Kaffemonster

Mera sjuk… Ciggsjuk

Jag har försökt sova sedan 13-tiden. Inte har jag somnat. Jag har mest svettats, frusit, snörvlat, hostat och haft sveda i ögonen. De där ögonen, som skulle få vila om de bara somnade, de har svidit och kliat. Jag förstår inte varför det är så svårt att somna när jag är så trött.

Nu försöker jag med en annan strategi. Jag dricker kaffe och skriver lite. Några problem dock. Jag är rätt skakig och vinglig. Kan inte sitta rakt och huvudet känns för tungt för att hållas upp. Jag ser inte så bra heller med de svidande ögonen. Det är inte många tankar som florerar här inte. Kaffet gör lite ont i magen. Dessutom är jag röksugen och helt utan cigg. Kan jag ens dricka kaffe och skriva utan cigg?

Jag hoppas att förkylningshelvetet som vill strypa mig räcker som start på icke-rökigheten. Kanske borde vi denna gången hoppas på hjälp från någon annanstans än förkylningen också. För tro mig, att inte kunna andas är inte i närheten av skäl nog att sluta röka.

Vi rökare har ju allvarliga fel i huvudet. Valet mellan att röka lite eller att kunna andas, slutar med att vi väljer att röka lite. Andas, är det verkligen så viktigt? Vid ett kan-inte-andas-nästan-död-tillfälle här i morse var jag i alla fall vettig nog att se till att alla cigg försvann härifrån. Precis som igår när jag vid ett likadant nära-döden-tillfälle beslutade att jag skulle röka upp alla kvarvarande cigg så att inga fanns kvar idag. Det fanns cigg kvar idag. Och nu vågar jag inte titta efter cigg. Jag kan ju hitta några och inte kunna andas igen.

Hm. Är det abstinensjäveln som svettas? Redan? Jag hade för mig att svettningarna inte kom förrän dag 2 eller 3… Så. Förhoppningsvis fattar även nikotinmonstrena att vi inte ska röka mer. Vi bör inte. För vi vill ju andas…. Vill vi inte?

 

7 Comments

  • Britt-Marie

    Du är inte rädd om dig själv, Kirsi!
    Snälla, rara, försök sluta röka!
    Du väger lite för mycket, har jag för mig? Du motionerar inte, har jag också för mig? Och på detta,
    övervikten, den bristande motionen, SÅ RÖKER DU OCKSÅ! Du är hur nära som helst att åka på
    en stroke! Är det vad du vill?! Vill du inte se dina barn växa upp, ta studenten, gifta sig , få barn…
    Jag säger bara en sak. KOL. Jag tror säkert att du vet vad KOL är för något. Annars kan du googla om det.
    I våras gick jag hos en sjukgymnast. Vi kom att prata lite om ditten och datten, bland annat om motion, kosten, och även om rökning. Han berättade då att han hade en patient som han besökte i hemmet. Hon led av just KOL. Hon hade varit rökare i många, många år. Han berättade hur fruktansvärt det var att se hennes lidande. Hon satt med gasmask över ansiktet, men fick i alla fall inte tillräckligt med luft och syre. Hon hade en ohygglig ångest. HOn skulle långsamt och utdraget komma att kvävas till döds. Är det vad du vill? Och alla ni andra rökare?
    Lungcancer finns också, den kanske kan ses som en “mild” konsekvens i jämförelse med KOL,
    men den är skrämmande nog. Jag hade en granne som dog av lungcancer. Det var ingen trevlig syn att se hennes ofrånkomliga försämring, för var dag som gick.
    Jag har själv rökt en gång, då på den tiden när man inte visste att det var farligt, men jag slutade för dryga tjugo år sedan, tack och lov! Det gick bra. Och idag finns det ju många hjälpmedel, du kan få hjälp att sluta via din vårdcentral.
    Du är en smart tjej, använd dig av det!
    Sköt om dig! Inser du inte att du är för värdefull att vara så dum…..

    • Kirsi

      Framgår det inte av inlägget att det är ju just det jag håller på med. Slutar röka. 🙂

      Vilja har väldigt lite med saker att göra när det kommer till beroenden. Klart att alla rökare vill (mer eller mindre) sluta röka, ingen vill dö av det. Men viljan att sluta överröstas enkelt av begäret att fortsätta, och det är det som är problemet. Inte ovilja att sluta. Inte okunskap om vilka allvarliga konsekvenser rökning medför. Alla rökare vet exakt vad som kan hända, men hur skrämmande dessa scenarion än må vara, så är det sällan en rökare blir skrämd till att sluta med en yttre påverkan såhär. Det är snarare tvärtom. På en omedveten nivå når rädslan fram och man blir orolig för sin hälsa och allt möjligt annat. Och vad gör en rökare när den är rädd, orolig eller nervös? Röker lite mera…

      Att bli skrämd till att sluta måste komma inifrån en själv, från en personlig erfarenhet eller ett tillfälle av stark insikt. Det är bara då övertygelsen om att ett liv utan cigg är värt att leva, är stor nog för att det ska vara möjligt att sluta.

      Jag har slutat förut och vet hur jag ska gå tillväga. Sluta röka-hjälp från vårdcentral eller apotek är inte rätt. För mig fungerar det inte att först kartlägga hur många cigg jag röker per vecka, sedan ta bort de onödiga, sedan minska på annat sätt och fortsätta röka de cigg jag absolut måste…. För alla cigg är onödiga, eller livsnödvändiga beroende på hur man ser på det, var man är i sin sluta röka-process. Att skriva upp, räkna, hålla reda på och trappa ner innebär att jag måste tänka på cigg hela tiden. Om jag nu ska tänka på att röka hela tiden, då kan jag lika gärna göra det… Så nej, de har helt fel taktik enligt mig.

      När jag slutar så måste det vara tvärt. Och vid ett sånt där tillfälle som kommer med någon veckas mellanrum, när det bara känns att nu räcker det! Nu är det slutrökt. Sedan jag började röka igen i höstas, efter 2,5 års rökfrihet, så har det funnits en 7-8 sådana tillfällen. En del har jag ignorerat, en del gånger har jag gjort ett väldigt lamt “försök”, en del gånger har jag varit helt ärlig och helhjärtad i mina avsikter, men jag har inte förklarat tydligt nog för min omgivning vad det är för hjälp jag behöver av dem. Så. jag bestämde mig för att nästa gång jag blir såhär jävligt förkyld och inte kan andas, så ska jag inte tvinga mig att röka bara för rökandets skull, utan jag ska sluta. Då behöver jag inte ens ha något direkt stöd från min familj.

      Allt prat om rök gör mig röksugen som fan. Egentligen vill jag röka nu. Men jag har sett till att inte ha några cigg i närheten,s å jag kan inte röka. Dessutom har det gått två dygn sedan sista ciggen, så nikotinet finns inte kvar i kroppen. Nu vore det ju dumt att tillföra mer… Något som gäller för “hjälpmedel” som tuggummin, plåster och vad det nu kan vara. Att använda sådana håller ju bara beroendet levande. De gör det mycket svårare att sluta.

      Usch. Jag hoppades på att våga mig ut idag, men jag tror att jag måste stanna inne. Om jag går ut kan det hända att jag handlar cigg. och då måste jag ju röka. Lika bra att stanna inne.

  • Britt-Marie

    Jag håller med dig om att bästa sättet att sluta röka är att göra det tvärt. Om det fungerar. För mig gjorde det det. Jag bara la av. Men alla är förstås inte lika.
    Jag tror ändå att det måste till lite vilja för att komma ut ur ett beroende. Vi människor är så bra på att försvara oss och finna argument för det dumma vi håller på med, så att vi kan hitta en liten “tillåtelse” att fortsätta ett tag till. Jag är mycket väl bekant med beroenden och missbruk av alla de slag, så jag har nog hört de flesta argumenten vid det här laget. Försvarstal och aggressivitet och det ena med det andra. Men VILL jag verkligen komma ut ur ett beroende så är det inte omöjligt. Jag vet att det går, jag har själv klarat av ett och annat.
    Jag tycker det är klokt av dig att ta förkylningen som en “hjälp” att försöka sluta med rökandet.
    Ja, jag behöver tydligen inte komma med några råd eller förslag i ämnet, du vet själv hur du ska gå till väga. Det låter bra!
    Lycka till! Jag ska ta med dig i mina böner. Det brukar vara den bästa hjälpen.

    • Kirsi

      Tack. 🙂

      Ah, ja… en till sak som jag har märkt inte hjälper ett dugg i slutandet är just inställningen “försöka sluta”. Om man ger sig själv ett så stort kryphål och en alldeles giltig ursäkt från, så kommer man inte att sluta. Man “försökte” ju, men det gick inte. Gick det inte att sluta så berodde det på att man inte alls försökte utan från början bestämde sig för att inte alls sluta… Jag har sett min mamma göra detta massor och massor. Hon slutar aldrig. Lite då och då säger hon att hon ska försöka, och då är det inte ens någon mening att förvänta sig det. ¨

      Jag försöker inte sluta. Jag slutar. 🙂

  • Britt-Marie

    Jättebra! Den inställningen tycker jag låter mycket bra. Jag tror att du med din envishet kommer att lyckas. Det händer att det blir bakslag, det hör till, men poängen är att ALDRIG GE UPP!
    Varje minut ger en ny möjlighet.
    Tänk på att du har bara en hälsa. Förlorar du den kan du aldrig köpa den tillbaka. Den är borta!
    Tänk också på allt du har att vinna när du slutar röka. Först och främst hälsovinsterna, naturligtvis, men även ekonomin förbättras. Du kan göra något roligt för de pengarna, köpa något du längtar efter. Och tänk så fräscht det blir att pussa ungarna och gubben! Det luktar minst sagt äckligt ur munnen på dem som röker! Tvi vale!
    Ja, jag behöver nog inte rabbla upp så mycket mer, du kan det där lika bra som jag.
    Jag håller tummarna, verkligen, för jag vill att du kommer ifrån rökningen. Du är värdefull. Du behövs i världen. Dina barn behöver dig. Ja, vi är många som vill ha dig kvar.
    KRAM!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.