Kaffemonster

Javisst gjorde hon det igen

Jag pratar om syster min, den där obotliga flängfågeln jag har berättat om tidigare. Hela december har hon haft hemlängtan och när det sket sig med hennes semester inför julen, så meddelade hon att hon planerade att komma hem för gott när säsongen på Gran Canaria är över. Jag tog hela det beskedet med ett kaffemått salt, vi får väl se om du kommer hem, det är långt kvar till våren. Kännandes henne så skulle hon sannolikt ändra sig 15 gånger innan säsongen är slut, för att sedan ta den nya positionen som verkar så mycket mer lockande att sitta hemma i Sverige, arbetslös och hemlös.

Jag har en utmärkt förmåga att känna av folks karaktär och avsikter, men med syrran är det extra lätt. Inte bara för att hon är min syrra, jag känner henne och kan av erfarenhet dra mina egna slutsatser, utan för att hon är som en öppen bok. Alla kan läsa henne. Hon är en orkan som plöjer fram, men som vänder och flyttar sig för varje träd och sten. Det enda man definitivt kan räkna med när det gäller syrran och hennes val, är att vägen kommer att svänga. Hennes planer kommer att ändra sig. Hon själv är nog den enda som inte riktigt har hängt med och vet detta om sig själv, att det är bara så hon är. Vi andra har ju vetat hela tiden att hon inte kommer hem i vår, hon kommer att söka till en ny destination och fortsätta vara borta och göra karriär utomlands.

Inatt meddelade hon då att hon nu har sökt någon ansvarig-postition på Lefkas. Hon har inte jobbat klart, hon har inte blivit mätt på resandet ännu. Det var med en stor klump i magen hon meddelade oss detta. Ledsen för att behöva “svika” och inte komma hem som, enligt henne, hon har lovat. Orolig för negativa reaktioner. Men det är bara, som sagt, för att hon är den enda som inte har vetat om att hon ska vara kvar utomlands. Vi andra har ju räknat med detta.

Visst har jag med försökt övertala henne att komma hem. Med alla medel jag kan. Jag har till och med varit lite ful och tryckt på de punkter som redan har blåmärken. Jag har varit tydlig med att det är bäst för alla att hon lämnar sitt liv i resväskan och kommer hem. Ska jag vara ärlig, så har det nog mest varit egoistiskt, för att jag vill att hon kommer hem och stannar här. Jag skulle må bättre av att hon är hemma. Hon skulle bara vara olycklig och rastlös. Det är inte alltid så lätt att vara klok, rättvis och förstående när man saknar. Att försöka övertala henne att komma hem är ju som att försöka övertala någon att sluta röka. Meningslöst. Något som inte kommer att hända förrän man är färdig. Redo att följa det beslut man tar.

Hon kommer hem, när hon kommer hem.

2 Comments

  • mamma

    Så är det nog 🙂 Vi får se vad som händer, hon kommer ju hem ett tag iaf…vi hade nog velat haft henne här, men hon kanske behöver det här jobbet, hoppas hon får påökt också 🙂

  • Leena Kivioja

    Hahahaa sååå braa skrivet om vår Tiina heheh
    Hon ska vara ute o resa tills hon blir määtad av detta men som vi vet så älskar hon utmaningar heheh
    Hon kommer alltid att få ett jobb i Sverige så det är inga problem om inte annat så kanske hon sitter sen på något Ticket-kontor o skriver ut en massa resor kors o tvärs…hon har ju hunnit få en massa erfarenheter från olika länder heheh
    Hemlös är hon ju aldrig heheh hos oss o många fler så har hon ju alltid tak över huvudet….billigt dessutom…
    Jaa vår älskade Tiina…saknar henne men samtidigt är jag sååå stolt över henne att hon vågar göra det många bara drömmer om…..
    Du beskrev henne precis så som hon är o hon vet också typ samma om hur du är….. ni är härliga systrar/syskon
    kram kram

Leave a Reply to Leena Kivioja Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.