Kaffemonster

2018 – en miljon bilder

Inspirerad av Annas årssammanfattning, tänkte jag publicera en likadan själv.

Jag har för vana att tycka att jag aldrig gör något och att inget händer i mitt liv. Det känns som att jag har befunnit mig i limbo sedan jag först blev sjukskriven och att jag mest bara går och väntar på att må bättre så att jag kan leva som jag vill. Jag läser och jag skriver och jag analyserar mig själv för att hitta utrymme för läkning. Och jag väntar.

Kollar bloggen och instagram för att se vad som egentligen har hänt under året, för jag kommer inte ihåg.

Januari – snö och sånt

Januari var vacker och snörik. Instagram vittnar om fyrverkerier precis utanför balkongen, flytt av underbaraste brorsdottern till hennes första lägenhet och en muggkaka och CD-skivor till sonen på hans sjuttonårsdag.

I bloggen började jag göra förändringar. Jag började vara mer öppen med min andliga syn på livet och kände mig modig när jag skrev inlägg ur det andliga perspektivet. Tidigare gömde jag det mesta i en FB-grupp som heter Blåa vingslag. Gå med där om ni vill. Det händer inte så mycket där längre.

Vardagslivet förändrades genom att jag började arbetsträna på en gymnasieskola.

Februari – bloggrik

I februari blev jag mer aktiv på bloggen. Gick med i grupper för bloggare på fb och fick kontakt med andra bloggare. Det skedde ganska många strukturella förändringar i bloggen.

Jag tävlade med ett blogginlägg och vann också tävlingen.

Jag experimenterade med selleri och ungarna var sig själva och tjafsade på ett så humoristiskt sätt att jag var konstant road.

Mars – konsert

I mars var jag och dottern på Harry Styles konsert och jag lärde mig så mycket om min ångest. Jag förstod hur mycket jag tidigare har viftat bort och spelat ner min ångest. Jag kan till exempel prata och föra konversation ganska bra under pågående ångestattack. Det blir korta, snäsiga svar från mig, men jag kan prata. Vad jag inte kan är röra mig. Den skillnaden har jag aldrig förstått, förrän vi var på konserten.

Jag skrev mycket på min bok. En del var jag extra-extra stolt över, så jag publicerade den här på bloggen. .

April – smycken och sånt

I april började jag tillverka smycken! Helt oväntat, men det tog inte många timmar förrän jag var helt fast.

Men i början skämdes jag för det också, precis som jag tidigare gjorde med min andlighet, och ville gärna inte prata om det. Jag kan inte riktigt förklara varför. Visst fanns det några som slängde ur sig kommentarer som “men åh, ska du också hålla på med sånt?”, men jag tyckte inte att det var kommentarerna som gjorde att jag valde att vara lite tyst om det i början.

Maj – promenader och välmående

Instagram säger att under maj promenerade jag ganska mycket. Och det gjorde jag. Hade fint sällskap och mådde riktigt bra på ett plan. Jag lärde mig massor om mig själv, mina reaktioner och mina rädslor.

Jag skrev mycket – inte så mycket i bloggen, men i min bok. Jag drack mycket smoothies och jag promenerade. Och det var fullt upp med att ordna och hantera allt möjligt som har med ungarnas skola att göra.

Juni – födelsedag och pride

I juni fick jag sommarlov från arbetsträningen, för när man jobbar på en skola så har man sommarlov. Jag behövde det, för jag var stressad och hade svårt att hantera livet. Till min förvåning, fick jag en fin-fin sommarpresent från jobbet.

Födelsedagen uppmärksammades av de två viktigaste personerna i mitt liv.

I början av månaden var jag iväg på en härlig dag i Örebro, med guidad slottstur, bra mat och fint sällskap. I slutet av månaden var det Pride.

Jag gjorde smycken och njöt av sommaren, vad jag minns (bloggen och instagram minns inte annorlunda heller).

Juli – byggprojekt, typ

Något skiftade i juli och jag fann mig på en helt annan väg än månaden innan. Jag kan inte förklara riktigt. Mina prioriteringar ändrades. Andras prioriteringar ändrades. Jag började rensa hemma och bland mina bekantskaper.

Jag har för vana att släpa med mig pinnar och saker från skogen, så av såna pinnar byggde jag en smyckeshållare.

Dottern fyllde 14. Jag fick en ny systerdotter. Och jag åkte till Kopparberg på stenmarknad.

Bloggvis skrev jag inlägg när jag kände för det och jag hittade den bästa dikten jag läst.

Augusti – solbränna och bok

Sommarlovet var slut och jag släppte iväg fjortonåringen till Göteborg ensam. Under sommaren växte jag mycket som förälder. Tillsammans med barnen utvecklades jag – de lärde sig lite om varför jag alltid är så orolig och jag lärde mig att släppa taget lite grann.

Trots den extremt varma sommaren, badade jag bara en gång. Och brände mig rejält.

Smyckestillverkningen rullade på och på bloggen publicerade jag en serie om chakrasmycken. Sommarlovet tog slut.

Jag blev färdig med den första versionen av min bok. Jag skrev den på engelska, som fanfiction, för att få lite avstånd. Så den blev klar och jag publicerade på en sida för fanfiction, för att kolla om folk tyckte att den var läsbar. Och det var den. Så jag började på den riktiga versionen.

September – nya fönster

September kom med nya fönster och dåligt mående. Jag mådde jättedåligt både av att det sprang okända karlar i lägenheten i flera veckor och av att alla mina möbler behövde vara i oordning. Jag har fortfarande inte fått tillbaka allting som det ska vara – varken möblerna eller måendet.

Kontrasten var att jag äntligen började känna mig hemma på arbetsträningen. Ja, det tar lång tid för mig att bli bekväm på ett ställe och det kändes skönt.

Jag började sälja mina smycken i webbshopen och bloggen rullade på.

Oktober – höstmys och tvärstopp

Nedåtspiralen med all ångest och skit som fönsterbytet skapade fortsatte av egen kraft den förta halvan av oktober, medan jag gjorde vad jag kunde för att ändå flyta ganska nära ytan. Jag höstmyste med ungar och med vänner. Jag bloggade som aldrig förr och gjorde dagliga övningar och meditationer för att inte negativiteten skulle sitta kvar. Jag till och med tipsade om bra sättatt hantera ångest på.

Sedan bestämde sig försäkringskassan för att avsluta mitt program och skeppa mig vidare till otrygghet och kaos.

Allting vände och i panik var jag tvungen att omvärdera alla planer och allting. Men jag var hoppfull, för det kändes ändå som ett steg i rätt riktning.

Jag slutade arbetsträna och började istället slåss mot maskineriet samtidigt som jag försökte hitta inkomstkällor (Till de jävlarna som tänker gnälla om att man ska jobba i det här samhället: ja, jag pratar om jobb, så sitt ner och var tyst).

November – konsert och panik

En black metal konsert med sonen stod på novembers schema. Jag är glad att vi äntligen kunde göra något tillsammans. När han är hemma vill han ofta bara vara för sig själv. Vi har korta pratstunder dagligen, men det är sällan vi umgås på samma sätt som jag och dottern. Så jag är otroligt tacksam för att vi kunde åka på det här, även om det inte var helt min musiksmak.

I övrigt gick jag på hysterisk autopilot. Sökte jobb och försökte få hjälp. Det visade sig att man får klara sig själv här i livet.

December – botten och uppgång

Samma hysteriska tillstånd av att inte kunna slappna av, eller ens vara i kroppen, fortsatte en lång bit in i december. Det kändes som det bara var motstånd och motstånd. Men det var det ju inte. För en del av alla mina desperata försök att få ordning på saker har gett resultat.

Mina smycken säljs numera i en butik och fler förhandlingar pågår. Jag har varit på arbetsintervjuer, lämnat in lite arbetsprover och lite annat som kan leda till deltidsjobb så småningom. Jag har också fått några skribentuppdrag och fler verkar det bli, så det känns väldigt hoppfullt.

I december fick jag också bekräftelse på att jag är omgiven av de underbaraste människorna.

Något julfirande blev det inte för min del direkt, inte heller var jag intresserad av att kalasa på nyår.

Jag vill bara se framåt nu. Göra verklighet av allt jag har planerat.

Gott nytt år. <3

24 Comments

Leave a Reply to Amanda Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.