Kaffemonster

Till skolans rektor

Hej,

Nu har det hänt igen! Den där ungen —- i 4 A har slagits. Igen! Vilken gång i ordningen är denna? Min son L har blivit misshandlad av honom två gånger, två gånger för mycket. Hur många andra barn har blivit drabbade av den där galningens framfart?

Är du medveten om vad som hände igår? För att sammanfatta: Vid ett fotbollsspel igår vid lunchtid ifrågasatte —- Ls mål. Det var ett mål, som även några andra av de spelande killarna bekräftade. Vid detta tillfälle hade —- kastat ner sin jacka på marken och sagt “Nu du L, nu ska du få”. L sprang iväg, rädd och panikfylld. —- sprang efter, kom ifatt L och brottade ner honom på marken där han sparkade och slog på honom.

Kan du förstå vilken känsla det måste ha varit? Att bli jagad, att vara så rädd och försöka komma undan, men behöva inse att man inte sprang snabbt nog och nu är det över. INGET barn ska behöva uppleva något sådant på skolan! HUR kan något så här allvarligt hända på skolan? Hur kan DU tillåta det?

Läraren ringde mig efter skoldagens slut och berättade vad som hade hänt, vilket jag nu i efterhand tycker var alldeles för sent, L borde ha fått möjligheten att gå hem direkt efter incidenten.

L kom hem med huvudvärk och en bula strax ovanför örat. Han var naturligtvis rädd och upprörd. Gråtandes berättade han vad som hade hänt. Det han mindes av händelsen. Han sa att han inte riktigt kom ihåg vad som hände efter han blev nedknuffad, utan det hade hans kompisar berättat för honom. Att L blev sparkad och slagen av —-, som inte slutade förrän en av de andra killarna knuffade bort honom.

L uttryckte en stark rädsla för att gå till skolan igen. Han frågade hela tiden varför detta händer honom.

Tycker du att barn ska behöva vara rädda för att gå till skolan? Tycker du att vi, föräldrar, ska behöva vara oroliga för att våra barn är i skolan? Och med tanke på att misshandel tycks vara vardagsmat på skolan, så vill jag fråga dig: Tycker du att vi ska släppa iväg våra barn till skolan över huvud taget?

Under eftermiddagen igår blev L illamående. Lägger man ihop minnesförlust, huvudvärk, illamående och en bula på huvudet så blir resultatet en resa till akuten. Utöver rädslan och oron för vad som kan hända i skolan, behövde han nu vara rädd för att det skulle finnas allvarliga skador, hjärnskakning t.ex. Även om det denna gången visade sig att inte vara någon fara, så är det absolut inte acceptabelt med en resa till akuten bara för att de vuxna på skolan inte har vett nog att ta tag i de problem som finns.

Vad händer nästa gång? Vad händer när —- råkar ha något tillhygge i närheten, en sten, en käpp eller kanske en kniv? Ska något barn behöva skada sig riktigt allvarligt innan ni på skolan får tillbaka förståndet och gör något konkret åt saken? Det, enligt läraren, förebyggande arbete som ni utför i teorin har uppenbarligen ingen effekt.

L frågar varför läraren alltid ber klassen att vara överseende och försöka ignorera —- beteende, för han menar ju inget illa. L vill inte försöka vara kompis med —- längre. Han vill inte tvingas att känna att allt är bra igen bara för att —- har bett om ursäkt (för att han har blivit manad till det kan ju tilläggas). Det behöver han inte heller. Han behöver inte tvinga sig att vara vän och umgås med —-. Han behöver inte acceptera beteendet. Han har rätt att ogilla, eller till och med hata, —-. Han har också rätt att ta avstånd från —-.

Jag är trött på att få höra att den här killen inte är någon bråkstake, att han inte menar illa, att det svartnar för honom och han inte förstår vad han gör och allt vad det nu brukar vara. Han är ju en bråkstake, han gör ju illa! Han är ju en stor fara för andra barn! Det är uppenbart att den här pojken har stora fel och det är säkert jättetragiskt. Men ärligt talat, så bryr jag mig inte speciellt om vad det är för fel på honom, vad som utlöser utbrotten eller vad andra bakomliggande orsaker kan vara. Ingenting ursäktar sådant beteende. Ingenting!

Ni på skolan, framför allt du, borde å andra sidan bry er både om pojken och andra barn och, för allas säkerhet, tillsätta de resurser som krävs! Rastvakter är ett uttjatat ämne, men hur svårt kan det vara att få till det? Anställ gymnasieungdomar på timbasis om inte annat! L berättar att det sällan är rastvakter på den sidan fyrorna brukar vara på, för att “de är tillräckligt stora för att klara sig själva”. Vad är det för dumheter? Efter första incidenten där —- var inblandad borde det ha varit tydligt att så är inte fallet.

Efter förra misshandelstillfället var L orolig och hade mardrömmar i flera veckor efteråt. Jag gissar att vi kan förvänta oss det nu med.

Vad planerar du att göra åt detta? Har du skrivit någon incidentrapport? Gjorde du det förra gången? Någon av de gånger andra barn har blivit misshandlade?

Vi överväger att anmäla denna händelse till polisen och/eller socialen, men innan vi gör det, vill jag att du ordnar till ett möte mellan —-s föräldrar, Ls pappa och mig, där även du närvarar. Det fungerar inte att bara sitta tillbakalutad i den bekväma kontorsstolen och ignorera såhär allvarliga saker!

Jag förväntar mig en respons från dig under dagen.

Mvh,
Kirsi, mamma till L

 

5 Comments

  • Leena Kivioja

    Det var bra skrivet. Tror denna pojke behöver en assistent som kan vara steget före hela tiden. Uppenbarligen har pojken AsbergersSyndrom elr ADHD hoppas för hans skull att han är utredd. Det stämmer att pojken i fallet inte menar det han gör utan han kan helt enkelt inte rå för att det slår slint i skallen förmodligen så förstår pojken inte heller sin del i det hela.
    Problemet här är att det inte finns en kompetent vuxen som är nära pojken hela tiden för att bråk ej ska uppstå.
    Jobbar dagligen med barn som har dessa problem och det är vi vuxna som ska bära ansvaret i skolans värld. De barn som ej kan tänka/bete sig som “normala” barn måste ha någon som är nära…..någon som finns där så att ingen annan blir slagen eller så.
    Skolans värld är en tuff värld i dags läge men man måste få de resurser som behövs……

    Kram t L o t Dig som skrivit ner det så bra.

  • Britt-Marie

    Ja, det var verkligen ett mycket bra skrivet brev! Det måste vara påfrestande och skrämmande för din son som råkat ut för den här pojkens dysfunktionella beteende ett par gånger nu.
    Samtidigt förstår man att den här pojken har stora och svåra problem som han måste få omedelbar hjälp med! Han är ju bara ett barn han också. Hemskt att inte vuxenvärlden reagerar! Jag håller fullständigt med Leenas inlägg. HOppas verkligen att det löser sig för er alla!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.