Mensens överjävlighet

Igår såg jag en bild som vid första anblicken var lite rolig, men som efter lite tankeverksamhet blev stötande. Ju mer jag tänker på det, desto mer irriterad blir jag.

Bilden finns här och föreställer två glada människor sittande på en soffa. I nästa scen utvecklar kvinnan huggtänder och vrålar åt mannen att sluta andas. Detta ska alltså återge en kvinnas beteende när hon har mens.

Well… Det är visserligen sant att humöret kan växla extremt, men det är inte det jag stör mig på. Det som jag finner stötande är känslan av att det är en man som har skapat bilden. Vad har en man, som aldrig någonsin har upplevt mensens överjävlighet, för rätt att driva med kvinnor på det sättet? (Nu vet jag ju så klart inte med säkerhet att det är en man som är upphovsmänniska till bilden, men det är den känslan jag får. Och skulle det vara fel, så finns det ändå män som driver med kvinnor, mens, humör och hormoner på exakt samma sätt, så min irritation är helt befogad i vilket fall.)

Och ja, jag sitter här med svullna tuttar som är så ömma att jag knappt kan röra mig. Jag sitter här med skarpt molande värk, som sträcker sig som ett band runt hela kroppen, från naveln ner till höfterna. Ibland strålar det nedför låren och mot knäna. Jag sitter här med en störtflod som får menskoppen att rinna över varannan timme, så att jag måste komplettera med binda. Och med bindan följer svampinfektion som gör att det kliar nå helvetiskt där nere. Jag är dessutom förstoppad, svettas som en galning och har ansiktet fullt med finnar, några extra features som tillhör varje mensperiod.

Så… man kan säga att jag är lite smått irriterad. Att det snabbt kan växa fram huggtänder är i min värld helt logiskt. Och om jag exploderar och endast går till verbal attack på grund av t.ex. för högljudd andning (eller irriterande tangenttryckningar, slarvig städning, badrumsmatta som envist behandlas som en gardin och är upphängd på duschstången igen…) är att se som lindrigt.

Mina symptom varierar i grad från gång till gång. Nivån som är just nu skulle jag klassa som medel. Ibland är det lindrigare. Ibland har jag nästan inte ens ont. Ibland klarar sig menskoppen precis som den ska och det enda som skiljer sig från dagar utan mens är att jag måste tömma koppen ett par gånger om dagen. Ibland är det värre. Mycket värre. Ibland är jag nästan död. Trots massivt intag av alvedon, är det vid sådana tillfällen inte möjligt att göra annat än att ligga ner och försöka andas igenom smärtan.

Vad jag vill säga med det här, är att det är inte ett dugg konstigt att kvinnor har humörsvängningar vid mens. Och före mens. Och efter mens…

Så den man som efter kommentaren “Har du mens eller??” inte får sig en rejäl käftsmäll kan skatta sig lycklig.

MORRRRRR! Och gott nytt år då.