Kaffemonster

Grekland, helg och hemfärd

Hm. Här satt jag med mitt morgonkaffe och kom på att jag sitter ju här och saknar Grekland. Vi hade ju så roligt! Nu är det höst, nästan vinter… även om det inte var så jättelänge sedan det var augusti och vi hade fullt upp med att bada i havet, så känns det väldigt avlägset just nu. Det är inte ens någon mening med att längta tillbaka. Apollo, och syrran med det, har tagit sitt pick och pack och flyttat till vinterdestinationerna. Syrran är just nu stationerad på Gran Canaria, som jag gissar är ett liknande paradis som Lefkas.

Nå, det är väl bäst att fortsätta berättelsen om resan så att vi får ett avslut på det någon gång.

Syrran hade helgen ledig så hon hade planerat in utflykter på både lördag och söndag. Hon hade hyrt en bil och planerat allt. Syrran är en sån där som blir riktigt sur när hon är stressad, så hon satt och morrade i princip hela morgonen när vi inte var snabba nog för hennes planer. 🙂 Men till slut var väskorna fulla med badsaker och alla hade packat in sig i bilen.

På lördagen åkte vi till Katishma. En underbart underbar strand. Vi som åkte runt på ön för första gången var imponerade av det vackra landskapet. Det många “Åååh” och “Aaah” när vi beundrade Lefkas från bilen. Kamerorna gick heta även om de var lite kinkiga och tyckte att det inte var så lämpligt att fota från en bil i rörelse. Mycket sudd blev det.

Syrran klagade på de smala och krokiga vägarna och bilen som knappt fick plats. Vi andra satt mest och undrade hur hon visste vilken väg vi skulle ta. För man kunde ju inte förstå vad det stod på skyltarna, det var rena grekiskan. 🙂 Innan vi nådde den strand som vi skulle till, så stannade vi till på en utsiktsplats. Och vilken utsikt då! Jag som trodde att jag redan hade sett hur vackert Lefkas var. Jag trodde fel.

Stranden var hur stor som helst. Stor och stenig, som alla andra stränder på Lefkas. För den som orkar räkna solstolar har någon timmes sysselsättning där.

Så, det blev ännu en dag med mest sol och bad och väntande på den trevliga karln som sprang fram och tillbaka på den jobbigt steniga stranden och tog emot beställningar och hämtade vatten från en av restaurangerna som låg vid slutet på stranden. Eller är det början på stranden?

Söndagens utflykt gick till Porto Katsiki. Det var en lång bit att åka, men dagen till ära hade vi en mindre bil. Förarinnan av bilen vägrade nämligen köra en stor bil på de smala slingervägarna. Vi kom dit relativt tidigt, men det var redan ont om parkeringsplatser. Det stod bilar parkerade på vägen i flera kilometer. Porto Katsiki är en strand belägen lååååångt nedanför klipporna så man var tvungen att gå en miljon trappor (nå, lite över hundra iaf) för att få bre ut sin handduk på stenarna och skutta i havet. Vägen ner var inte så besvärligt som att klättra uppför alla de jävlarna igen. Att de inte installerar någon typ av hiss där. 😉

Förutom de jävliga trapporna och stenarna som var riktigt jobbiga att gå på, så var även denna strand riktigt fin. Här var vågorna dessutom lite starkare än på de andra ställena vi besökte, så det var riktigt roligt att sitta direkt vid vattenbrynet och vänta på vågorna som skjutsade upp en på land. Det hamnade stenar lite överallt av denna aktivitet. Rätt ofta fick vi simma ut en bit för att tömma stenar ur diverse klädesplagg. Det hamnade stora stenar speciellt i bh:n. Brorsdottern undrade hur det kom sig, för hon fick ju inga stenar i bh:n. Tja, det gick ju till som så att på vägen till eller från havet, så var man ju tvungen att stanna till titt som tätt. Åh, en fin sten… åh, en fin sten, åhå en till fin sten! Och snabbt som attan svischade de små rackarna in i bh:n i väntan på bättre förvaring. 😀

En våg fick syrran att fladdra upp på land så kraftigt att hon bokstavligen rullade upp. Jag skrattade och skrattade, så jag nästan kissade på mig. I detta vatten blev det också kallt väldigt snabbt. Det var ett frekvent rusande mellan att värma sig på handduken och svalka sig i havet.

På måndag var det då dags att åka hem. Som alla hemfärder var den lång och urtrist. Inget hände. Allt som allt så var det en riktigt rolig och underbar semesterresa till Nidri på Lefkas i Grekland. Mycket pengar gick det åt och jag tog 1261 foton som bevis på att allt roligt verkligen hände. Det känns ju så overkligt och avlägset nu, i oktobersverige.

 

2 Comments

  • The crazy 1 of 4

    Alltså din berättelse om hur det var på lefkas för en verkligen tillbaka till något jag saknar så det gör ont i mitt hjärta.
    Visst är GC härligt och fint på sitt sätt, men inget går att upp mot vad Lefkas är. Idag dock så jäkla tomt att dom som jag vet är kvar där tror att dom kommit till en Ghost town, vilket jag mer än gärna INTE vill uppleva….

    Om min sommardest går dit så är ni välkomna heeela familjen att besöka mig… men då får ni boka hotell för alla får inte plats =)

    Kramar till er alla och jag saknar er massor

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.