Kaffemonster

Drömmar

Sov en stund nu på kvällen. Ville ligga och krama gubben en stund, för att få lite tröst och inte må Så dåligt, när jag somnade. Fy fan vad sjuka drömmar jag har.

Tiina, min syster, bodde på landet i ett hus som liknade Jonnas, min andra syster. Det fanns en mycket vacker bäck precis utanför. Botten av bäcken, och det lilla vattenfallet som ledde ner till bäcken, var gjorda i släthugget sten. I den bäcken hämtade Mikko, min kusin, och Petri, min bror, öl som smakade sima. Det var en storvuxen och ganska tjock vessla som levererade ölen i en tunna som låg på en skottkärra. Både tunnan och kärran var gjorda i trä och var riktigt fina. Mamma och pappa var också där. De plockade svarta vinbär i den idylliska trädgården invid skogen. Senare, när jag i drömmen var någon annanstans, försökte jag komma ihåg om det var hos Jonna eller Tiina jag hade varit. För husen såg så lika ut. Men Jonnas hus är ju blått, så det kunde det inte vara…

Tre medelålders gubbar var hos Tiina och skulle tortera en annan gubbe i badrummet. De band fast honom på toalettstolen och satte igång tvättmaskinen. Vilken tortyr. Att behöva se på tvättmaskinen tvätta. Meningen var att han skulle få en så stor stöt att han dog. Men tvättmaskinen var ju helt säker och det fanns ingen risk för någon elektricitet att vara på villovägar. Själv blev jag sittandes på en plaststol längst inne i badrummet. Jag kunde inte gå för att jag kom inte förbi tvättmaskinen. Jag försökte hitta ett sätt att kapa strömmen till maskinen för att komma förbi. De tre gubbarna var på väg ut till bäcken för att simma och leta efter öl. En tjej som inte såg ut som Jenna, men som var Jenna, min brorsdotter, kom och bar på grejor hon hade hämtat. Hon skulle strax iväg och hämta mer skrot så jag försökte skynda mig. Talade om för henne på finska att hon ska ringa polisen för de här gubbarna är skurkar. Kom på sen att de kunde ju finska så de hade förstått vad jag sa. Vid det här laget började det dyka upp knappar på tvättmaskinen, så att det var tydligt hur den skulle stängas av. Att jag inte hade sett dem innan. Det dök även upp ett stort proppskåp på väggen ovanför maskinen. Senare stod jag ju och vickade på spakarna på den för att försöka få igång lampan över köksfläkten.

Jag hade lämnat Tiinas hus och befann mig nu i ett hyreshusområde. Jag gick och letade efter Dijana, en kollega som bor i Serbien. Jag gick igenom trapphus efter trapphus och letade. Jag släpade också runt på en svart konstig barnvagn. En tom barnvagn. Lite då och då träffade jag på vänliga människor som erbjöd sin hjälp. Helt okända var de, men de bjöd in mig sina hem och ville hjälpa mig att bära barnvagnen uppför trapporna. Sen var det ju lite pinsamt efter att en mörk kvinna hjälpt mig upp med vagnen till högsta våningen. Där kom jag ju på att senast jag träffade Dijana hade hon ju bara varit på besök i det här bostadsområdet. Det skulle inte hjälpa om jag hitta.se:ade, hon var ju tillbaka i Serbien. Den mörka kvinnan bara stod längst ner i trapphuset och väntade, så jag försökte smyga förbi henne för jag kom inte på någon bra förklaring till varför jag bar ner vagnen igen. Jag kom på mig med att längta tillbaka till Nis i Serbien. Den versionen av Nis som jag har funnits i ett par av mina drömmar för länge sedan, inte Nis som den verkligen såg ut när jag var där.

Vi var på ett hotell i ett höghus när hissen i det huset ramlade ner. Det var stora explosioner och folk dog. Halva huset raserades och det var en del grejer som hände, jag minns känslan men kommer inte riktigt fram till vad det var. Efter dessa händelser gick jag in och tittade till ungarna i det rummet där de sov. De var båda vakna så jag förklarade att de inte fick gå till det andra sidan av rummet. Det var för ostadigt där efter hisskraschen.

Jag såg reklam, som en reklamfilm fast den utspelade sig runtomkring mig. Med musik och allt. Reklamen var för ett trädföretag som sökte tjejer som som kunde tänka sig att arbeta hos dem. De odlade träd i en skog.

Kom till ett hus med en fin liten trädgård. Det bodde två familjer där. Jag skulle besöka den högra lägenheten. Från den vänstra kom den där vesslan ut, fast nu var han en skunk. Han skrattade åt mig för han visste ju vem jag var. Han presenterade sig. Ett kort namn som började på I. Jag försökte tala om vad jag heter, men fick inte fram ett ord. Jag kunde inte få fram rösten. Det händer rätt ofta att jag inte har någon röst i drömmar.

Vaknade till. Kollade på klockan och konstaterade att 23.55 var för sent för att gå upp pch blogga. Jag skulle ju upp och iväg kl 7. Tiina kom och informerade mig om att vi skulle ju åka halv 7. Hon ställde om min klocka och jag låg kvar och försökte somna om. Det är också något som händer rätt ofta. Jag vaknar i drömmen och saker är besvärliga tills jag vaknar på riktig.

Nu vaknade jag också på riktigt. Kissnödig som få. Kl 20.40. Fick på mig byxorna bak och fram. Fickorna är på baksidan av låren och jag sitter på min telefon. Sitter här med kaffe och ska blogga. Fast inte om det här. Jag ville bara få ner min dröm.

3 Comments

  • Britt-Marie

    Jag tror faktiskt att Vidde är inne på rätt spår där! Du har många
    svarta och svåra problem inom dig som behöver komma fram i ljuset och bearbetas. Inte tryckas undan, eller inte kännas vid. Jag har ofta själv väldigt knepiga drömmar som berättar saker för mig, oftast företeelser som jag inte orkar med eller riktigt vet hur jag ska ta itu med i vaket tillstånd. Vårt undermedvetna är fantastiskt, en källa av både dolda skatter och förfärligheter!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.