Typiskt
Jag hade telefontid med min läkare igår. Han ville veta hur det går med medicinerna, hjälper de något, mår jag bättre? Jomen visst, jag meddelade honom att jag mår bra, jag har mått bra i någon vecka nu. Det var väl ändå ett misstag. Idag mår jag skit. Allt är åt helvete. Jag vill inte, jag orkar inte. Den vanliga ångesten är på plats och gör ont i bröstet, får mig att gråta och stör andningsförmågan. Imorse var jag helt säker på att jag skulle dö. Så ont i bröstet, så ont i hjärtat och så svårt att andas. Så åt helvete.
Kom nyss hem efter ett besök hos min kurator. Pratade om ångesten, måendet, helvetet som återkommer med ojämna mellanrum. Skuldkänslorna över att inte klara något, att svika alla genom att inte klara något. Pratade om paniken och oron hur det kommer att bli i framtiden. Kan jag gå tillbaka till jobbet? När? Kommer jag att behöva gå hemma och knapra tabletter i all evighet? När ska detta sluta? Hon ville bara veta vad som har orsakat denna svacka. Varför ska alla alltid vilja ha en orsak till att jag mår dåligt? Det finns aldrig någon orsak. Ångesten kommer plötsligt och helt av sig själv. Utan någon som helst märkbar orsak. Jävla helvete. Hela helvetet.
Juicen är slut, varma mackorna blev brända och försäkringskassan vill aldrig höra av sig. Jag måste ju veta hur det blir med de utökade sjukpenningsdagarna. Tanten skulle ju höra av sig när hon har fått in lapparna. Så fanigt allting är.
5 Comments
mamma
Det är så tråkigt att du inte mår bra 🙁 Du klarar visste av en hel del tycker jag, och DU sviker INGEN även om du inte orkar med saker o ting!!! Du ska se att en dag kommer du att må som en prinsessa, även om sjukdomen finns där (kanske) i framtiden. När ungarna är i skolan ska du vila dig, du är viktig för dom, dom förstår att du inte mår bra jämt. När det är pappa-vecka ska du vila ännu mer, det finns inga måsten. Många kramar <3
jonna
Jobbar din kurator bara på ytan eller går ni igenom allt? Nog finns det allt en orsak till att du mår dåligt för annars skulle du inte ha ångest. Och frågan är då om det är bipolären eller det undertrycka som är boven, kanske båda. Kanske finns det något som du ännu inte är medveten om under alla dolda lager inuti dig.
Försök att inte tänka så långsiktigt utan lev i din ångest, låt dig känna den, tillåt dig själv att må dåligt. Jag vet, det är inte alls kul. Försök att fokusera på en sak i taget.
För mig var det så att ju värre ångesten var desto lättare var det att släppa det som orsakade ångesten. Prata massor för rätt som det är öppnas ögonen för något nytt. Jag vet att det kan kännas obekvämt att prata, det blir ett virrvarr av känslor men ju mer man pratar om en jobbig sak desto enklare blir det och då kommer du känna att det är enkelt att prata om det.
Känn inte skuld och skam för någonting du inte gjort för det begränsar dig. Det har aldrig varit ditt fel.
Jag lyssnar mer än gärna och försöker hjälpa så gott jag kan. <3
Kirsi
Vi pratar bara på ytan, men hon ville att nästa gång väljer vi ett ämne och pratar grundligt om det. Vi får väl se vad det blir och vad hon anser vara grundligt.
Vidde
Hm, kan det inte bara vara så vissa gånger, att det bara blivit obalans nånstans i hjärnan och så mår man dåligt. Och då kan man, om man känner för det, komma på något att hänga upp det på, och sedan hänger det där, som på en krok. Och sedan tror man att man ska kunna lösa det om bara kroken försvinner. Men det gör det ju inte. Bara för att ångesten och skiten ramlar ner från sin upphängda plats och brer ut sig över golvet som nåt oformligt skit som bara kladdar fast på alla moppar, så blir det ju inte bättre… =P
Jag projicerar nog nu…
Kirsi
Vilken underbar liknelse. 😀 Är inte helt säker på om jag förstår den. Åtminstone vet jag inte hur jag nu ska kunna applicera den på min situation. Men det låter ju vettigt! 🙂