnor ska förtryckas. Det smyger sig in för att nånstans måste alla dessa livstider av undantryckta känslor och behov ta vägen.

I samhällets accepterade attityder finns också psykisk misshandel. Visste du, att i vanlig, accepterad och helt normal, barnuppfostran ingår känslomässig misshandel? Varenda förälder i det moderna samhället har vid ett eller annat tillfälle utövat känslomässig misshandel mot sina barn.

Det är där våldet smyger sig in.

När du i din text tog upp brister i uppfostran, visst tänkte du på en särskild sorts dålig uppfostran? Frånvarande föräldrar på grund av missbruk eller psykisk ohälsa kanske? För frånvarande föräldrar på grund av heltidsjobb (eller mer) är helt accepterat. Är grunden i samhället. Men föräldrar som är frånvarande på grund av jobb (eller annan accepterad orsak) ger också sår och skador, precis som missbrukande föräldrar gör.

Och det är där våldet smyger sig sig in.

För när man sedan blir tonåring, så får man inte känna den ångesten som orsakades i barndomen för att föräldrarna var tvungna att jobba och dagligen mutade och manipulerade sina barn till att inte visa känslor när de måste lämnas på dagis igen.

Också där smyger sig våldet in.

På olika sätt försöker vi alla navigera den ångest som är det liv som samhället tvingar på oss. Vissa klarar det ganska bra, andra inte. Vissa hittar styrka på någon krok eller någon hylla på vägen. För andra blir varje sak ytterligare ett sätt behöva trycka ner sina egna behov och sina egna känslor på.

Inom alla möjliga delar av samhället finns det helt normala och acceptabla saker som i grund och botten skadar människor, men som ingen vill titta på eftersom de anses normala.

Inom feminismen finns det röster som knackar hårt ner på tonårskillar (som många gånger redan ligger ner) som bara försöker hitta sig själva och hantera sitt inre kaos. Feministen i mig vill skrika på dig för att du påstår att rädslan till stor del är obefogad.

Men det är där våldet smyger sig in. I oförståelsen att alla har sitt perspektiv. I försöken att få alla att falla in i samma led och sitta i samma jävla låda – som snälla små medborgare.

Hela samhället uppmanar kontinuerligt till taskig kvinnosyn. Inte aktivt, så klart, för det vore ju barbariskt, men i skymundan. Med det underliggande, det normala, subtila små saker. Som i vilken typ av kropp som är snygg, vad för bilder som godkänns på fb, när bröst är äckliga och när inte, hur olika pojkar och flickor blir behandlade osv. Och så vidare, verkligen.

De flesta blir inte våldsamma. Men vissa blir det. Och vi vet inte vilka, förrän det smäller.

16 Comments

  • jessica burman

    håller med dig, man kan inte als peka ut och kategorisera vilka som är misshandlar. Dock håller jag mig av erfarnhet väldigt långt ifrån personer som håller på med droger, för sånt kan göra en fin människa till en fullständig idiot. viktigt ämne du tar upp i detta inlägg <3. För vi är sjukt många som utsatts för våld.

  • Madelen Benjaminsson

    De är hemskt att leva med någon som psykiskt misshandlar en eller fysiskt misshandlar en. Jag hoppas att de finns kvinnor där ute som blir starka och tar sig ifrån de. Samma med män.

    För kvinnor kan vara lika hemska som män

    • Sandifighter

      Tänk, jag blev alldeles tagen av din text, men det vet du nog redan. Du vet nog också vad min syn är på fostran. Låg affektivt bemötande i alla lägen.
      Hade jag behandlat en annan på samma sätt många behandlar sina barn så hade man blivit anmäld för misshandel.
      Jag tycker inte alltid man behöver ha källor, det blir mer från hjärtat när man skriver om ämnet själv utifrån hjärtat ❤

      Kram min fina fina vän ❤

  • Therese Carlsson

    Det är ju hemskt att höra hur män behandlar sina kvinnor eller kvinnor som slår sina män är med hemskt, varför stannar dom kvar dom kanske är rädda för att lämna och inte är starka nog

  • Mina

    Viktigt ämne du tar upp.
    Det är så fruktansvärt att så mycket våld sker i tysthet och att många lever i skräck varje dag. Det är vanliga människor som misshandlar och kan tyvärr vara den man minst anar. Du skriver om det så bra tycker jag ❤

  • Amanda Kanterfors

    Jag kan inte annat än att hålla med dig, tror att mycket kommer från hur man har det som barn och män har ju hört och lärt sig sen dom var barn att de inte ska visa känslor, det är inte manligt. Så då är det nog inte konstigt att det smäller 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.