Kaffemonster

Fy helvete vad jag är ledsen!

Ikväll fick vi veta att min lillasyster har fått missfall. 🙁 Hon var gravid i vecka 12, magen hade börjat växa, de båda planerade så ivrigt och allt var bara underbart. Så slutar det i blödningar och smärta. På akutmottagningen konstaterade de att det fanns endast en tom fostersäck där. Det kan inte vara sant! Hur kan det sluta såhär?

Jag är så ledsen. Jag gråter, har ont i magen och känner mest för att kräkas. Jag kan inte ens fantisera om hur illa de, fram tills för tre timmar sedan lyckliga blivande föräldrarna, måste må. Det är så overkligt. Hon sa det, min syster, att hon känner sig så blåst. Lurad på allt. Alla förhoppningar och planer har bara gått upp i rök. Jag får så ont i hjärtat. Skulle gladeligen ta över alla smärta hon känner så att hon slapp. Ändra på allt om jag kunde. Ändra på allt så att lyckan kunde ha fortsatt som planerat.

Jag förstår att hon känner så. Känner mig också lurad. Jag såg så fram emot att bli moster för första gången. Att det skulle bli en till underbar unge i familjen. Nu vet jag inte hur det är i andra familjer, hur det är vid andras missfall. Men i vår familj håller vi ihop och står varann riktigt nära. Vi har gråtit allihop. Ringde mamma och bad henne ringa upp syrran så att hon fick berätta själv. Ringde syster i Grekland, vi grät länge båda två. Brorsan ringer mig och undrar med panik i rösten vad sjutton mamma hade svamlat om. Pappa är så ledsen, så ledsen… Vi var nog gravida allihop. Och vi fick missfall allihop.

Jag hoppas och jag önskar innerligt att de två unga inte ger upp nu, utan har styrkan att fortsätta hoppas och längta efter en underbar unge. Bara de orkar ta sig igenom denna jävla sorg. Så jävla oönskad, så jävla grym är denna jävla sorg! :'(

 

2 Comments

  • Merja

    Åh vad fint! Tårarna rinner när jag läser, tårarna rann när jag läste J:s blogg, ja ledsna är vi…Önskar också att dom har styrkan (det har dom) att fortsätta hoppas på framtiden. Men ändå, VARFÖR????

  • The crazy one

    Vår älskade syster med fästman är starka, och allt känns så overkligt. Tack Kirsi för att jag fick gråta med dig, och även med Jonna idag. Pratat med hjärtat flera ggr idag.

    Jag va så nära att sätta mig på ett plan hem idag och skita i allt här, men vet att Jonna hade nog säkert blivit arg på mig… Men nu vill jag bara finnas där för dem… men snart får jag iaf. krama om dig… sååå jag längtat enda sen 16 maj =)

    Och snart kommer dagen då jag får krama er alla <3 kärlek till er alla

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.