Pappersbok,  Personlig utveckling

“Med dina tankar kan du antingen skapa eller förstöra”

Å, vad jag inte har skrivit på jättelänge! Jag har varit så trött, så trött. Och lite deprimerad.

Citatet i rubriken kommer från boken Andarna mitt ibland oss (James Van Praagh). Jo, jag har läst en sån där andlig bok igen. Bara ett par sidor från bokens slut kom jag på den verkliga anledningen till att jag gillar den typen av böcker. Det är inte för att de innehåller andar eller själar, utan för att de till en stor del handlar om hur man bygger upp sig själv och behåller sin styrka.

De verktyg för ett bättre mående som jag har fått kunskap om via min läkare/kurator, min reikikvinna, min rehabiliteringskvinna och från böcker som Mia Törnbloms Självkänsla nu, finns även i de andliga böckerna. Fast med en andlig vinkling. Så; om medicinsk terapi, själslig terapi, praktisk terapi och egna desperata forskningar visar samma metoder, så måste det betyda att de faktiskt fungerar!

Kort sagt, i grund och botten handlar allt om positivt tänkande. Eller egentligen, det är det jag sållar fram ur allt. Tankekraft. Det handlar om tankekraft. Meditation, mindfulness, tro på sig själv, happy thoughts… Det handlar om hur man tänker.

Jag har funderat mycket på det där med tankens kraft. Jag blir mer och mer övertygad om att de tankar man tänker formar ens tillvaro. Tänker man att allt är skit, då är allt skit. Tänker man att man är värdelös och gör inget rätt, då gör man fel hela tiden. Går man och bär på en, ska vi säga tårta, och tänker att “jag får inte tappa, jag får inte tappa, jag får inte…”, tro fan på att man snubblar och tappar allt. Negativa tankar raserar och drar ner och positiva tankar bygger upp och stärker så klart. Det knepiga är då att försöka få till de positiva stärkande tankarna när man ligger i avgrunden och mår piss. Jag vet inte hur det är meningen att det ska gå till. Antar att det är något som behöver övas in.

Jag har inte kommit så långt i omvandlingen av mina tankar till positiva och upplyftande. Jag har hittills egentligen bara börjat göra två, eller tre, saker. Jag har bestämt mig för att sluta tänka dåliga tankar om folk. Inte tycka illa om folk. Eller som Phoebe säger: “Oh no, don’t hate. You don’t want to put that out into the universe.” Nej, jag ska försöka låta bli att skicka ut dåliga tankar i universum. Ta grannarna här ovan som exempel. Jag skulle kunna lägga ner en massa energi på att tycka illa om dem och hur de beter sig, men det tänker jag inte göra. Av någon anledning har de inte vett att bete sig som vuxna människor och visa respekt, och det måste jag acceptera. Jag har istället bestämt mig för att när jag träffar på dem så ska jag säga hej och vara trevlig. (Lite deja vu här, har jag skrivit om detta förut?) Mest för att jag inte vill smutsa ner min karma genom gå runt och morra och vara långsint. Att inte värdera är ju också en av attityderna i mindfulness. När jag kommer på mig själv med att tänka illa om någon försöker jag gottgöra det genom att skicka ut lite positiva tankar istället. Ibland är min ilska så långt nere i magen att jag inte lyckas tänka bra om just den personen, så då tänker jag bra om någon jag tycker om istället.

Det känns väldigt roligt att skicka ut bra och hoppfulla tankar till någon. Idag till exempel, när jag gav råd till en vän (eller delgav mina funderingar kanske är en bättre beskrivning) kände jag en väldigt stark förståelse för situationen och tyckte mig plötsligt ha stor kunskap om besvikelse. Jag kunde bara inte låta bli att skicka iväg lite styrka, mod och lugnande tankar (utöver de skrivna orden då). Jag vet inte vad hon tyckte om rådet, men för mig kändes det bra (helt egoistiskt alltså), det kändes riktigt bra att skicka positiva tankar och önskan om kraft. Nu kanske det inte är så att de bra tankarna tydligt kommer fram till mottagaren, men de finns i alla fall ute i universum. Och det kan ju inte vara fel att det flyter runt lite extra positiva tankar och kärlek i universum. 🙂

Idag har jag också lärt mig något nytt när det gäller att skicka bra tankar. När man vill skicka beskydd och kärlek till någon ska man föreställa sig den personen omgivet av ett rosa ljus. Rosa är nämligen färgen för villkorslös kärlek.

Det rosa beskyddande ljuset ska jag lägga till min dagliga helande rutin. Vad är det för rutin då? Jo, jag har nämligen fått för mig att anledningarna till att jag alltid (mer eller mindre) mår dåligt, kanske inte enbart är mina egna. Energislukare har vi alla hört talas om, människor som på ett eller annat vis tar energi från andra. Så varje dag tänker jag mig att jag tar tillbaka de energier som tillhör mig, som jag har lämnat någonstans eller hos någon. Jag tänker mig också att jag lämnar tillbaka de energier som jag bär på som inte är mina. Nu vet jag inte om detta har någon effekt i verkligheten, men det är rogivande att tänka så en stund innan jag somnar. Jag tar tillbaka det som är mitt och lämnar bort det som hör till någon annan.

Den sista tänkande saken jag har börjat med är att jag försöker skapa avstånd från mina känslor. Med tankekraft. Jag gillar inte känslor. De kommer alltid galopperandes med en sån kraft att jag inte kan hantera dem. Det behöver inte vara negativa känslor, men det är främst dem det gäller. Eftersom alla känslor alltid kommer så stort och jag inte kan hantera dem, så är reaktionen att jag trycker ner dem och vägrar känna dem. Att trycka ner känslor är dåligt, har jag fått lära mig. Så för att kunna känna och hantera känslor jag inte vill ha, måste jag acceptera dem. Så när det kommer en känsla som kan bli ohanterlig måste jag stoppa den innan den tar över helt. Jag tänker att den stannar ungefär en halvmeter ifrån mig, att det finns ett tomrum mellan mig och känslan. Jag konstaterar att den finns där. Jag tittar på den, vad är det för en? Vad vill den? Varför kom den? När jag har analyserat en stund är det inte så farligt. Detta fungerar faktiskt. Jag vet inte alltid orsaken till att en känsla kommer och vill ta över, men jag känner inte längre ett lika stort behov av att bara stänga ner hela systemet och vänta på att den försvinner.

Hmm… är det förresten ett upphovsrättsbrott att fotografera och publicera en text ur en bok?

 

3 Comments

  • Britt-Marie

    Skönt att se att du är på banan igen. Jag började bli riktigt orolig.
    Självklart är våra tankar viktiga. Både när det gäller tankar om oss själva och sådant vi tänker
    och tycker om andra. Man kan hur lätt som helst sänka sig själv genom att ständigt i tankarna
    tala om för sig själv hur ful och dum och hopplös man är. Man blir det man tänker. Här gäller det att
    programmera om hjärnan, börja mata den med tankar av helt annat slag. Sedan är det ju så att när man mår pyton, så ser man inte vare sig själv eller andra i det ljus som faktiskt omger både oss själva och de vi möter. Det Guds varma ljus som kommer från den kärlek han har till oss.
    Och inte är det alltid så lätt att tänka goda tankar om människor som gjort oss illa, människor som är elaka mot oss, själviska och störande och allt vad de nu kan vara. Men kanske är det också just de som behöver våra snälla, vackra tankar allra mest? Ge bort ditt leende till den som
    inget har….
    HUr som helst är det nog jätteviktigt att vi försöker sända ut så mycket godhet vi bara orkar och kan. Det är frånvaron av godhet som får ondskan att synas. Mörkret finns ju inte, egentligen, det vi kallar mörker är frånvaro av ljus…. för att nu vara lite filosofisk denna vackra höstfredag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.