Kaffemonster

Återvändsgränd igen!

Kom precis hem från dagens session med min “behandlingstant”. Jag är så besviken. Det har visat sig att jag inte får tillräcklig hjälp hos min samtalskontakt, utan behöver vända mig till någon annan instans för att få rätt hjälp…

Suck! Varför är det ingen som lyssnar på mig?? 🙁 Jag har ju från början hävdat att detta är inte någon tillfällig släng av en mild höstdepression, utan detta är något som går riktigt djupt och kan inte hjälpas med något försiktigt skrapande på ytan!

Ska det verkligen behövas såhär mycket ansträngning? Är det verkligen meningen att jag ska slåss såhär hårt för att ens komma på fötter? I tre månader har jag försökt!

Det var tal om att eventuellt börja jobba två timmar om dagen efter den 10 april. Jag kände hopp om att det skulle kunna fungera. Men det var ju under förutsättning att min behandling var igång och pågående. Nu förstår jag ju att det inte kommer att ske. Tre månader, och jag har inte ens fått börja!

Det känns så hopplöst. Vad ska jag nu göra? Jag orkar inte. Var ska jag nu hitta energin till att ringa läkaren och kräva remiss till något annat ställe? Orkar inte…

7 Comments

  • Johanna Larsson

    Vet folk som fått vänta åratal på rätt behandling. Remisser som slarvas bort, feldiagnoser och det ena med det tredje. För mig tog det 10 år innan jag fick rätt diagnos, sedan 2 år med bortslarvade remisser innan jag fick rätt behandling som gjorde mig bättre och att jag kunde sluta helt med mediciner på bara ett år.

  • Johanna Larsson

    med det vill jag säga att du är inte ensam, även om det knappast är mycket till tröst utan kanske också nedslående. Det är fördjävligt att det ser ut som det gör. Som man brukar säga du måste vara frisk för att kunna vara sjuk…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Säkerhetsåtgärd: Svara på följande *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.