Kaffemonster

Min familj

Vad härligt det är att se att ungarna har samma kärleksfulla uppskattning till vår familj som jag känner. De får nästan abstinens om vi inte har besökt mamma och pappa på ett tag. Ungarna har länge uttryckt sin saknad efter syrran som var ute i världen. Gumman var väldigt allvarlig när hon förklarade hur viktigt det var, och hur gärna hon ville skicka ett påskkort till syster med sambo i Säter (eller Borlänge, eller vart det nu räknas) för att de inte har träffats på så länge. Brorsan har jag inte något konkret exempel på just nu, men med jämna mellanrum kommer det lite gnäll i stil med att “åååååh, kan vi inte åka och hälsa på nån gåååång”. Jag tror att de också ser dem som en del av den direkta familjen, inte som släkt (som jag tänker mig att man kan tycka om morföräldrar, mostrar och morbröder.)

Gällande globetrotter-syrran, så har ungarna räknat dagar tills hon skulle komma hem och är nu så lyckliga över att hon är hemma för att stanna. De vill att hon ska sova här hela tiden, så att de får umgås och ha roligt med henne. Hon hade med sig ett halsband åt båda, och när det var sängdags i lördags kväll, så berättade gubben att det minsann var det bästa halsbandet han någonsin har fått. 🙂

Det känns så skönt att vi har en så nära relation, vi i familjen, även om kontakten inte alltid är så tät. Min brorsdotter känns som en syster, mina kusiner känns nästan som syskon de också. Moster och mormor kan ibland ha en föräldraroll även till mig (oss). Jag är så stolt över det. Jag älskar dem och är väldigt tacksam över att samtliga är en naturlig del av inte bara mitt, utan även barnens liv.

Kanske är det likadant i alla andra familjer, att man står varann nära och är delaktiga i alla faser i varandras liv. Vad vet jag. Jag är i alla fall riktigt stolt över min familj. Ungarna, älskling, mamma och pappa, syrror med tillbehör, brorsan med brorsdotter och särbo, mormor, moster och kusiner med familjer… Jag är stolt över dem som personer, över det de har åstadkommit och över att få vara en del av deras liv. De är folk jag litar fullständigt på. Folk som finns där, är tillgängliga när det behövs. Och när det inte behövs. Jag tvekar inte en sekund att ställa upp och hjälpa dem. Villkorslöst. De är alla alltid välkomna till mig, oavsett orsak. För lite fika och snack, för att få skjuts, för sovplats, för att hälla ur sig aggressioner eller tårar, eller vad det nu kan vara. Alltid.

Jag älskar dem alla. Jag vet inte, jag hittar inte riktigt de ord som beskriver vilken kärlek jag känner till min familj… Allt låter så mesigt. Det har tagit långt tid, men nu vågar jag säga det högt. Jag älskar dem och jag är stolt över dem.

Jag har fler morsyskon (kan man säga så?) och kusiner, jag har även en morfar. Men de är mer avlägsna. De är släkt, inte familj. Jag har fastrar och farbröder också. Och fler kusiner. De är också släkt, inte familj. Jag vet inte varför det är så.

Nå, jag ville bara säga att jag är så lycklig över att ha en så underbar familj. 🙂

4 Comments

  • Leena Kivioja

    Ååh vad fint skrivet. Förstår dig precis det är så det känns o det är ibland svårt att förklara exakt hur man känner…..men så är det ju……Familjen är det bästa vi har…..O då gäller det dem man har nära…..de som räknas för en själv……vissa är ju släkt o vissa är familj…..Hoppas att du vet att du o din familj är lika viktig för mig som mina egna barn……alltid…Kram kram

  • mamma

    Åh, vad fint skrivet. Familjen är det viktigaste för mig och pappa och jag älskar er alla väldigt mycket och är så stolta över er barn och barnbarn, gäller också era respektive <3 Ja, det är skönt att vår lilla flyttfågel äntligen kommit hem för att stanna :)Med släkten blir det ibland så att en del står en närmare än andra….Jag är glad över att jag har min stora familj som finns här hemma, i Sala trakten, Västerås trakten och några i Finland, även om man inte träffas så ofta så finns dom där 🙂

  • Britt-Marie

    Du beskriver så fint och ärligt dina känslor för din härliga familj! Var rädd om dem alla, gläds och njut av dem! Det är ett stort och fint privilegium att få ha det så. Alla är inte förunnade detta, och då blir livet inte alldeles lätt att leva. Ångesten är förfärlig när man inser att vad som än händer så finns det ingen att vända sig till, ingen som kommer hur högt du än ropar….
    En familj är den vackraste gåvan GUd kan ge oss!

  • Tiina

    Jisses, nog för att jag läst detta inlägg tidigare så får det att inse hur lyckligt lottade jag och Elma är som har Er alla. Utan Er hade livet varit svårare.

    Älskar er också <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.