Kaffemonster

Tyck om kroppen också

I våras skrev jag nedanstående inlägg. Jag lät bli att publicera den för att något hände så att jag tappade humöret och inte orkade vara alls sådär positiv.

“Sedan jag läste “Du kan hela ditt liv” har jag försökt få in mantrat “Jag tycker om mig själv” i huvudet, precis som boken rekommenderar. Att acceptera, tycka om och till och med älska sig själv är grunden för ett bra mående. Jag vill må bra, alltså vill jag lära mig att älska mig själv. Jag vill lära mina barn att älska sig själva.

Det har varit mycket enklare att tänka “jag tycker om mig själv” än att utöva spegelövningarna jag försökte med förra sommaren. Eftersom det gick så lätt att tänka så och jag kände att det låg väldigt mycket sanning i påståendet, tänkte jag att jag slänger in ett par “jag är smal och snygg” lite då och då. Det kan ju inte skada att jag ibland intalar mig att jag har en kropp som jag tycker om, även om det inte är sant.

Min kropp är ingenstans i närheten av “normen” för det som ska betraktas som snyggt. Men vem är det som har bestämt vad som ska klassas som ett vackert utseende och en snygg kropp? Inte jag i alla fall. Jag har följt med strömmen och tagit den allmänna åsikten som min egen. Och med det har jag i många år mått dåligt över att min kropp, enligt min syn, avviker från den uppfattningen.

Igår gick jag runt och klämde på mig mage och upptäckte att den hänger ju mer än den brukar. Jag inspekterade fenomenet i spegeln och konstaterade att hängmagen mycket riktigt är längre ner än vanligt. Det finns färre tjockisar i den som håller upp den. Jag har tappat tjockisar på magen. Med ens dök en trovärdig orsak upp. Issuget. Det märkliga issuget som dök upp för ett tag sedan, har nu i princip ersatt mitt dagliga behov av choklad. Magen innehåller mindre tjockisar för att jag tuggar i mig is istället för choklad, så klart. Men kom issuget för att jag i ett par veckors tid talat om för mig att jag ÄR smal och snygg? Kan hända. Jag vet inte. Tanken på att det skulle vara så är helt klart spännande. Och väldigt tröstande.”

De flesta böcker jag läser talar om för mig hur viktigt det är att älska sig själv. Man ska tycka om sitt utseende och sin personlighet. Om ens självkänsla inte tillåter det, finns det övningar som kan hjälpa till. Och de hjälper verkligen! Sedan jag började med mitt mantra känner jag inte alls samma avsky mot mig själv som jag tidigare har gjort. Visst har jag en lång väg kvar, men jag märker ju skillnad!

Numera kan jag se mig själv i spegeln och tycka om det jag ser. Vissa dagar är jag till och med vacker. Det här är jag. Så ser jag ut.

Jag kan till och med titta på mig själv naken utan att känna mig äcklad. Det där är min kropp, det som är smyckat med tatueringar lite här och var. Under huvudet sitter ett par stora bröst som efter den senaste viktnedgången har tappat sin spänst och hänger platt (om det inte råkar finnas en bh som formar dem). Bröstvårtorna tittar mer neråt än framåt. De tittar hängmagen nedanför. Hängmagen med bristningar som vittnar om två graviditeter. Naveln ser lite ledsen ut i allt hängande där. Där finns det kärlekshandtag som har lagt sig hängande över höfterna. Det finns celluliter på låren. De finns på rumpan också för delen. Det här är min kropp. Det här är det som är jag. Det är här en kropp i förändring, det syns tydligt. Det här är en kropp som jag tycker om.

kropp1

Hur?

När jag tittar på varje del av den, så accepterar jag att jag inte alltid har sett ut såhär. Jag har varit smalare och jag har varit tjockare. Det tjänar inget till att önska att jag vore så smal som jag en gång har varit. Jag kan när som helst jobba för att gå ner i vikt om jag beslutar mig för att göra det. Det tjänar heller inget till att fundera på att det inte var så fasligt länge sedan jag vägde 104 kg. Kanske kommer jag att gå upp i vikt igen, och då kommer det att finnas orsaker till det.

Jag jämför mig inte med andra. Det finns få saker som drar igång självföraktet så snabbt som när man jämför sig själv med någon annan. Jag kan titta på vackra människor och tycka om olika saker med deras utseende, men så fort det försöker komma en jämförande tanke så kastar jag bort den. Det är rätt svårt det här, eftersom det ofta helt automatiskt vill komma en jämförelse som vill sänka min självkänsla. “Shit, vilka snygga tuttar hon har” vill gärna följas av “och mina jävlar behöver ha en bh för att se ut som folk”. Det är helt onödigt att tänka så nedlåtande om sig själv.

Vissa dagar måste jag lägga extra fokus på det positiva. “Jag har också snygga bröst. Speciellt i bh.” 😀

3 Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.