Inuti kirsi.se

Nu när vi ska flytta ihop får vi ju en massa möbler och grejs till övers. Allt ska kastas, såvida någon inte känner ett akut behov av någon möbel/grej och vill förbarma sig över den.

Om du vill ta hand om något av det överflödiga här nedan, så skicka ett e-postmeddelande till Daniel (bure666@gmail.com) eller Kirsi (kirsi.brenner@gmail.com) och tala om vad du vill ha. Först till kvarn! (Baseras enbart på tidsstämpeln på mailet! Önskemål inkomna på annat sätt än e-post räknas inte.)

Denna lista kan komma att fyllas på efter hand, så håll utkik efter uppdateringar!

* Beige plysch-soffa. För tillfället monterad som en 3-sits, men kan byggas till en hörnsoffa.
* Gammal barnvagn (årsmodell ca -00). Duo kombi. Utan hjul.
* Barnsäng. Gammal som gatan. Grön.
* En mikro. Vems har vi inte bestämt ännu.
* Kontorsstol med trasig klädsel.
* Diverse leksaker.
* En svart stol.
* Dammsugare Electrolux 740. Stor och ful, men fungerande.
* Brödrost. Vit, för 4 mackor. Lite gammal.
* Vitrinskåp.
* Beige golvlampa.
* Blå golvlampa.
* Diverse datorcrap.
* Diverse glas och porslin.
* En liten byrå, obehandlat trä.
* Ett vingligt datorbord.
* Takfläkt utan lampor.
* Blå soffa, 3-sits med lösa sittkuddar.
* Två gröna plaststolar.
* En värmeljushållare som ser ut som en bordslampa. Grå.
* Vardagsrumsbord. Mörkrbun.
* Byrå. Hög, smal, svart med gråa luckor.

Dagens favorit: Sambo! (Hur ska det gå?)

Posted in Kaffemonster | | No Comments »

Så bedövad jag blir när situationer och omständigheter spelar ut sin roll. Saker faller på den plats de ska vara på, i den ordningen allt ska ske. Där står jag i tysthet och känner hur känslorna stiger fram och slåss om att göra sig hörda. Till en början tvekar jag. Ska jag låta dem komma fram. Sedan minns jag hur jag har bestämt att detta år ska jag ju laga allt. Nu ska jag ju lära mig att hantera allt som jag tidigare varit rädd för. Det jag inte vågat låta flyta till ytan.

Ilska, blandat med ängslan, är det som spontant vill markera sin närvaro. Men vem är det jag ska vara arg på? På mig? På världen? På alla som agerar precis efter den linje som omständigheten lägger fram?

Långt, väldigt långt, inne i hjärtat känner jag en vilja att se allting på ett positivt sätt. Välkomna vad det nu är som komma ska. Situationens utgång som valde exakt den väg den skulle, även om jag kanske önskade en annan. Nog ska jag väl kunna acceptera det med en gnutta hopp.

Kan det vara så att jag leende kan gå min väg? Stolt över att det fick inte mig att vackla. Att det inte utplånade styrkan i bröstet. Det är så skönt att känna sig stark igen. Jag kan inte påverka situationen. Situationen kunde heller inte påverka mig.

Mitt horoskop talade om för mig att ha en backup plan. Efter överdriven analys utifrån alla möjliga vinklar, tror jag nu att det kanske inte var den omedelbara nödutgången som menades. Det naturliga valet var nog menad att stanna vid första intrycket, och plan B skulle vara just denna känsla av styrka.

Dagens favorit: Pink – Sober

Tags: ängslan, bedövad, hjärtat, horoskop, Stolt
Posted in Kaffemonster | | 2 Comments »

Jag brukar bli rätt förvånad när saker går bra och inget skiter sig nämnvärt. Så även denna gången. Allt gick bra, ingen dog eller svimmade, och jag har fortfarande huvudet bland molnen.

Vi var på bio och såg Planet 51 idag. Ungarna och jag. Älskling och jag. Jag, ungarna och älskling. Alla fyra. Tillsammans. Det var första gången ungarna officiellt träffade gubben min. Och det gick bra. Phu! Inte för att det fanns någon indikation på att det skulle gått annorlunda. Det är bara så enkelt för mig att vara orolig för allt och inget.

Jag är inte den som introducerar pojkvänner för ungarna. Jag är såpass skadad av tidigare förhållanden att jag tar med i beräkningarna att saker kommer att gå åt helvete, långt innan de ens börjat. (Samtidigt som jag alltid tror att allt kommer att vara för evigt.) Jag vill inte blanda in ungarna i mina förhållanden för att bespara dem just den känslan när någon försvinner. En gång tidigare har ungarna träffat en pojkvän, och det sket ju sig med råge. Kommer jag även denna gång ångra beslutet att låta älskling umgås med ungarna? Suck. Jag är nog rätt skadad jag…

Bortsett från orosbiten och funderingarna kring allt som kan gå åt helvete, så känner jag mig riktigt nöjd med dagen och myser åt tanken att jag kanske inte behöver leva två fullt så separata liv. Kanske kan jag börja sammanföra dem lite smått. Hoppet om det där “normala familjelivet” har återuppstått. Du vet, det där familjelivet som alla andra har. Sådär lyckligt och underbart… Kanske finns den chansen ändå… Till och med tanken om att någon gång kanske flytta ihop har slagit mig.

Shit! Vem är du och vad har du gjort med Kirsi?

Utomjordisk och zombifierad.

Tags: familjelivet, helvete, skadad, Tillsammans, zombifierad
Posted in Kaffemonster | | 3 Comments »

Så det var såhär det såg ut på det här stället. Spännande. Jag hade nästan glömt att denna blogg existerade. Trodde dock att det inte var så länge sen som i september senaste inlägget blev till.

Det har varit en riktigt tung höst (och sommar med för den delen). Inte kunde jag tänka mig att en depression kunde vara så djup och mörk. Så förlamande. Och så missförstådd.
Med hjälp av en duktig psykolog och ett obevekligt stöd från de mina, har jag äntligen nått andra sidan av snårskogen och vågar tro att jag faktiskt kommer ur detta.

Än känner jag mig inte helt funktionell. Bland annat på grund av att jag fortfarande har väldigt svårt att koncentrera mig. Dessa 8 rader text har hittills tagit mig 23 minuter att få ner. Stundtals har jag svårt att hantera mina humörsvängningar och den minsta rubbning av situationens förväntade riktning kan fortfarande slå mig helt till marken. Ibland kräver den enklaste av handlingar en så stor ansträngning att ingen energi lämnas åt något annat…

Jag tycker mig dock se att dessa stunder har blivit allt glesare. Jag har lärt mig att de går över. Till och med de mest benkrossande attackerna av ångest har ett slut. De känns inte så förödande längre.

Jag ser med hopp fram emot nästa år. Nästa år ska jag läka. Och bli stark. Jag ska laga mitt liv och se till att det blir till ett som jag trivs med, och tycker om.

Det ni!

Dagens favorit: Skillet – Hero

Tags: benkrossande, funktionell, läka, Spännande, stark, tycker om
Posted in Kaffemonster | | 3 Comments »

Här sitter jag med ett glas vitt och blickar över en vackert blommande Magnolia. Mätt av den perfekt grillade kotletten och den lagom syrliga tsatzikin, njuter jag av utsikten. Våren är så vacker här.

Tänk att jag nästan gick miste om detta! Att jag nästan valde bort detta (flera gånger om dessutom). Det var så nära att jag nu skulle sitta någonstans och önska att jag vore exakt här.

Jag kom hit till älskling i fredags och hade planerad hemfärd i söndags. Inget konstigt i det. Just detta med att bara träffas som hastigast över en helg borde vara rutin vid det här laget. Om inte annat så borde man vänja sig vid det. Man skulle kunna tro det ja… Sen när var verkligheten med på samma spår?

Visst är det alltid jobbigt och ledsamt att skiljas åt med vetskapen om att det nu dröjer minst två veckor tills vi ses igen, med vetskapen om att saknaden kan vara riktigt tung emellanåt. Att behöva lämna är alltid svårt. Den känslan har ändå varit överkomlig då den har haft en stor dos hopp som sällskap.

Söndagen var annorlunda. Nog kunde man tro att det skulle vara enklare med tanke på att vi nyligen spenderat över en vecka tillsammans. Eller för den fördjupade känslan av att detta förhållande faktiskt stabiliseras och kommer att leda någonvart. Kanske enbart för att flygbolaget ändrat tiden på det billigare direktflyget till vår fördel så att helgen är lite längre numer… men nej, det var inte enklare.

Hela söndagen kantades av det välbekanta sneglanet på klockan. Oron för att tiden ska gå för fort. Är det dags snart? Inte riktigt ännu, men vem fan vågar slappna av?

Hur vi än ville vrida tillbaka klockan (ett år eller så), så var det tillslut dags att åka till flygplatsen. Som vanligt var det en 15-minuters bilresa i tystnad. Med undantag från några tappra försök till samtal bara för att försöka förtränga det oundvikliga. Nu är det dags. Nu är det inte långt kvar tills all kontakt sker via text och ord.

Väl på flygplatsen checkar jag in. Denna gången lyckades jag packa lätt, så jag har bara handbagaget. Dvs inget köande till bagageinlämningen (som brukar innebära lite extra tid tillsammans). Hur mycket är klockan? Har vi inte några minuter kvar? Kramen nedanför rulltrappan är längre än vanligt. Det är tydligt att det nu dröjer en månad tills vi ses igen.

Lämnar. Lämnar och går igenom securityn… Magen knyter sig och jag vill mest gråta. Kan inte bara sitta och glo den timmen som är kvar tills planet lyfter, något måste jag syssla med. En blåbärsmuffin och kaffe får tjäna som tröst. Varken muffins eller försöken till att rationellt acceptera situationen hjälpte alls. Jag kan inte åka nu…

De börjar släppa in folk på planet. Sms:et säger “Om du vill, så hämtar jag hem dig”. Det är dags för ett beslut. Ska jag kliva på, eller ska jag ringa och be om ledigt i några dagar? Jag ringer, men med så kort varsel måste chefen kontrollera möjligheten och ber om att få återkomma. Skyndas är du snäll, om 5 minuter måste jag kliva på planet…

Väntan på besked är olidlig. Kön blir kortare och även om jag släpper förbi varenda en som ställer sig bakom, så blir det snart min tur. Äntligen beviljas min ledighet! jag ser på när kön töms på folk. Jag ska inte med denna gången. Tar ett djupt andetag och känner hur lättnaden får mig att slappna av. Med ett leende vänder jag mig om och går ut där min älskling möter upp.

Tänk att det var så nära att vi inte fick njuta av just den här stunden…

Dagens favorit: Jack Johnson – Better together

Tags: älskling, galenskap, kaffe, Magnolia, njuta, sällskap, sms
Posted in Kaffemonster | | 2 Comments »

…ett liv? Jag lagar och fixar, och fick en ny kniv…

Det finns väldigt lite ordning i mig. Den lilla strukturerade delen av mig är envis och ihärdig. Hon kräver att saker ska ske i ordning och vrålar i panik över att flera månader inte existerar i arkiven. Hon lägger också fram en massa post-its och påminner om allt som berättas ska. Som måste berättas innan något annat ämne ens kan övervägas. Suck! Hela resten av jag är i mitt vanliga o-ordning, och just nu har jag ingen som helst lust att fylla i de “förlorade månaderna”. Jag har dessutom tappat bort mina anteckningar!

Det räcker väl med att säga att det har hänt saker? Underbara, omvälvande saker…

Det som är i luften… kan jag nog inte förklara. Det är, som alltid, en blandning av det ena och det andra. Vägskyltarna är förvirrade. De säger alla sina saker, men vet inte åt vilket håll de ska peka. Det som är i luften har åtminstone fått mig att tänka långt utanför mina vanliga banor. Det som kommer…. det blir bra. Oavsett vilken skylt som visar vägen.

Jo… jag håller med helt och hållet. Jag letar reda på mina anteckningar, väntar till den rätta stämningen infinner sig…. och så berättar jag det som berättas ska. På det rätta sättet.

…och så lagar jag mest bloggen just nu då…

Dagens favorit: Röd. Eller fredag. Röd på fredag?

Tags: envis, fredag, kniv, liv
Posted in Kaffemonster | | 1 Comment »

Nu har jag latat mig en bra stund.  Inga uppdateringar på länge… Det har gått månader utan att en enda bokstav har tillkommit den här sidan… (Något som denna gången inte beror på depressioner, att jag inte kan eller orkar…. utan jag har bara inte haft lust! )

Ve och fasa! Det finns oskrivna månader i arkivet!! Undrar just hur min neurotiska sida hanterar faktumet att det finns håligheter i mönstret…

Nåja, inte är jag här för att bidra med något. Jag tänkte mest meddela att ommöblering pågår. Ser det konstigt ut, så beror det på det. Om det inte beror på något annat.

Jag planerar att fylla på med ett par månaders frånvaro inom kort. Vet dock inte när…

Till dess: Natti!

Dagens favorit: Innan allt försvinner – Bo Kaspers orkester

Tags: favorit, lust
Posted in Kaffemonster | | 1 Comment »

…men jag orkar inte…

Gott nytt år!

Dagens favorit: Katatonia – My twin

Tags: inte
Posted in Kaffemonster | | No Comments »

Jaja, jag får väl peta in en inlägg då! Tanken på att rubba balansen och inte ha ett enda inlägg i november -08’s arkiv stör mig mer än oviljan att skriva. Egentligen vill jag inte knappa ner ett enda ord. Jag vill låta dem sitta i mörkret och tystnaden tills de tynar bort. Egentligen vill jag inte någonting. Jag vill ingenting.

Ingenting fungerar och hela min tillvaro är inget annat än en bomullstuss. Dovt. Begränsat. Fyllt av… ingenting. Inget mer än bomull. Allting är suddigt. Alla är konturlösa objekt som flyter omkring. Jag vet vad som finns där, vilka som finns där. Utanför min boll. Men jag ser inget, hör inget. Lyckas inte komma förbi väggen. Jag vill inte.

All min energi går till att försöka fungera över huvudtaget. Det är knappt så jag lyckas existera. Jodå. Jag är kapabel till att släpa mig till och från jobbet. Är tvingad till att klara av det och allt annat som uppenbarligen också är nödvändigt. Men jag vill inte. Jag vill inte vakna på morgonen. Jag vill inte äta eller prata med någon. Jag vill inte handla eller betala räkningar. Är tvingad att ta mig igenom dag efter dag efter dag. Blind och döv. Tom. Det ser ut som jag, men det är inte jag. Jag är någon annanstans. Det finns inget kvar innanför det här skalet.

To-do-listan växer medan allt annat försvinner. Har lust att hacka ner den i småbitar, stoppa skärvorna under mattan och hoppa på det. Slita ner gardinerna, kasta dem på mattan och hoppa lite mer.

Jag vill inget och allt är ett helvete. Jomenvisst! Har ju ungarna, är tekniskt sett vid liv och blabla allt det där andra som man alltid tar för givet. Men jag vill fan inte ens glädja mig åt det.

Inte ens min förkylning har vett nog att krypa ut ur tussen. Stackars vekling som faller för grupptryck sådär. Det här är mitt helvete, min jävla bomull! Gå iväg och låt mig vara. Jag kanske får lite sömn då…

Jag vill gråta.

Den förbannade favoriten: Metallica – Until it sleeps

Tags: blabla, energi, fungera, gråta, helvete, ingenting, mörkret, rubba, vakna, vekling, vill inte
Posted in Kaffemonster | | 1 Comment »

Finns det några sådana? Underbara måndagar? Måndag är ju per definition en skitdag. Det är helt obligatoriskt och ingår i universums plan. En måndag är bara ett helvete man måste genomgå en gång i veckan. Jag hade andra planer idag. Skumt, jag vet, men jag förväntade mig en fantastisk måndag. En stressfri, glad och harmonisk måndag. En härlig dag bara. Vid det här laget borde jag väl ha lärt mig att mina planer och förväntningar faller under kategorin drömmar, och skiter sig alltsom oftast. Eller hur??

Allt började enligt planerna. Nå, vi backar lite till…

Söndag är också en förutsägbar dag. Det är den dagen man försöker få att vara så länge som möjligt så att skitmåndagen inte ska infinna sig så snabbt. Igår jobbade vi. Invånarna i Kirsiland och kollegorna till dessa. Det var så roligt! Vi röjde undan och beredde väg för nya tag, nya rutiner. Vi utbildade oss och luftade tankar. En härlig söndag! Sådana dagar vill jag ha mer av. En förutsägbar dag eller inte, sådana dagar vill jag ha. Jag gillade igår, verkligen! Efter jobbet blev jag kallad arbetsmyra och fick veta att 11,5 timmar övertid en söndag är inte något att vara nöjd över, men inte ens det kunde ta bort ruset. Och för första gången på… någonsin? såg jag fram emot en måndag. Jag var trött som en gnu. Halvdöd utan en fungerande hjärna, men inte kunde jag somna.

Uppenbarligen lyckades jag släpa mig till sängen och somna någonstans där. För jag vaknade långt före tuppen i telefonen började härja! Ovanligt. Vad är det som är fel? Drar en till kudde över huvudet och försöker somna om så jag kan snooza som alla andra morgnar. Näh! Inte en enda del av mig kunde stanna i sängen. Upp! Långt före klockan, långt före jag verkligen MÅSTE gå upp. Glad som en lärka. Tog en extra kopp kaffe, diskade lite, spenderade lite längre tid i duschen… Härligt.

Det är måndag. Måndag!! Och jag började den med ett stort leende. Så skönt! Försökte spendera så mycket tid jag kunde till allmänt slappande bara, men tråkigt som det är, så blev jag tvungen att tillslut åka till jobbet. En timme innan arbetspassets början. Oj. Vet inte hur länge sen det var jag höll hastigheten på vägen till jobbet.

Mina planer var en underbar måndag, och mina planer flöt på helt perfekt den första delen av dagen. Alla verkar nöjda med söndagen och gör gladeligen det som står på dagens agenda. Jag är nöjd och gör mer än gärna det jag ska och lite till. En sån skön stämning.

Pofff! Strömlöst. Men vafan!!? Det var det. Försök att upprätthålla den positiva planen när inget fungerar. Att ens få tag på lunch tog en timme. Gårdagens förvisande av det gamla, och dagens nya tag syntes inte längre. Det är verkligen inte meningen att något ska kännas bra eller att vi ska få jobba i en någorlunda stressfri miljö. Nääe! Glöm gårdagens slit och morgonens harmoni. Det var bara en helt vanlig, normal måndag.

Trots den obligatoriska skitmåndagen, så är jag lite imponerad. Imponerad hur väl en söndag stärker gemenskapen och hur väl ett strömavbrott bevisar det. Kanske blev det en underbar måndag ändå?

Dagens favorit: Det känns som tisdag idag

Tags: fel, Kirsiland, lunch, måndag, snooza, söndag, strömavbrott, trött, underbar, universum
Posted in Kaffemonster | | 2 Comments »