Kaffemonster

Panikskapare

I förmiddags studsade jag av glädje. Hade så svårt att sitta still och hjärnan gick hela tiden igenom alla möjliga aktiviteter som dagen kunde fyllas med. UTANFÖR lägenheten. Jag behövde komma ut, få lite luft och göra något! Allt var så peachy att jag till och med orkade sitta och doppa skorpor i te till frukost, bläddrandes i en bröllopstidning.

Det var där det roliga tog slut. Det var ett stort misstag att bläddra i tidningen. Helt automagiskt återupptog hjärnan alla planer och fantasier om ett underbart perfekt bröllop. Helt automagiskt ramlade de alla ner, en efter en, som döda flugor som flugit rakt in i ett bzz-poff-racket. Jag är uppenbarlige inte kapabel till att ha drömmar utan verklighetsförankring. Jag kan inte drömma om ett underbart bröllop när jag vet hur många luckor det finns i planerna. Det finns ingen klänning. Bzz. Poff. Död. Det finns ingen fin lokal. Bzz. Poff. Död. Det finns ingen mat, ingen dricka, inga servitörer. Bzz. Poff. Död. Det finns inga ringar. Bzz-poff-död. Inga dekorationer, inga inbjudningar, inga snygga kläder, inga blommor, ingen frisyr, ingenting. Poff, poff, poff, poff, poff! Jag får en sån fruktansvärd panik över allt som inte är klart, som borde vara klart, att jag inte kan andas. Jag är absolut inte i form att planera ett bröllop nu. Men vem ska då planera? 😐 Kanske borde jag sätta ihop en liten bröllopskommitté… 😛 Och tvinga andra att planera… *smider ondskefulla planer*

Nå. Efter frukosten var det ju bara att glömma energin, glädjen och alla förhoppningar om att vara påklädd, gå ut och göra något. Det blev istället lite NCIS och CSI i sängen med älskling. Tills jag somnade som en gris.

Någon timme senare blev jag väckt av en älskling som ville prata mat. Dagens mat, veckans mat, maten hemma och maten som måste handlas. Då var det dags för dagens andra ångestattack. Mat? Jag vill inte äta. Handla? Jag vill inte handla. Kontrollera vad vi har hemma, kombinera med det som ska handlas och pussla ihop sju maträtter? Det går inte! Jag kan inte ta såna stora beslut, jag kan inte ens bestämma maten för en dag, än mindre för en vecka, så blanda inte in mig…

Vad ska vi äta idag? Jag gissar att älskling har förhoppningar om att jag ska återgå till mitt gamla vanliga matlagningsglada jag varje gång han frågar mig det. För det måste bli tröttsamt att få svar som “Mat”, “Mackor” och “Whatever you fix” till svar varje dag. Jag vet att jag har beklagat mig över detta förut, men jag är fortfarande lika förbluffad över hur något så simpelt som att välja en maträtt är så omöjligt. Det går inte. Även det skapar så stor panik att jag inte kan andas. Jag måste bläddra igenom de bilder huvudet har lagrat om kylskåpets och skafferiets inventarier, jag måste fundera på om det kan pusslas ihop utan att det måste tillföras något från affären, jag måste sannolikt handla något och om jag ändå ska handla något så är det väl bra att ta hela veckans mat på en gång och då är vi exakt vid den punkt att jag imploderar av ångest.

Två små saker. Två stora panikskapare. Två tillfällen som såg till att hela måendet hoppade tillbaka tre dagar och allt är helt åt helvete igen. Nu, igen, känner jag mig som en fånge. Fånge i hemmet och fånge i mig själv och alla jävla demoner som smyger runt i hörnen. Det ska väl ändå ses som positivt att jag vet exakt vad som skapade detta bakslag. Nu måste jag bara lära mig att hantera såna här tillfällen utan att känna slaget i magen och bli paralyserad. MEN, nu ska vi inte tänka på det, för jag känner redan ångesten över en så omöjlig uppgift byggas upp. Det räcker med två för idag, tack.

 

One Comment

  • mamma

    Bröllopet fixar sig, på ett eller annat sätt! Bröllopskommité är en bra idé 🙂 Önskar att du snart börjar må bättre…Varma kramar <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.