Kaffemonster

Se, men inte röra

Det brukar ju heta så. Man får se, men inte röra. För några veckor sen insåg jag att för min del är inte den där regeln vidare tillämpbar. Jag behöver nödvändigtvis inte nöja mig med att titta, det är fullt tillåtet att röra också. Jag får, om jag vill! 🙂 Det var en intressant iakttagelse. Ännu mer intressant blev det när jag idag upptäckte humorn i mina tankegångar efter den observationen. Herregud, får ju skämmas över det som rör sig i mitt huvud.

Vi får skylla det på att den här singelheten är rätt tröttsam. Den lilla tokradarn är väl utvecklad vid det här laget. Bip…..bip…..bip….. Den sveper från höger till vänster, tillbaka till höger. Och det, var jag än är, vad jag än gör! Det är ju sjukt. Kan sitta i bilen och vänta på grönt så råkar jag se något intressant objekt någon bil bort och sitta där och titta i smyg så jag missar det gröna. När jag är på promenad, när jag är ute och äter lunch, handlar… Bipbip…bipbip…bipbip… target detected… zooma in… finns det någon ring? Okej. False alarm. Åhå, helt tomt. Vidare och studera ansiktet. Fina ögon, men ser ut att ha helt fel personlighet. Nej inget där. Hmmm, han har barn. Ja då kan han inte vara rädd för mina iaf! Men ååh, den där då. Snygga ben. Äh, förmodligen för ung… Så på frågan “vad tittar du först på hos det motsatta könet?” skulle mitt svar vara “vänster ringfinger”. Patetiskt, eller hur.
En vanlig dag får jag syn på säkert 20 potentiella blivande pojkvänner. Det går en där utanför nu. Inte vet jag vem det är, men han ser ut att vara väldigt snäll. 🙂

Trots att radarn ständigt är på hugget och ser sig intensivt omkring, så känner jag mest blähäh över letandet och längtandet. Javisst. Jag får se. Jag får röra. Meeen. Det finns alltid en sak (eller hundra) som är bara meeeen. En man, flera MEN. 😉 De jag vill röra, finns inte inom räckvidd. Av en eller annan anledning får jag inte röra. De jag mycket väl skulle kunna röra, hittar jag bara en massa fel hos. Eller så är jag inte tillräckligt intresserad för att anstränga mig. Godingen på Bea-stället eller vaktmästarpuddingen är båda bra exempel på det. Hur fina som helst och jättetrevliga båda två. Försöker jag ens flirta? Näh! 😐 Dagdrömmer ibland om hur det skulle vara om det var lite something-something på gång där nånstans. Men orka då…

Nej. Egentligen, i grund och botten tror jag fortfarande att när det är dags, så kommer kärleken inrusandes, helt från ingenstans. Jag vet bara inte om jag orkar vänta på det.

Ja jag vet. Jag har fortfarande aldrig påstått att jag skulle vara riktigt riktig, så nope, inte heller denna gången går det att hålla det emot mig. 😉

Dagens favorit: The Corrs – Breathless

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.