Kaffemonster

Den där Jesus…

Efter min väns omtänksamma råd har jag funderat lite på det här med kristendomen. Gud, Jesus och bibeln. Min slutsats övervägde jag att inte publicera, för att inte stöta mig med någon. Kristen eller okristen. Men så kom jag på att detta är ju fortfarande mitt forum. Min ventil där jag får utlopp för mina känslor och åsikter. Så även de i kategorin religion. Mjo… det kan hända att militanta kristna kommer och lägger en bomb i min brevlåda, då får de göra det. Karma kommer att bita dem i arslet. Så ta detta med humor.

Jag har försökt att tro på Gud och Jesus, men aldrig riktigt lyckats. Det har inte känts rätt, i varken hjärtat eller magen. Tillsvidare är jag en fritänkare, en agnostiker. Jag känner mest att jag inte kan tro på en gud i den bemärkelsen kristendomen framställer den. Kanske finns det en gud, men inte en i han-form som straffar och fördömer hit och dit. Gud ska vara så överseende och kärleksfull, samtidigt som man hela tiden ska gå och vara rädd för att göra, tänka och tycka fel. Se till att bete dig exakt precis på de ritade linjerna, så att gud inte tycker illa om dig och straffar dig när du dör. Man blir ju bara rädd för att dö. Är man rädd för att dö, hur ska man då kunna leva? Vi ska också alla vara födda syndare. Varenda en, utan undantag. Det är liksom kört från början. Inget hjälper, utom att tro. Tro på något som ingen vet vad det är. Det låter inte helt logiskt för mig. Till dess att jag har bevis för om, vem eller vad gud är, kan jag inte tro på en sådan. Då menar jag personliga bevis, inte något jag får berättat för mig. Till dess är jag öppen för förslag.

Bibeln innehåller en hel del bra berättelser. Jag tycker om barnbibeln, den är ju formulerad så att det är möjligt att förstå vad som sägs. Sagoböcker innehåller också många bra berättelser. För mig är historien om Moses lika verklig som den om Hans och Greta. För mig har Jesus samma status som Batman. För mig är de båda fiktiva karaktärer. Det är möjligt att de båda existerade vid ett tillfälle, säkert var de båda mäktiga män, men jag tror att berättelserna har förskönat deras förmågor.

Jag tror inte på satanism heller. Djävulen befinner sig i samma kategori som Batman och Jesus. Han är dessutom tecknad.

Som jag nämnde i kommentarerna för “Intuition”, har jag svårt att acceptera att det bara ska finnas en enda religion som är rätt. Alla tycker att det är ens egna religion som är den rätta och alla andra har fel. Är det inte bättre att vara lite öppen? Alla vet vi att var och en har rätt till sin egen tro och sin egen åsikt. Eftersom allas egna tro är den enda rätta så har alla rätt, eller hur? Kanske har alla fel? Kanske finns det en sanning som ingen av världens religioner har stött på?

Jag tror på universums regler. På karma. På reinkarnation. Och spöken. Boken jag berättade om förut, Ljusfolket, innehåller den vettigaste förklaringen på livet före, under och efter livet som jag hittills har stött på. Det är möjligt att det också är en saga, vad vet jag. Det är en intressant teori i vilket fall. Så småningom får jag ju veta om jag har tänkt fel, och då även ta konsekvenserna för det.

4 Comments

  • Britt-Marie

    Att tro är att göra ett aktivt val. Det valet måste var och en göra själv. Ingen kan tvinga någon att tro. Inte ens “den där Jesus”. GUds önskan är att vi alla ska komma till tro. Det är bland annat därför som han väntar med att komma tillbaka till jorden, väntar med att ta bort onskan, väntar med uppfyllandet av det Rike som Han utlovat.
    Jag har själv varit på avvägar, så jag förstår din tankegång. Det kan nämligen kännas jobbigt att tro på GUd, tro på Jesus. Därför att då ställs det en del krav på oss. Vi kommer till den ack så jobbiga frågan om omvändelse. En fråga som blivit så jobbig att till och med kyrkan har slutat tala om den. Därför att de gör vad som helst för att locka folk till sig, och då handlar det inte om att rädda själar, utan om medlemsskap och dito ekonomi. Därför stryker de medhårs, de talar ord som människorna vill höra, i stället för det de borde få höra.
    Varför i all sin dar ska det vara så svårt att tro på bibeln, att tro på Gud? VARFÖR?! Medan det verkar vara så enkelt att tro på någon som skrivit en bok som vederbörande tjänar en massa pengar på?
    Vad finns det för bevis för att den killen talar sanning? Och många andra med honom som skrivit samma slag av svammel i liknande böcker?! Vad händer den dagen du verkligen hamnar i knipa? NÄr du kanske blir svårt sjuk, när det händer något tragiskt i din familj, vem ber du i din nöd till då? Killen som skrivit den här boken? Tror du att han kommer till din undsättning då? Tror du att han alls kan göra något för dig?
    Det finns en enda levande GUd, självklart finns det då också en tro som är sann och riktig. Vad är det som är så farligt och konstigt med det?
    Att leva med Jesus är stor trygghet. Det är inte så att inget ont eller jobbigt händer en, men när det gör det, så vet man att man inte är ensam. Jesus är alltid uppkopplad, vi kan komma till honom precis när vi vill. Å, jag har upplevt så mycket, jag har fått så mycket hjälp när jag verkligen behövt det! Att leva utan GUd skulle kännas som att hänga utanför ett stup i en tunn tråd.
    GUd begär inte att vi ska vara perfekta. Han vet att vi är människor, att vi ofta, ofta gör fel, att vi gör saker som inte är bra, men det är vi förlåtna för. Det var därför som Jesus dog för oss på korset. Han tog på oss alla våra synder där. Vi är förlåtna. INte behöver vi vara rädda för att dö. GUds kärlek och tålamod och omtanke är så stor att vi inte kan förstå vidden av det med våra begränsade sinnen. Att följa honom ska inte ses som en börda, som något tungt, det ska vara trygghet och glädje i det.
    Jesus lärljungar var inte perfekta. De var besvärliga och gjorde mycket dumt och de var inte alltid så snälla minsann, men Jesus dömde dem inte, han hade tålamod och förståelse. Precis som han har med oss alla.
    Jsg ber dig googla på det här med new age. Den läran är bland det farligaste som kommit in i världen. Där har du antikrist i egen hög person!
    “Men det fanns också falska profeter i Israels folk, liksom det även
    bland er kommer att finnas falska lärare som smugglar in fördärvbringande kätterier; de kommer till och med att förneka den herre som har friköpt dem och störtar sig därmed i fördärvet.Många skall följa dem i deras utsvävningar och dra skam över sanningens väg. I sin själviskhet skall de utnyttja er med hjälp av påhittade historier. Men domen som för länge sedan fällts över dem är i kraft, och fördärvet lurar på dem”. (Andra Petrusbrevet, kap 2)
    Det är aldrig för sent att komma till GUd, aldrig för sent att göra sinnesändring. Vad vi än gjort, hur ont, hur fel, hur syndigt, det spelar ingen roll. OM vi ångrar oss och ber om förlåtelse så får vi den.
    Jesus älskar dig. Tvivla aldrig på det. Han finns nära dig, men han tvingar sig inte på dig. Du ska komma till honom av din egen fria vilja.
    Vi människor har fått jorden för att förvalta den. Det har vi inte gjort speciellt bra. Gud ingriper inte i våra liv om vi inte ber om det. Det som händer när vi dör, om vi vänt oss bort från tron och sanningen, det är att vi för all evighet kommer att få leva avskilda från GUd! Och den pinan och våndan är jobbig att tänka på.
    Men det handlar än en gång om att tro. Det är upp till var och en av oss, vi måste själva göra det valet. Vi måste aktivt välja att tro.
    När vi väl gjort det kommer vi att bete oss och handla därefter.
    Gud dömer oss inte som du tror. Han ger inte akt på alla dina tankar och känslor för att döma dig. Han ser på dig med stor kärlek, och säkerligen med stor rädsla och ledsenhet, eftersom du tagit till dig en falsk lära som kommer att leda dig till fördärvet.
    Läs Andra Timotheusbrevet, kapitel 3. Snälla, gör det!
    Du finner säkert det jag skrivit som dumt och mästrande och mycket annat negativt, men eftersom jag själv blivit starkare i min tro genom många års studier, böner, samtal med andra troende, så känns det fel att inte berätta om det här. Det vore slappt och kärlekslöst av mig att inte försöka få dig att komma bort från den irrlära du tagit till dig. Så jag tar risken att vara jobbig.

    • Kirsi

      Men vet du Britt-Marie, det du gör nu är att dumförklara mig och min tro. Eller brist på tro, hur man nu vill se det. Jag respekterar dig och din starka tro på gud. Jag uppskattar din välvilja och oro, men det tjänar inget till att skälla på mig för att jag inte delar din tro. Som du redan vet, så har även jag rätt till min övertygelse och den försvinner inte genom att du (eller någon annan) försöker påverka mig.

      Jag skrev i inlägget att jag inte vet om boken Ljusfolket, den andevärld som beskrivs där, är sann. Det kan lika väl vara en helt påhittad saga. Jag vet inte. Jag är inte medial, jag har heller inte haft några upplevelser med döden, så jag vet inte. Precis som jag inte vet om den gud som bibeln pratar om är sann.

      Som jag skrev, så är min åsikt att kristendomens bild av gud är ologisk. Det känns heller inte rätt att bibeln, precis som starkt troende (oavsett religion) så fanatiskt försöker omvända allt och alla. Med skrämselpropaganda försöker övertyga andra om att deras tro är en falsk lära som endast existerar för att djävulen, den där tecknade karaktären, har hittat på den. Utdraget ur Petrusbrevet du infogade är ett exempel på just sådan taktik.

      Det är enklare att tro på Ljusfolket än bibeln för att den förstnämna i stora drag beskriver det jag redan trodde på. Reinkarnation, karma, att allt har en mening, att det finns en plan, att ens bortgångna närståendes själar, andar vakar över en, att även människor har en helande förmåga (reiki till exempel), att människans styrka och kärlek kommer från den erfarenhet själen har, att det onda som existerar i världen är människan själv som orsakar…

      Visst ska väl författaren tjäna pengar på sina böcker, men det är ju på inget vis ett bevis för att han fösöker lura någon. Bibeln är ju inte heller gratis. Det har funnits tider då kyrkan har drivit in pengar på mindre humana sätt än att ta betalt för diverse eller samla in kollekt. Det, om något, har varit av illvilja.

      När, om, jag behöver be om hjälp så är det givetvis inte till författaren, även om han mycket väl skulle kunna ge råd och tröst, som vilken empatisk person som helst. Jag tror inte att gud eller jesus skulle kunna hjälpa mig nå bättre, om jag skulle be till dem. Jag skulle kanske be till universum. Eller den ande som är tilldelad mig, min skyddsängel kan man väl säga. Kanske finns det en gudakraft inblandad i just dem, de goda beskyddande andarna. Jag vet inte. Jag skulle kanske be till hoppet. Men framför allt, så skulle jag försöka lita till att allting sker av en anledning och att jag med hjälp av min inre styrka i slutändan klarar mig, död eller levande.

      Jag ska googla på New age, för att se om jag hittar något jag anser negativt. Jag ska också läsa Timotheusbrevet. Som sagt, jag är öppen trots att jag är mycket skeptiskt mot bibeln, gud och jesus.

      Jag vill också tipsa dig att läsa Ljusfolket. Inte för att pracka på dig tron om att det mycket möjligt kan finnas ett liv efter döden som inte låter som den bibeln beskriver, utan för att bibehålla den öppenhet och ödmjukhet som varje människa mår bra av. För att roa dig själv, för att fnissa lite åt att det finns människor som är av en helt annan övertygelse än bibeln. 🙂

      Slutligen vill jag citera en väns kommentar när jag delade detta inlägg på Facebook. Jag tycker att hon sammanfattade det så bra: “Håller återigen med.. Vore det inte bättre att tro på människan och kärleken och acceptera varandra? Religion är roten till så mycket ont..alla krigar i sin guds namn.. Tror precis som du att vi alla är på vår egen resa, att det finns något som är större än det vi upplever nu..men jag tror inte att att det sitter någon där uppe och dömer oss om vi inte gör si eller så.. Tycker det är så motsägelsefullt att man går till sin kyrka/moské och pratar om människors lika värde och kärlek till sina medmänniskor samtidigt som man anser sig vara en bättre och renare människa än de som inte går i kyrkan.. Att vara en fin människa för mig är att måna om andra, visa kärlek och respekt..:)”

  • Britt-Marie

    Käraste Kirsi, för det första så vill jag säga att jag definitivt inte skäller på dig! Om jag uttryckt mig på ett sätt som du tolkat så, så ber jag om förlåtelse! Aldrig skulle jag komma på tanken att skälla på dig i det här sammanhanget! För det första har inte jag den rätten, och för det andra så vet jag hur svåra frågor det här är. Jag har varit där du är, full av tvivel, full av misstro, jag har varit elak och hätsk mot dem som berättat om GUd och bibeln. Jag har varit där, Kirsi! Så jag förstår ganska så väl hur du tänker och känner.
    Det jag blir ledsen över är att du, precis som jag gjorde förut, utgick från att GUd är dömande och straffande. Det är Han inte. För det första så har Han ett helt annat sätt att se på oss människor än vad vi själva har. Det är VI som är snara att döma och fördöma, och automatiskt överför vi våra egna tankar och synsätt på GUd, och får lätt för oss att även Han är dömande och småsint. Ingenting kan vara mer felaktigt.
    Jag vet att bibeln och Gud kan användas på ett galet sätt. Jag vet att man gör mycket i GUds namn, som är orätt, krigar, mördar, straffar, osv. Men de som gör det får sitt en gång, och de har inte lärt känna GUd. Mycket av alla missförstånd ligger just där, att vi inte lärt känna Gud! Många tror att Han är en gammal sträng och hård farbror som sitter i himlen och bara spanar efter någon att slå ner på och straffa. Andra tror att Han är ett leende mähä, som sitter där och längtar sig fördärvad efter vårt sällskap, en snäll, mesig gubbe som är beredd att förlåta precis allt. Ja, nu drar jag till lite, som du ser, men du förstår nog hur jag menar.
    Aldrig har jag tänkt tanken att du på något sätt är dum, varken i det här sammanhanget eller något annat. Du missförstår mig, Kirsi! Det
    jag skriver här, varför tror du att jag gör det! För att vara elak mot dig, för att vara mästrande, för att visa hur bra och duktig JAG är?
    Ingenting av detta har med mina ord till dig att göra. Jag vet hur smart du är, och jag respekterar dig mer än du anar. Men jag ser att du har tankar som jag, nu efter många, många år och läxor och bedrövelser och studier, har insett inte är bra. Allt, precis allt som drar dig bort från GUd, är av ondo.
    New age-rörelsen försöker få GUd till en icke person. Men GUd är en person, med känslor och tankar och allt vad det nu är.
    Jag skriver inte till dig i ämnet för att försöka tvinga dig in i något, eller tvinga på dig min tro, det jag hoppas är att du en dag ska finna någonting i det här som får dig att tro lite grand. Att ett frö ska sås, som sedan med tiden slår rot och förhoppningsvis slår ut i blom så småningom. Jag vill dig inte illa, jag vill dig väl.
    Kanske är du ännu inte mogen för att ta till dig det här med GUd och bibeln. Jag har irrat omkring i många år ska du veta, innan jag äntligen började förstå ett och annat, innan det klarnade mer och mer för mig. Innan de dimmor, och den misstro, och den ilska jag faktiskt kände mot GUd och bibeln, försvann. Det är nu först, under de senaste månaderna, som jag blivit starkare i min tro.
    Att Jesus har funnits, det vet vi ju. Det erkänner alla icke troende bibelforskare, men de hävdar att han inte var den han gav sig ut för att vara. Ändå har man funnit skrifter, även nu på senare tid, som inte lämnar något tvivel om att han var den han sa sig vara. Och om det är så, ja, då finns ju Gud också. Jesus var ju GUd, GUd i mänsklig gestalt.
    Att lära känna Gud är som att lära känna en ny vän. Man måste ge det tid och energi. Man måste umgås med den vännen för att riktigt kunna lära känna honom. Och att lära känna GUd, det gör man just genom att läsa bibeln, be böner, föra samtal med honom, osv. Det kan man göra var som helst, hur som helst. Man kan göra det tyst i sina tankar, man måste inte knäppa händerna och falla på knä. Man behöver inte använda något speciellt högtidligt språk, du talar med honom som du talar med någon god vän.
    Att vara ute i naturen är ett utmärkt sätt att lära känna Gud, att möta HOnom. Där är Han så närvarande.
    Jag ber verkligen om förlåtelse om jag verkat dömande, eller visat bristande respekt mot dig, det menade jag verkligen inte, Kirsi!
    Men jag tycker inte att du egentligen har något att förlora att ge Jesus, ge Gud en chans. Ett kan vi ju vara alldeles övertygade om, och det är att i den tron finns det inget farligt. Så vad har du att förlora? Om du skulle testa en tid, ge det en chans?
    Säger jag i all välmening, det hoppas jag att du förstår.
    Jag har själv läst många böcker i samma ämne som boken du nämner. Det kan vara så förföriskt att ge sin in på de markerna. De talar så fint och vackert om kärlek. Men handlar det inte framförallt om en ganska så självcentrerad kärlek? Du ska må bra, DU ska känna harmoni, DU ska vara lycklig, DU ska ägna en hel del tid åt just dig själv, ge DIG en massa gott. Den kräver inget av oss som personer, den kräver inte att vi tar ansvar fullt ut för oss själva, och även för andra. Den gör det bekvämt för oss, den “läran”. Och därför är den lockande, och farlig. Ja, jag har själv varit där.
    Du skriver att du vill ha bevis för att GUd finns. Men då KIrsi, vore det ju ingen konst att tro. Det är ju det tron handlar om, att tro på det du inte kan se.
    Du kan inte se GUd, men du kan se Hans stora verk omkring dig, överallt. Bevisen för Hans existens finns just i allt det du har omkring dig. LUften du andas, att syret finns där. Tänk även på hur fantastisk din kropp är! Hur allt fungerar som det ska, alla organ som finns inuti dig, hur blodet pumpar runt i din kropp hela tiden och får ditt hjärta att slå. Tänk på det ofattbara universum! Hur väl det fungerar, hur perfekt allt är uträknat, beräknat, för vore det inte det, skulle jorden och alla stjärnor och planeter säkerligen ha kommit ur kurs för länge sedan! Och hur har allting blivit till, tror du?
    Jag önskar så att du ville försöka lära känna GUd, för då kommer du att förstå att Han långtifrån är så straffande och dömande som du tror! ( hur du nu kan tro det, när du egentligen inte tror..)
    Djävulen vill inte att vi ska tro att han finns. Det är där hans stora framgångar ligger. Vi har fått se honom på bilder utmålad i röda trikåer och med horn i pannan, en löjeväckande bild som ingen vettig varelse kan tro på, vilket är meningen. Vi skrattar åt den bilden. Men de som sett och varit med i koncetrationslägrens ofattbara ondska, sätter snart skrattet i halsen…
    Jag hoppas att du inte åter igen finner mig mästrande och dömande, för det är jag inte. Jag dömer inte. Men jag bedömer, och det är en helt annan sak.
    Jag vill dig bara väl. Så är det. Och att diskutera och resonera om ett ämne, det kan vara både trevligt och lärorikt, även om man tycker olika och inte alltid stryker medhårs. När dina barn gör något som inte är bra, kanske något som till och med är farligt för dem, nog säger du till på skarpen då, för att få dem att förstå? Och det gör du just för att du älskar dem!
    Varmaste kram!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.