Pappersbok

Att välja och välja bort

För ganska många år sedan beslutade jag mig för att inte aktivt följa nyheter. Jag ska inte titta på nyhetssändningar på tv, inte köpa några kvällstidningar och inte klicka runt på några av tidningarnas webbsidor. Detta för att nyheter får mig att må dåligt helt enkelt. Det är så mycket skit som tas upp, att jag inte pallar det. Jag mår dåligt av det. När jag väl insåg detta och fattade att det inte alls är nödvändigt att hela tiden hålla sig uppdaterad om allt skit som händer, så slutade jag med det. Senare förstod jag också att medias uppgift är att skrämma, chockera och skuldbelägga, och då blev det även moraliskt värdefullt för mig att ta så mycket avstånd jag kan.

Det fungerar alldeles utmärkt att hoppa över precis varenda nyhetssändning och nyhetsartikel som media kastar ur sig. För mig gör det det. Alla har inte alltid varit av samma åsikt. Jag kände en gång en som var alldeles förfärad över mitt beslut. Att jag inte förstod hur illa det påverkar mig att inte ha koll på de saker som nyhetsvärlden presenterar fram. Hur skulle det till exempel bli om någon arbetsgivare frågade mig var jag anser om någon aktuell händelse? Tänk vad illa den arbetsgivaren skulle tycka om mig när jag inte kunde svara, och tänk vad illa det skulle bli om jag erkände att det var ett aktivt val att inte veta. Va, va, va? Haha!

Nå. Det är ju alldeles omöjligt att helt och hållet stänga av nyhetsflödet. Det kommer fram ändå, även om jag inte aktivt letar fram saker. Speciellt när jag hänger och läser bland pirater. Och jag är inte mer än människa. Ibland blir jag nyfiken och klickar (mot bättre vetande) på något för att det verkade innehålla information som jag borde få del av. Rädsla och oro är ju något som kommer väldigt naturligt för mig, så det händer att jag läser nyheter för att få veta hur orolig jag behöver vara.

Så var det nu ikväll. På facebook hittade jag en artikel från lokaltidningen och rubriken informerade om att någon galning har försökt råna ett barn. Med ett vapen. Här i vår lilla by. Jag var naturligtvis tvungen att klicka och läsa, så att jag vet vilken nivå av oro och hönsmammeri som är nödvändig. Jag behövde veta om det finns anledning att vägra släppa ut ungarna för alla galningar som finns, eller om det räcker med att jag följer dem precis överallt.

Det var ganska dumt att klicka och läsa. Och det visste jag ju innan jag gjorde det. Nu var det dock inte övervägande oro som körde igång i mig, som det brukar vara. Det var ilska. Jag blev så arg. Vad är det för idiot som gör så? Man gör inte så mot barn. Man rånar inte barn. Man försöker inte ens! Och definitivt inte med vapen. Kanske vore det bättre att sälja vapnet och på så vis få pengar till att köpa vad det nu är man behöver råna folk för. (Och börja inte med nåt om att en soft air gun bara är på låtsas, för det är det inte!)

Sedan eskalerade min ilska. Jag fick syn på något klipp med en förbannad människa som dumförklarade andra, därifrån gick det vidare till rasistiska dumheter, och vidare och vidare… Spiralen bara fortsatte och inom loppet av en halvtimme satt jag och ångade av ilska. Och jag var arg på 4-5 olika saker! Saker som jag dessutom inte kan påverka på annat sätt än att inte ta del av dem. Hur dumt är inte det?

För mig är det alldeles sant att det vi matar hjärnan med, påverkar vår sinnesstämning. (En mycket bra artikel i ämnet finns att läsa på goodnewsmagazine.se.) Det blev tydligt för mig ikväll att det också är så att vår sinnesstämning påverkar vad hjärnan letar efter för mat. Jag är glad att jag uppmärksammade den där nedåtgående spiralen, så att jag kunde stoppa den innan jag spenderade mer tid i alldeles onödig ilska.

För att släppa all den onödiga ilskan tog jag med mig “Revolution” och lade mig i ett varmt bad med några (okej, ganska många då) droppar kamomillolja. Att sedan kunna läsa följande rader i boken, vände helt på humöret:

“The capitalist system is not the result of our collective greed; it is the manifestation of the greed of a few and the manipulation of the many.”

Det var nog kanske inte de raderna i sig som gav mig glädjen tillbaka. Det är nog mest beundran över den klarsynthet och klokhet som Russell Brand visar upp i boken. Han må verka halvt galen när man ser honom i diverse Youtube-klipp, men det är riktigt kloka och sunda åsikter han har.

Nu ska jag ta med mig Revolution till sängen så att jag kan tanka hjärnan med klok sundhet inför natten. Och imorgon ska jag fundera på om det nu är dags för mig att avsluta mitt Facebook-konto.

Godnatters på er!

revolution

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.