Kaffemonster

Intuition

Jag pratade tidigare om detta med människokänsla, att ha en föraning eller en känsla om någon. Sedan mitt inlägg har jag stött på två, för mig obekanta, koncept som inkluderar just detta spännande fenomen. Intuition.

I helgen berättade syrran att hon hade hittat information om något som kallas för HSP, highly sensitive person. Det är en person som är känsligare än “normalt”. Jag har inte läst på så noga om det, skummade mest igenom ett par sidor och tog ett test. Av mitt skummande fick jag uppfattningen att HSP är något man HAR, inte något man ÄR. Märkligt, eller hur? Man är känslig, man har inte känslighet. Förstår ni vad jag menar? De karaktärsdrag som anges för en väldigt känslig person är enligt mig positiva, men alla de texter jag läste har en väldigt negativ klang.

Varför ses känslighet som en negativ egenskap? Känslighet är inte en svaghet, det är en otrolig (OTROLIG) styrka. Att vara känslig innebär att vara mottaglig, att kunna bearbeta intryck på djupet, ha förmågan att ta till sig och förstå dessa intryck, att låta sig påverkas av dem. Med känsligheten kommer empati. Empati i sin tur ger en förmåga att hjälpa andra och att själv kunna växa som person.

I någon av texterna anges det att en god människokänsla och intuition (Intuition. Vilket svårt ord! Jag lyckas aldrig stava det rätt på första försöket.) är en vanlig egenskap hos en känslig person. Naturligtvis. Är man mottaglig för även de svagaste signalerna i omgivningen, så ser man den övergripande bilden mycket lättare. Man hör de osagda orden och uppmärksammar ett beteende som ännu inte har visats. Man känner på sig att händelserna kommer att gå en viss väg.

Denna ofrivilliga förmåga att endast ett par sekunder in i första mötet med en människa, veta vilken typ av person denne är, har jag hittills förklarat med ett enda ord. Erfarenhet. Minnen från tidigare situationer och fragment av tidigare känslor. Visst är det då logiskt att det för en känslig person, vars minnen och känslor kommer ända från det innersta djupet, inte är några problem att dra paralleller och enkelt känna igen personlighetstyper. Och ja, enligt testresultatet är jag väldigt mycket HSP. (Ja, jag är. Jag har inte.)

Sedan testet har jag tänkt blogga om mina tankar kring detta. Men nu måste jag låta de ursprungliga tankarna ta lite mindre plats och lägga till lite nya tankar. Jag har nämligen köpt en bok. En pappersbok. Konstigt, för jag läser inte pappersböcker. Det går ju varken att klicka eller scrolla i dem. Den boken ger en helt annan, mycket intressant syn på intuition.

Det var syrran som tipsade om boken “Ljusfolket” av Benny Rosenqvist och Ingrid Carlqvist. Boken tar upp hur det är meningen att själen ska utvecklas och lära sig saker i varje liv den lever. Hur vi själva, innan vi föds, skriver vår livsplan och bestämmer vad vi ska gå igenom baserat på vad vi behöver lära oss.

I boken beskrivs intuition som en guide som vi alla har, som kommunicerar med oss från andra sidan. Att vara människokännare är just det, att känna människan. Att möta någon och ögonblickligen veta hur personen är beror helt enkelt på att man har träffat människan förut. I ett tidigare liv. Det är nämligen så att vi själar reser i samma sällskap, liv efter liv. En övertygelse som jag har haft helt utan boken vill jag tillägga. 😉

Jag satt på balkongen och läste ikväll. Intensivt fascinerad. Väldigt fascinerad. Sonen kom ut för att få äta sin hamburgare utan flugor. Jag läste och försökte samtidigt verka intresserad av hans livliga samtalande mellan tuggorna. Jag lyfte blicken och fick en obeskrivlig känsla. Jag har aldrig någonsin sett honom på det sättet, som just då. En halvtimme tidigare hade jag läst om hur en själ väljer sitt liv, och nu satt jag bara och stirrade. Med en otrolig kärlek i bröstet. Kan det vara så? Kan det vara så att denna underbara pojke, som har luggen hängande över sina stora blåa ögon och långa ögonfransar, har valt att få mig som sin mamma? Det är en fin tanke. Jag hoppas att det är så.

Det sägs att allting har ett syfte, att varje händelse, varje människa, varje liv har ett syfte. Jag undrar om mitt syfte är att lära mig vad styrka är. Just nu känns det som det. Jag känner så tydligt varje gång jag växer mig starkare. Varje gång jag tappar styrka. Och varje gång jag kan förmedla det. På en nivå förstår jag varför saker är som de är. Varför de har varit som de har varit och hur de har utvecklats. Om man nu ser på saker ur det perspektivet, så kan jag förstå varför människorna i mitt liv finns där. Det är en väldigt bekväm känsla.

Har jag blivit galen än?

 

6 Comments

  • Tiina

    Börjar med att säga att din brors dotter (skrivs det ihop?) tydligen hittat sina stövlar 😉 <3

    Du har inte blivit galen alls, jag väntar med iver att få låna boken av lillasyster, eller kanske får jag låna din då du är klar 😀 du har alltid känt på dig om människor, och det är så att man blir vald till vissa saker här i livet (tänk om man kunde komma på vad det är) och att just din son och dotter valt dig som mamma är underbart, då du är en underbar mamma, så det är inte alls konstigt att dom valde just DIG =)

    Det är fascinerande hur allt har sin mening i livet, samtidigt som det ibland är orättvist och ibland skrämmande.

    Och du har rätt när du skriver att känslighet är en styrka. För mig är det en otrolig svaghet om man inte visar känslor, sen att vissa har svårt för det har säkert något med en händelse att göra. Men man ska vara känslig.

  • Britt-Marie

    Undrar allt om det där… du får förlåta om jag tycker det låter en smula flummigt! Alla måste ju få ha sin tro, och du får ha din så klart, och jag får ha min. Men att man skulle leva flera liv och välja sina liv från någon annan dimension, eller himlen eller vad det nu kan vara…. alla människor, alla barn i länder där det pågår krig, svält, tortyr, har de valt sina liv också? Och galningen i NOrge förra sommaren, som mejade ner en hel ö med ungdomar, valde han också det livet, den gärningen? Och HItler…. och alla barn som får föräldrar som misshandlar och förgriper sig på dem.. har de valt detta? Jag är nog en smula skeptisk, tyvärr.Har du läst bibeln, någon gång? Om du gör det så finner du andra svar.
    Men det här med känslighet, det är en annan sak. Det där har även jag läst om, och också gjort testet, som visade det jag redan visste. Att min känslighet är skyhög, och så även min intuition. Även jag läser med lätthet av min omgivning, stämningar, hur människor mår osv. En känslighet på både gott och ont. Den ställer ofta till det för mig, men den har även sina fördelar.

  • Britt-Marie

    Måste få göra ett litet tillägg…
    När jag var ung, yngre, i din ålder, drogs även jag med för en tid av reinkarnationstanken, och en hel del new age-tänkande. Men jag blev äldre, jag mognade, jag blev klokare. Jag hade ett minne från min barndom, som jag för en tid lagt åt sidan. Puffat in det i en garderob, därför att det inte gick riktigt ihop med de nya tankegångarna som jag virrat mig in i. Det minnet,det är så starkt, så genomgripande, att det är ofattbart att jag någonsin kunnat skjuta det åt sidan. Det var en händelse som inträffade under ett svårt ångestanfall, i en stund när jag befann mig i ett kolsvart helvete av rädsla och förtvivlan. Den händelsen lärde mig att Gud finns. Han finns verkligen!

    Det är svårt, det är jobbigt och fruktansvärt trist att lyssna till sanningen. Jag vet. New age-trenderna ger oss en lättsammare, trevligare och mysigare lösning. De ger oss stunder av välbehag och harmoni, och den kräver inget av oss. Vi får vara de egotrippade, själviska monster som vi faktiskt är, allihopa, utan att komma med några pekpinnar eller moralpredikningar. Hur lockande är det därför inte! KÄNSLAN,är det primära här, inte SANNINGEN.
    Men sanningen är den att vi alla är syndare, vi är högmodiga, vi är egoistiska, vi är maktgalna, hycklare, ja, listan kan göras lång. Vi vill inte höra det där, det är för jobbigt. Tar vi till oss den sanningen så krävs det saker av oss som är ännu jobbigare. Det kräver nämligen att vi rannsakar oss själva, att vi ändrar på oss, att vi gör än det ena, än det andra. Hu, så trist! Så kommer new age och ger oss andra förnimmelser och budskap. Som är så mycket behagligare, så mycket mera kravlöst.
    I kristendomen är inte känslan det viktigaste, där är sanningen det allra viktigaste.
    Vi är syndare. Utan undantag. Och därför kom Jesus Kristus in i världen för att rädda oss. Rädda oss från undergång. Det enda som krävs av oss i det sammanhanget är att vi erkänner Jesus som Guds son, att vi tror på honom, och överlämnar oss själva och våra liv till honom.
    Ja, det är kanske inte så enkelt som det låter. Jag vet. Men det är SANNINGEN, och sanningen ska göra oss fria. Det står det till och med om i bibeln.
    Det finns en mycket ond makt som regerar i världen just nu. Han gör allt för att locka oss bort från Gud,locka oss bort från sanningen. Han kan göra det just på ett ljust och känslosamt sätt, vi blir blinda, vi irrar bort oss på farliga stigar.
    Vikan tro på nästan vad som helst, utom på detta att Jesus är Gud som kom in i världen för att rädda oss, fast vi minsann inte är värda det. Men sådan är Guds kärlek. Den är så stor och så ofattbar att vi människor med våra snåla, inskränkta, själviska sinnen, omöjligt kan fatta vidden av den. Men det är så det är.

    Jag skriver allt det här med förhoppning om att du ska tänka till ordentligt innan du slår rot i någon falsk lära.
    Jag skriver det med risk för att göra mig löjlig,överspänd och så vidare. Jag vet hur människor kan reagera när man talar om GUd. Varför det ska vara på det sättet är inte lätt att veta. Att man kan tro på precis vad som helst, utom på just det. Att Gud finns, att Han har skapat allt som finns, (hur skulle en sten kunna skapa sig själv?!) att Han finns för oss, när som helst, var som helst. Och att jag får och kan komma till HOnom precis som jag är, usel, sjuk, elak, hemsk, gemen, full av misslyckanden och vidrigheter. Han tar emot mig´med öppna armar i alla fall. Och Han lämnar mig aldrig, inte om jag inte själv vill det.
    Han är förlåtande och storsint. Han är KÄRLEK.

    Nej, jag är inte troende på det viset att jag tillhör en kyrka eller församling. Jag tror ändå. Och misstror, och tvivlar. Jag får söka, jag får kämpa för att hålla kvar min tro, det händer nu och då, för så ser världen ut. Men det hör till, och Gud förstår det där.Vi lever i de sista tiderna nu, det står att läsa i bibeln. Tecknen är tydliga.
    Ja,det var en liten “predikan” från mig. Jag kände att jag måste skriva om det här. Du får tro det du vill,men det skadar inte att söka svar och kanske lite mer tillförlitliga fakta på mer än ett ställe.
    “Jag är sanningen och livet. Den som tror på mig ska leva om än han dör.”
    Med kärlek, till dig!

  • Kirsi

    Boken beskriver det med det fria valet. Mord och onda gärningar kan aldrig skrivas in i livsplanen, däremot har människor en fri vilja och kan låta det onda (som ju alla har inom oss) ta över och därmed begå onda handlingar. Detta får man ju sedan stå till svars för på andra sidan.

    Att vara med om hemska saker, så som fattigdom eller svält, har själen ifråga valt själv. Just för att själen behövde lära sig något av detta. Hur förklarar bibeln allt elände som händer? Du som har mycket mer koll än jag kanske kan berätta om det?

    Jag har läst bibeln, men har dessvärre aldrig hittat några svar i den. Det har funnits tillfällen då jag desperat letat efter tröst i bibeln, men aldrig funnit den. Men sen så har jag också alltid haft lite svårt att acceptera att det bara ska finnas EN enda tro, eller sanning som du säger. För mig känns det varken rättvist eller logiskt att med tunnelseende anta att kristendomen och bibeln är det enda rätta och därmed förkasta alla andra religioner och deras uppfattning om sanningen. Sådant tänkande, att ens egna religion är rätt och alla andras är fel, är faktiskt grunden till väldigt många krig.

    Boken jag berättar om i inlägget här tar också upp gud, Jesus, Mohammed och de andra gubbarna från de andra religionerna. De själar som faktiskt har levt, skickats till jorden, för att lära mänskligheten något. De kommer alla från samma ställe, andra sidan, av samma anledning. Att lära folk kärlek.

    Syftet med allt är kärlek. Reinkarnation är verktyget för själar att lära sig om kärlek, att älska. Detta är väl något som samtliga religioner strävar efter? Då är det ju logiskt att samtliga religioner med samtliga profeter kommer från samma ställe.

    Gud är, enligt boken, alla själars kollektiva kunskap om den kärlek som finns och som ska uppnås. Gud är själva utformningen av hela allt. Gud är alla själar. Något som stämmer överens med det vi fick lära oss i konfirmationsundervisningen. Gud är överallt, gud är i oss alla.

    Jag tycker att universum, som den beskrivs i Ljusfolket, är den vettigaste förklaringen jag hittills har stött på. Jag vet inte om jag stenhårt tror på att det är exakt så, men det är en fin tanke. En logisk tanke. Om det är rätt eller inte får jag ju reda på när jag dör. 🙂

    Som du säger, så har alla rätt till sin uppfattning, jag håller med om det till fullo. Detta borde många fler respektera.

  • Britt-Marie

    Jag har precis som du upplevt besvikelse, många, många gånger när jag läst och sökt tröst i bibeln. Den är inte lätt att förstå, och jag kan säkerligen inte mer om den än vad du kan. Men det gäller att inte ge upp, utan läsa om och om igen, och samtidigt be om hjälp att förstå det man läser. Jag tror inte att det finns någon som till fullo förstår bibeln. Som jag har fattat det hela, så finns det lika många tolkningar av den som det finns människor, och tyvärr händer det alltför ofta att det uppstår gräl och värre saker än så om dess innebörd. Det är nog inte det som är meningen.
    Jag har på senare tid insett att det bästa är när man är nybörjare och full av tvivel och misstro, att man börjar läsa evangelierna. Det är de böckerna som berättar det absolut viktigaste för oss: Nämligen att Jesus Kristus kom till världen för att rädda oss människor. För att ge oss möjligheten att få evigt liv! Han tog på sig våra synder och överträdelser när han led och dog på korset. Det kan vara mycket svårt att föreställa sig den gränslösa kärleken!
    I och med att vi börjar tro på Jesus, tro på GUd, och verkligen älskar Honom, älskar HOnom och inte enbart Hans skapelse, så kommer vi även att börja bete oss på ett annat sätt. Det följer liksom med, vi börjar förvandlas inifrån och ut när vi väljer att ge oss själva till Jesus, väljer att bjuda in honom i våra liv, in i vår vardag. NÄr vi väljer att be honom om råd och hjälp i alla våra livssituationer, när vi vänder oss till honom i vår nöd, i vår sorg, i vår förtvivlan. Men vi får heller inte glömma att tacka för allt gott vi faktiskt har och får.
    Jag har fått en underbart stor gåva av Gud: Gåvan att kunna skriva! Utan den gåvan tror jag inte att jag hade suttit här nu! Ärligt talat. Och jag tackar ofta Gud för den gåvan. Jag är Honom evigt tacksam för den!
    Även du, käraste KIrsi, har fått den gåvan! Du har inte skaffat dig den begåvningen för egen maskin, du har fått den, du föddes med den! Och jag tror att jag med säkerhet kan säga att du älskar att skriva precis lika mycket som jag gör!
    Jag kan inte säga om det är fel eller rätt att tro det ena eller det andra. Jag är bara en liten enkel människa. Men jag vet, genom bibeln, att det varnas för alla falska profeter som ska komma och försöka locka bort oss från sanningen och GUd. Speciellt nu i de sista tiderna.
    De profetior som står i bibeln, de har hittills slagit in, utan undantag. Redan Mose, Jesaja, talade om den Messias som skulle komma, och han kom! Djävulen är en storlögnare! Han har ljugit och bedragit oss sedan begynnelsen. Han är lögnen. Men GUd ljuger inte, därför att Han kan inte ljuga!
    Sanningen är det som står att läsa i evangelierna. Att Jesus är Guds son, och att han kom som människa till världen för att rädda oss människor. Han led och dog för oss på korset. Det är sanningen, och den som påstår något annat ska vi nog inte tro så mycket på.
    Det finns ett säkert sätt att ta reda på om en profet, en ande kommer från Gud eller inte: “Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud, men den ande som förnekar Jesus är inte från GUd. Det är Antikrists ande, som ni har hört ska komma och som redan är i världen” (Första JOhannesbrevet, kap.4)
    Det onda som händer på jorden, allt lidande, all nöd, det måste komma, det måste ske, så sa Jesus. Vi blir ledsna och tycker att Gud kan ta bort eländet, men det finns orsaker till att det får fortsätta, för en tid. Det kommer att ta slut, och det slutet är inte långt borta. Lidandet på jorden är “bara” för en väldigt liten och kort tid, om vi sätter det i perspektiv till evigheten, och det paradis som Gud utlovat. Djävulen vet att hans tid snart är ute, och han vet vad som väntar honom. Därför försöker han på alla sätt och vis dra oss med ner i avgrunden. Han är fenomenal på att locka och lura oss. Enda sättet att klara sig undan bedrägerierna är att be om GUds beskydd!
    Jag kan inte tvinga vare sig dig eller någon annan till att tro det ena eller det andra, jag kan bara berätta om det jag kommit fram till i frågan, dela med mig av mina tankar och funderingar, och kanske även berätta om erfarenheter jag har, för dem som vill höra.
    Det är inte min sak att döma någon, eller komma med pekpinnar. Alla med en hyfsad intelligens kan själv läsa och söka och finna svar, dra slutsatser. Kanske lyssna lite extra till den inre rösten, samvetet. Jag tror att vi alla, de allra flesta av oss, innerst inne vet vad som är rätt och vad som är fel. Men vi är ganska så bekväma av oss, vi följer gärna den enklaste vägen, och vi vill gärna styra och ställa med våra liv, och kanske med andras också,efter vårt eget huvud, efter våra egna själviska behov och så vidare.
    Jag hoppas innerligt att du inte ska hamna vilse! Bibeln kan te sig tråkig, och som du säger, svår att finna tröst i när man mår som sämst,men det finns ett glädjebudskap i den som överträffar allt annat: chansen att få evigt liv tillsammans med Gud! Det kan ta sin lilla tid innan man till fullo förstår det där.Det vet jag av egen erfarenhet. Jag får kämpa varje dag, mest hela tiden för att försöka hålla fast vid det underbara löftet, och inte dras med av dåligt mående, vardagens alla möjliga och omöjliga krav, trötthet och ledsenhet, för då kommer jag in i en mörk sinnesstämning och tankarna på Gud och bibeln känns fel och jobbiga och omöjliga. Och det är precis vad den onde vill, det är där han vill att vi ska vara. Han önskan, hans kamp är att dra oss bort från GUd och ljuset!
    “Men ni, mina barn, är från Gud, och ni har besegrat de falska profeterna, ty han som är i er är större än han som är i världen. De kommer från världen, och därför talar de om världen, och världen lyssnar på dem. Men vi kommer från Gud. Den som känner Gud, han lyssnar på oss; den som inte kommer från Gud, han lyssnar inte på oss. Så kan vi skilja på sanningens ande och villfarelsens ande.” (Första Johannesbrev. kap.4)
    Allt gott till dig!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.